Jag ser en ung R Kelly fastklistrad framför TV:n

Årets bästa singel hittills är nog T-Pain och R Kellys ”I’m a flirt”.
Att R Kelly – mannen bakom ”Bump’n’grind”, ”Sex me”, ”Your body’s calling”, ”Sex in the kitchen” och omkring 200 andra låtar om sex – nu outtar sig som en ”flörtis” är antagligen 2000-talets största understatement.
Det blir ännu roligare eftersom ordet ”Flirt” låter så lustigt på engelska; det får ett slags surrande urt-ljud som rimmar på engelskans ”yogurt”, eller ”burp”.

R Kelly får ofta beröm för sina originella texter och metaforer, men i själva verket är det mesta han gör stulet från någon lagom kinky soul- eller funksångare från mitten av 1980-talet, som Prince, Roger Troutman eller, i värsta fall, Blowfly.
”I’m a flirt” skulle i alla fall jag spåra tillbaka till Cameo, den excentriska funkgruppen som dominerades av den, well, ganska utåtriktade frontfiguren Larry Blackmon (han gillade att uppträda i svarta plaststövlar och rosa trosor), som släppte en singel som hette just ”Flirt” i början av 1980-talet.
Man kan kolla på videon till ”Flirt” här (missa inte basisternas simultanhopp i början.)
Jag gillar att föreställa mig en ung R Kelly, klistrad framför TV:n när den här spelades. Det var nog så han fick alla sina hälsosamma idéer om människolivet.
Här är en annan härlig Cameo-video (och en bättre låt), ”Candy”.