Martin Gelin
När jag kom tillbaka till New York i torsdags visade det sig att jag var ett år äldre än förut.
Det har helt enkelt blivit dags att börja ljuga om min ålder. Jag är 23.
I söndags släntrade jag i alla fall tappert i väg till en fin liten fest på ett hustak i Bushwick, där det utlovades somriga drinks och snuskig musik. Det visade sig vara taket till just det hus där jag bodde mitt första halvår i New York, hösten 2001. Siegel street!
Själva huset är en upprustad industribyggnad, inklämt mellan Bushwick industrial park och några övergivna Boar’s Head-slakterier. Det var ingen idyll på den tiden, och det är det ärligt talat inte nu heller, även om det dykt upp ett par tofubutiker och gastropubar.
På den tiden brukade jag sitta på taket, vid ett provisoriskt skrivbord som någon slängt upp, och jobba på min laptop, blicka ut över Williamsburgs skyline, och lyssna på Hot 97.
Numera är det där hustaket hemvist för fester där folk dansar i brygga till Mapei. Världen går framåt.
Takfesten visade sig vara ett sektmöte för den där nya globala rörelsen av unga människor som klär sig som Salt’n’Pepa.
Den första jag träffade när jag klättrade upp på taket var Scottie B, den berömde Baltimore club-pionjären, som var i stan för att producera några låtar åt Yo Majestys kommande skiva.
De andra jag träffade var Yo Majesty. De uppträdde, gjorde sin grej, alla filmade och tog bilder. Antagligen världens just nu mest filmade popgrupp. Vi konstaterade att den korta tjejen i Biggie-guldkronan är bäst.
Efter ett tag gick vi iväg och åt lite mat, och lyckades missa Mapei, som uppträdde med Spankrock.
När vi kom tillbaka stod hon i stråhatt och var allmänt lovely och sjöng Dungen-låtar för downtownlegenden Roxy.
De skulle till ”en klubb där alla dansar vogue”, vilket förstås är precis vad man borde ägna en söndagkväll åt, med tanke på, uhm, livets förgänglighet.
Men jag och min sidekick fick i stället ett ögonblick av samförstånd när vi insåg att en söndagkväll för folk i vår ålder är mer likely att sluta med några hekto manchego framför HBO.
Släntrade hem i stället, medan ungdomarna fortsatte snuska runt på hustaket. Kände mig lite som titeln till Nora Ephrons artikelsamling: Wallflower at the orgy.