Patricia Hedelius
Förra veckans börsrally var för bra för att vara sant. Att patienten lyckats samla ihop sig så pass att man tagit sig till doktorn gav inget friskhetsintyg.
Den medicin som skrevs ut förra veckan av EU-politikerna för att motverka vidare smittspridning av skuldkrisen gav en lättnad för stunden. Men styrkan och dosen är sannolikt i klenaste laget för att få patienten på benen inom överskådlig tid.
Samtidigt som hela euroområdets ekonomi vacklar till börjar det viskas om Italien och Spaniens behov av mer skuldmassage.
Veckan inleddes med att räntorna i både Italien och Spanien steg trots uppgifter om att ECB fortsätter sina stödköp. Den italienska femåringen nådde nya rekordnivåer och den högsta noteringen sedan euron infördes 1999. Spridda skurar av trist statistik har också kommit. Hög inflation för euroområdet i kombination med stigande arbetslöshet vittnar om att det inte finns någon snabbkur för att få ekonomin på fötter. Den viktiga Tysklandsekonomin står också och balanserar. En svagare konsumtion än väntat blev facit för september och bådar inte gott för tillväxten.
Sammantaget har patientens allmäntillstånd blivit sämre. Att doktor G20 skulle kunna mixtra ihop en mirakelkur på toppmötet i Cannes senare i veckan är inte sannolikt. Det är bara att hoppas att väntetiden på akuten hos EU-politikerna inte blir så fasligt lång när italienska bröstsmärtor eller spanska svimningstendenser blir outhärdliga.