Larsson läser
Janerik Larsson
Janerik Larsson
Expressens politiska redaktör Anna Dahlberg är en av de skribenter som sedan länge uttryckt stor skepsis mot att företag ska få bedriva verksamheter inom den s k välfärdssektorn. Hon gör det idag igen.
Jag har i två tidigare inlägg kommenterat debatten. Jag kan inte se hur den överenskommelse som Vänsterpartiet dikterat och regeringspartierna signerat skulle kunna leda till det Dahlberg eftersträvar. Hon är lika fel ute som de borgerliga politiker och näringslivsprofiler som på sent 70-tal och tidigt 80-tal drömde om en kompromiss om fondsocialismens införande.
Här är mina aktuella inlägg igen:
Ideologiskt Ebolavirus
7 oktober 2014 kl 7:07 |
Hösten 2011 släpptes ett ideologiskt Ebolavirus ut i den svenska samhällsdebatten: ”vinst i välfärden”. Under de år som gått har de som försökt skapa ordning i den diskussionen misslyckats. ”Vinst” har blivit ett allmänt ”fult ord” – vilket innebär att svensk debatt i det avseendet flyttats tillbaka till 70-talet. Än större är förvirringen vad gäller den andra delen av ”vinst i välfärden”, nämligen vad som utgörs av ”välfärden”. Härmed avses numera en ringa del av de produkter och tjänster som köps av skattefinansierade samhällsaktörer från aktiebolag.
Många olika aktörer inom näringslivet har antingen försökt skapa sans och vett i debatten eller haft hypotesen att om de sticker huvudet i sanden så ska det nog ordna sig till slut. Några politiska aktörer har försökt sig på en annan linje: att sjunga med i kören men lite mindre högt än andra. Inte någon av dessa handlinslinjer har visat sig framgångsrik.
Detta kan bero på flera olika faktorer. En vänsterpopulistisk tidsandan i media torde vara en förklaring. Att denna inte i riksdagsvalet ledde till framgång för de partier som drev en vänsterpopulistisk linje (V,MP) får tolkas som att det i grunden inte finns något brett gehör för hetsen i denna ”fråga”. Valfriheten som vinnande politisk linje finns kvar för den som vill driva den.
Ur ett näringslivsperspektiv tror jag det finns all anledning till ett samlat systemförsvar. Viruset kan mycket väl sprida sig om drabba andra näringslivsaktörer. Vinst är av fundamental betydelse för marknadsekonomin. För den offentliga sektorn (”skattebetalarnas pengar”) har det varit och förblir av största betydelse att man genom konkurrens stärker effektivitet och produktivitet. Vi har goda historiska exempel på hur illa det går annars.
Det stora utredningsmaskineri som Vänsterpartiet med stöd av S + MP sjösatte igår kommer säkert några tolka som en möjlighet att förhandla sig fram till för dem fiffiga lösningar, men min tro är att det i stället är hög tid att på allvar börja bekämpa den ideologiska smittan.
http://blog.svd.se/larssonlaser/2014/10/07/ideologiskt-ebolavirus/
Häxjakten
8 oktober 2014 kl 14:14 |
För att inte upprepa min tidigare effektiva bild av hur snabbt vanföreställningen om ”vinst i välfärden” spritt sig sedan Vänsterpartiet drog igång sin kampanj – i valrörelsen 2010 med hjälp i valrörelsens slutskede av Uppdrag granskning – och givetvis särskilt efter att den stora medieattacken kom hösten 2011 (”blöjvägning”) så skulle jag idag vilja använda bilden häxjakt.
Wikipedia: Häxprocess, häxeriprocess, trolldomsprocess eller häxjakt, kallas de händelser framförallt under 1400- till 1600-talet där människor, i de flesta områden framförallt kvinnor – häxor – anklagades för samröre med Satan. Minst 30 000 personer avrättades. I överförd betydelse används båda termerna om tillstånd av upphetsning i samhället, en organisation eller ett samfund, då en energisk aktivitet utbryter för att utrota eller oskadliggöra motståndare av någon typ.
Eftersom V med hjälp av S + MP i synnerhet jagar företag där kvinnor arbetar eller som leds av kvinnor – ofta startats av kvinnor – är bilden häxprocess högst tillämplig på det som nu formaliserats i överenskommelsen ”Vår gemensamma syn på vinst i välfärden”. De som drev häxprocesserna förr skulle känna igen sig i blandningen av lögner och konspirationsteorier. Satan utgörs numera av något som kallas riskkapitalbolag.
Men man kan ju ändå fundera över hur avgränsad häxjakten är till just de kvinnodominerade företagen. ”Vinst i välfärden” borde ju rimligen syfta på alla aktiebolag (som alla syftar till att ge ägarna vinst) och man kan ju då fråga sig hur mycket av skattebetalarnas medel som används för att köpa sådana varor och tjänster.
Facit: Kommuner och landstingens köp av skola, vård och omsorg var 2012 drygt 91 miljarder. (Källa: SCB) Om den totala upphandlings- och inköpsmarknaden (dvs stat, kommun, landsting och offentligt ägda bolag) är cirka 850 miljarder så handlar det om 1/10-del (91/850). (Källa: DS Den offentliga marknaden) Dvs toppen på isberget… Räknar man enbart på kommun och landsting handlar det om cirka 15%. (91/600 miljarder).
Den av Vänsterpartiet dikterade uppgörelsen konstaterar: ”Vår gemensamma utgångspunkt är att behoven i skola, vård och omsorg gör att det inte finns utrymme för vinstutdelning av skattemedel till aktieägare om verksamheten utförs av ett bolag.”
Denna dödsdom mot en del av välfärdssektorn kommer – åtminstone om Vänsterpartiet får fortsätta diktera politiken – givetvis att drivas vidare till andra områden dvs de 90 %. Offentliga monopol blir slutmålet.
Den häxjakten kan knappast det på marknadsekonomins grunder drivna näringslivet acceptera. Därför måste kampen nu på allvar börja med att få ett slut på häxjakten. Det råder ingen brist på goda argument, det som nu behövs är en omfattande och övertygande opinionsbildning.
Det är bara att börja!