Vårdval börsen

Att riskkapitalbolaget IK vill se en börsnotering av sitt vårdbolag Attendo kan ses som dumdristigt. Men den politiska impotens som nu råder är ett större hot mot din mormors omhändertagande och den framtida äldreomsorgen av dig själv än nuvarande vårdvinster.

IK:s planer på att sälja Attendo kan ses som ett misslyckande av valfrihetspolitiken. Den smått surrealistiska vinstbegränsningsdebatten har ökat den politiska risken med privata bolag inom vård, skola och omsorg. IK har ägt bolaget sedan 2007 och visst kanske det börjar bli dags att ur sedvanligt riskkapitalperspektiv att kliva av. Men det handlar nog mer om den absurda risknivån på investeringen. Prislappen på debatten är så pass hög att IK inte kan sälja Attendo till en annan privat ägare. Få om någon vill ta risken att se sin investering frysa inne i en ny lagtext som begränsar uppsidan. Frågan är dock om ens börsens investerare är beredda att satsa pengar under samma förutsättningar. Vad händer då med mormors valfrihet?

Vårdsektorn och i synnerhet äldreomsorgen borde egentligen vara en idiotsäker affärsverksamhet. Kunderna strömmar till. Mer eller mindre motvilligt kanske, men de allra flesta blir allt äldre. Kommuner och landsting har inte en chans att vårda den grånande befolkningen utan väsentligt högre skatter. Privata alternativ måste till. Självklart måste privata vårdleverantörer tjäna pengar liksom andra som driver bolag. Och det är antingen eller som gäller. Diskussionen om tak på lönsamhet, längd på ägande eller innehållna vinster för specifika sektorer är så’ 1900’-tal. Det skapar bara utrymmen för fixande och trixande som knappast sätter kunderna, de äldre i centrum.

Låt oss först konstatera att det finns massor av privata bolag som varje dag gör vinster på skattepengar. Säkerhetsföretag levererar tjänster till anstalter. Hårdvarubolag levererar material till statsförvaltningen och flygbolag säljer resor. Vinster på skattepengar är inget unikt för privata bolag inom välfärden.

Varför gör då många aktieägare i vårdbolag så stora vinster på skattepengar. Det handlar framförallt om att kommuner och landsting har högre kostnader för att leverera motsvarande tjänster. När det gäller anställda och kunder så är de inte mer missnöjda med privata bolag än offentliga. Men självklart ställer utbudet av privata vårdbolag högre krav på kommunen vid upphandling. Erbjudande om busbilliga vårdtjänster saknar sannolikt rätt innehåll för att få kallas äldreomsorg utan kan kanske i bästa fall klassificeras som förvaring.

Kvalitén är det som till synes fortfarande brister i äldreomsorgen. Kvalitétsproblem löses inte med regleringar utan snarare med en fri konkurrens och högre krav på omsorgen. Dagens politiska diskussion handlar för mycket om mormor och för lite om hur du vill vårdas, trots att det är det som avgörs nu. För min del får gärna Attendo väga mina blöjor, men det måste finnas valbara alternativ så att dåliga vårdleverantörer kan väljas bort. Annars tvingas jag liksom tidigare generationer att förlita mig på en enda offentlig leverantör.

Helena Stjernholm partner på IK

Helena Stjernholm, partner på IK, skrev för en tid sedan ett debattinlägg i Dagens Industri om att privata ägare också har rätt att tjäna pengar i välfärden. Men vilka pengar? Riskkapitalbolag vill gärna ha 20-25 procents avkastning på sina investeringar – per år. Det är högt, kanske för högt när det gäller den ’säkra’ vårdsektorn. Men med nuvarande politiska läge så är det alldeles för lite.

Ett klimat utan politisk risk är sannolikt det bästa för att driva ned vårdvinster och för den delen vinster på andra välfärdstjänster. En stabil politisk miljö i en sektor med stark tillväxt och höga krav lockar till sig seriösa ägare som enbart kan tjäna pengar och redovisa uthålliga vinster om kunderna är tillräckligt nöjda.