Patricia Hedelius
Det spelar inte så stor roll vilka nyheter som pumpas ut från storpolitikens Europa, de är överlag dåliga och får indexen att glida lite närmare kanten. Börsen befinner sig på ett sluttande plan och botten är inte riktigt nådd.
Industri- och verkstadsföretagen skriker sig blåa över hur fin orderingången är. Med dårars envishet upprepar de också i kör att efterfrågan är fortsatt bra. Men åskådarna och applåderna saknas. Publiken har redan lämnat föreställningen oktober 2011. Alla trängs istället om platserna till uppsättningen av nästa år för att få en bättre uppfattning om hur illa det kan bli. Krisen som ingen vare sig sett eller hört med egna ögon och öron skrämmer ordentligt, ingen kan slita blicken från uppsättningen 2012.
Få vet hur framtiden kommer att gestalta sig. De flesta tar därför i ordentligt och räknar med det värsta vilket trycker ned aktiemarknaden lite extra. Börsen just nu är som de darrande minuterna för klimaxen i skräckfilmerna Saw eller Blair Witch Project. Tveksamt trevande musik blandas med snabba klipp av huvudrollsinnehavare som är för korkade för att förstå sitt eget bästa. När väl den blodiga upplösningen kommer är den efterlängtad och ger en lättnadskänsla.
Ett avgörande är också precis vad börsen skulle behöva just nu. Det oåterkalleliga hugget eller tortyren med garanterat dödlig utgång skulle vara välkommet. Även om det inte är lätt att betrakta förloppet med fortsatt fallande kurser vill vi veta hur det slutar. Först då kan krisen arkiveras och vi kan börja se ljuset i tunneln.
En tröst i höstmörkret är att börsen är en avspegling av framtiden. Det vill säga att en ekonomisk botten med en påföljande vändning inte behöver upplevas här och nu. Positiva förväntningar om ett bättre 2012 eller 2013 räcker för att indexen ska stabilisera sig. Men innan eftertexterna från krisen 2011 kan börja rulla väntar garanterat ett par riktigt blodiga scener.