Patricia Hedelius
När banker värderas till mindre än sitt bokförda värde beter sig investerare som Mickan i Solsidan vid Nathalie Schutermans 70 procents rea. Saliven samlas i mungiporna och köpimpulserna blir svåra att trycka undan när man kan ’tjäna jätte mycket’ på att shoppa kvalitet till fyndpriser. Den senaste månaden har också investerarna plockat på sig en rejäl hög med bankaktier och kurserna har dragit iväg mellan 15-25 procent.
Men det är lätt att gå på minor, både på fina gatan och börsen. Chockrosa toppar med designade färgskvättar håller sällan i längden. När modet går åt motsatt håll blir det extra jobbigt även på börsen. Den som inte kan hålla sig i från bankaktier bör vara beredd att kliva av och kliva på i sektorn ett par gånger för att säkra sina fynd.
Inför bankrapporterna så har flera analytiker sänkt sina förväntningar. Men det kan vara lite förhastat. Kreditåtervinningarna väntas fortsätta att ticka in i både SEB och Swedbank. Det är förvisso inte lika fina intäkter som vinster från kärnverksamheten men snyggar till helhetsintrycket. Allting tyder också på att bankerna fortsättera att öka sin lönsamhet på både inlåning och utlåning. Det kan ge en fin kick i räntenettot. Det är svårt att se att bankerna i det här läget frivilligt skulle tumma på sina bolånemarginaler trots finansmarknadsminister tydliga ogillande. Tråkigast riskerar provisionsnettot att bli. Börsfallet, frysta företagsaffärer, sjunkande marknadsvärde på fonderna blir svårt att kompensera med aktiehandelsintäkter. Även kostnaderna kan bli en källa till besvikelse. Men bakas det tredje kvartalet ihop och trenden dras ut så är det inte omöjligt att det kan ge en föraning om att den stora vinstslakten bland de svenska bankerna uteblir. Därmed skulle de flesta spekulanterna på höstens bankrea kunna göra en riktigt god affär.
Det finns dock två avgörande orosmoment som ni alla redan känner till. Det första är att skuldkrisen och den allmänna bankoviljan bland världens investerare som håller även värderingen av de svenska bankerna i ett jänrgrepp. Minsta antydan till frysta finansiella system kommer dra ned våra lokala banker också. På längre sikt är det frågan om hur lönsamma framtidens banker kan vara. Avkastning på runt 15 procent på eget kapital kanske inte längre är ett rimligt mål med tuffare regleringar i antågande.
Vid minsta osäkerhet om fyndköpet är rätt eller inte håller Mickan alal dörrar öppna. Men medan hon låter prislapparna sitta kvar på kvällens festklänning för att kunna lämna tillbaka den, bör bankakatieägarna konstant hålla fingret på säljknappen.