Annons
X
Annons
X

Larssons värld

Therese Larsson Hultin

Therese Larsson Hultin

Förra helgen trotsade ett 60-tal kvinnor regimen i Saudiarabien och körde bil, trots att det inte är tillåtet. Ett modigt tilltag som uppmärksammades av media världen över. Men från västvärldens politiker var det tyst. Varför ställer vi inte högre krav på kvinnofientliga nationer?

Det går inte att ta miste på hur stolt Samia el-Moslimany är. Det riktigt lyser om henne när hon kör omkring i sin svarta slöja på gatorna i Saudiarabiens näst största stad, Jeddah. Filmen finns att se på Youtube och är bara en av många som visar hur drygt 60 kvinnor satte sig bakom ratten förra lördagen och gjorde det otänkbara – körde bil i ett land där det är strängeligen förbjudet.

Skärmavbild 2013-11-01 kl. 09.18.30

Rent formellt är det förstås inte emot lagen. Det står inte nedskrivet någonstans att kvinnor i Saudiarabien inte får köra bil, men eftersom kvinnor inte kan få körkort, gör det de facto landet till det enda i världen där 50 procent av befolkningen inte tillåts känna den fantastiska frihetskänslan av att ge sig ut på vägarna.

Ska man tro den kände psykologen och före detta ordföranden för den saudiska högsta domstolen Sheikh Salah al-Luhaydan kan nämligen bilkörning skada de kvinnliga äggstockarna och leda till medicinska skador på nyfödda barn. (Vetenskapliga bevis på det, någon?) En annan sheik, Mohammed al-Nujaimi, beskrev i saudisk media ”26 oktober-kampanjen” som kvinnornas kamp kallas, som en ”stor fara” som kan leda till förstörda äktenskap, låga födelsetal, fler bilolyckor och ”ett överdrivet spenderande på skönhetsprodukter”.

Den som tycker att det låter absurt ska tänka på att vuxna saudiska kvinnor behöver sin manliga vårdnadshavares signatur (ja, ni läste rätt) för att åka utomlands, börja studera, ta ett jobb, öppna ett bankkonto, eller för att skilja sig. Kort sagt, allt det som kvinnor i större delen av världen tar för givet.

Nu ska det här inte bli en krönika där jag klagar på Saudiarabien, utan snarare en där jag klagar på oss. För varför gör vi inte mer för att stötta kvinnors utsatta situation? Varför protesterar inte våra politiker, eller vi medborgare för den delen, mot att kvinnor även i andra länder behandlas som lägre stående varelser?

Jag slår upp ordet apartheid i Nationalencyklopedin.

”Det samhällssystem… som fram till till 1990-talets början behärskade Sydafrika. Syftet var att upprätthålla ett tillstånd där en ras har ett dominerande inflytande över en annan ras”.

Byt ut ordet ras mot kön. Och så tänker ni på vad ni läst tidigare i den här texten.

New York

FN:s säkerhetsråd i New York röstar om Syrien den 27 september.

I Sydafrikas fall ledde diskrimineringen till internationella protester, bojkotter och utfrysning på världsscenen. Saudiarabien är en av USA:s viktigaste allierade och erbjöds häromveckan en plats i det globala finrummet – FN:s säkerhetsråd. En plats de tackade nej till eftersom saudierna är missnöjda med hur Syrien hanterats, men det är en helt annan historia. Saudierna är helt enkelt för geostrategiskt viktiga för att USA ska vilja förstöra de goda relationerna med lite kvinnliga rättigheter – även om det i ärlighetens namn ska påpekas att den förra utrikesministern Hillary Clinton är en av få politiker som med jämna mellanrum påtalat problemen.

Från Vita huset hördes den här gången inget annat än ett ”vi stöder kvinnors rätt att vara en del av det saudiska samhället” från taleskvinnan Jennifer Psaki. Knappast ett uttalande som får den saudiarabiska kungafamiljen att darra.

Inte låter det annorlunda från EU, eller för den delen Sverige. Vi, som gjort oss kända för vår självpåtagna roll som världssamvete, är märkvärdigt tysta när det handlar om hur mycket kvinnans ställning försämrats i Irak sedan Saddam störtades. Eller för den delen hur kvinnorna i Afghanistan riskerar att förpassas tillbaka till stenåldern när trupperna lämnar landet nästa år. En rädsla som fick 200 kvinnoaktivister att demonstrera i Kabul förra söndagen. De är oroliga för att kvinnovåldet ska öka när talibanerna får mer makt. Något vi dessutom redan sett de senaste månaderna när en kvinnlig parlamentsledamot kidnappats, en kvinnlig senator utsatts för attentat och ett – japp, ni gissade rätt – kvinnligt polisbefäl skjutits ihjäl.

Innan ni börjar skriva mail till mig om att det här bara rör sig om muslimska länder vill jag påpeka att inte något av ovanstående har stöd i koranen. Det handlar om kultur och tradition, och män som gömmer sig bakom sin religion.

Så hur gick det då för Samia el-Moslimany och de andra kvinnorna som trotsade bilkörningsförbudet i Saudiarabien förra helgen? Relativt bra. Många av dem förhördes i timmar av polisen och blev hämtade av sina män. Men det är en klar förbättring mot 1990 då 47 kvinnor gjorde en liknande aktion. De förlorade sina jobb, sina pass och fick sina hem genomsökta.

Det har gjorts enorma framsteg de senaste 23 åren.  

Om bloggen


Therese Larsson Hultin är Svenska Dagbladets utrikesanalytiker. Hon har jobbat, studerat och levt i Tyskland, Nederländerna, Frankrike och Danmark. Bloggen handlar därför mycket om Europa och EU, men det görs även utflykter till andra världsdelar. Fokus är politik, ekonomi och annat som platsar i Larssons värld.

@thereselars på Twitter