Ron Paul-dårarna

Den libertarianske republikanen Ron Paul har fått den tveksamma äran att bli den officiella kandidaten för dårar inför valet 2008.
Jag tänker inte ifrågasätta hans politik – den rimmar i själva verket ganska väl med de idéer som USA är grundade på – men hans kampanj har tack vare en rad populistiska slogans lyckats attrahera precis de rabiata, unga entusiaster den förtjänar.

I helgen var jag på en concerto med Awesome Color, föromdligen ett av de bästa popbanden i världen att se live just nu.
Det var en mycket trevlig liten tillställning i en stor lägenhet belägen mitt i djupaste, ortodoxa Williamsburg (något jag undrar: varför är det alltid så många chassidiska familjer ute och promenerar klockan halv tre på natten?)

Det var en concerto som fick mig att förstå varför folk blir masochister. Trummisen Allison – kanske världens bästa trummis – trummade så ilsket på sina trummor att mina öron bara brummade, men jag ville ändå ha mer. Om jag hade fått bestämma skulle hon fortfarande trumma ilsket och högljutt, rakt in i mitt öra. (För de som gick på Boredoms-konserten i juli med 77 trummisar: Allison var en av dem).

Men, i alla fall, när konserten är över märker jag – som är den enda i rummet som bär kläder som är lämpliga för säsongen, det vill säga en kofta och inte bara en undertröja – att en ung frata-man med bylsig rockband-undertröja och bakochframvänd keps kommer emot mig. Han ger mig ett flygblad med texten ”End the war! Legalize drugs! Abolish the income tax!”

Jag inser omedelbart att det är en Ron Paul-dåre som gett sig på mig, och den naturliga instinkten är förstås att kasta sig mot nödutgången ögona böj. Men i stället gör jag något märkligt: jag börjar samtala med Ron Paul-dåren.

Jag är fascinerad av att hans kampanj är så ambitiös att de skickar ut lakejer ända till djupaste Williamsburg halv tre på natten, men det visar sig att dåren inte är utsänd på några order från ovan, utan att han gått dit självmant, eftersom han älskar Ron Paul.
Vi pratar lite om Ron Paul. Jag undrar om den unge mannen verkligen tänkt över det här med inkomstskatt (vilket får honom att undra ”so, you’re a socialist huh?”) och det visar sig att han i själva verket mest gillar Ron Paul eftersom han vill ”legalize weed, man”.
Jag tror att det är något genuint nytt med det här presidentvalet, att radikalhögern har fått ta över de här dårarna från radikalvänstern.

Awesome Color kommer förresten till Sverige om några veckor, gå på det för tusan. Om ni har tur tar de med sig Claw man, en vikarierande sångare som mest står och poserar som en rockstar, vrålar lite sporadiskt och gör claw-rörelser med handen.