X
Annons
X

Larssons värld

Therese Larsson Hultin

Therese Larsson Hultin

Med mindre än 300 dagar kvar till att Skottland ska rösta om självständighet liknar det skotska nationalistpartiets planering vid ett ja mest en önskelista. Men om grunddragen är osäkra, finns det en sak som är helt klar – ett ja kommer att rita om Storbritanniens politiska karta i grunden. 

Låt oss leka lite med tanken. Det är den 18 september 2014 och de sista rösterna har precis räknats i den skotska folkomröstningen om att lämna det förenade kungadömet. Jubel utbryter i nationalistpartiet SNP:s lokaler i Edinburgh när programledaren på tv läser upp det slutliga resultatet. Med en knapp majoritet har den drygt fem miljoner stora befolkningen sagt ja till självständighet och Storbritannien förvandlats till – tja – ett Inte-fullt-så-stort-britannien.
Nu börjar en hektisk tid. På bara 18 månader ska inte bara allt det finstilta lösas, även alla stora frågor måste förhandlas med London. Hur fördelar man statsskulden? Försvarsmakten? Värdet på de statliga bolagen? Vilken valuta ska användas norr om gränsen och vem tillhör de stora gas- och oljefälten utanför den skotska kusten? Den 24 mars 2016 måste allt vara klart. Då har nämligen Skottlands First Minister, tillika SNP:s ledare Alex Salmond, bestämt att bandet ska klippas av för världens då nyaste nation.

Britain Scottish Independence

Alex Salmond presenterar SNP:s plan för Skottlands framtid.

Det finns bara ett problem. Eller ja, problemen är väldigt många, men det allra största är följande: Det finns ingenting, absolut ingenting, som är förberett för att en skotsk självständighetsprocess ska gå på bara 1,5 år, åtminstone inte från brittiskt håll. Det stod skrämmande klart i veckan när en påtagligt nöjd Alex Salmond lade fram sitt 670 sidor långa dokument om hur ett självständigt Skottland ska se ut.
Ta bara en sådan grundläggande sak som valutan. Under rubriken ”Currency” står att läsa att man tänker fortsätta använda pundet eftersom det ”är lika mycket Skottlands valuta som det är resten av Storbritanniens”. Det stämmer förvisso i dagsläget, men det är den brittiska centralbanken som står bakom pundet, och skulle Skottland eller någon av de skotska bankerna råka ut för en finansiell härdsmälta blir det engelska, nordirländska och walesiska skattebetalare som får ta smällen. Inte helt förvånande gjorde premiärminister David Cameron klart att skottarna kan glömma att de får använda pundet om de röstar för självständighet. Cameron har dessutom varit ogin nog att påpeka att oljan och gasen inte alls per automatik kommer att tillhöra Skottland, eftersom alla investeringar som gjorts i fälten sedan 70-talet har bekostats av hela landet.

Att skottarna dessutom ska få fortsätta att titta på BBC-succéer på tv som ”Strictly come dancing” (Let’s Dance i Sverige) eller såpoperan Eastenders, som Alex Salmond påstår i sitt långa dokument är inte självklart. BBC har nämligen inte tillfrågats. Inte heller är det säkert att Skottland kommer få fortsätta vara medlem i EU som politikerna i Edinburgh hävdar. För precis som att regeringen i London vägrar att börja förhandla inför en självständighet vi inte vet om den blir av, så vill inte tjänstemännen i Bryssel ge skottarna några löften. EU-kommissionen upprepade istället i veckan att Skottland inte alls kan räkna med att få fortsätta vara medlem. De måste ställa sig i kö och ansöka som alla andra om de bildar en ny nation. Ett budskap som påhejas av Spanien, som inte vill att Katalonien ska få några idéer.

Missförstå mig inte. För min del får Skottland gärna bli självständigt i morgon, men det finns något ohederligt över hur SNP försöker slå i sina väljare att deras önskelista är en sanning.

'Yes' vote rally

En Ja-demonstration i Edinburgh i september i år.

Det finns en annan aspekt också. I maj 2015 är det val i Storbritannien. Ska skottarna få lov att rösta då? Svaret måste vara ja, eftersom de formellt fortfarande skulle vara en del av landet. Ska man tro dagens opinionsmätningar ser Labour ut att vinna – men de gör det troligen med hjälp av skotska röster. Skottland är traditionellt sett lika vänster som södra England är höger, och skottarna har i dagsläget skickat en (!) konservativ Tory-ledamot till Westminster och 41 Labour-ledamöter. Skulle det inte varit för Skottland hade Camerons Tories fått egen majoritet i valet 2010. Ett faktum som får många konservativa engelsmän att hålla tummarna i smyg för att skottarna ska rösta ja i september nästa år.

Men oavsett vad det blir för färg på nästa brittiska regering, så tänker sig SNP att de först ska förhandla med David Cameron i åtta månader – mitt under en valkampanj – för att sedan slutföra arbetet med nästa regering under de följande tio månaderna. Det känns minst sagt optimistiskt.
Nu är kanske inte det ett bekymmer. Opinionsmätningarna visar att nej-sidan leder rätt stort. Men samtidigt är det drygt en tredjedel av väljarna som inte bestämt sig och hela två tredjedelar säger att de skulle rösta för självständighet om det innebar att de fick 5000 kronor mer i plånboken årligen.
Det är alltså inte konstigt att Alex Salmond lovar guld och gröna skogar.

Om bloggen


Therese Larsson Hultin är Svenska Dagbladets utrikesanalytiker. Hon har jobbat, studerat och levt i Tyskland, Nederländerna, Frankrike och Danmark. Bloggen handlar därför mycket om Europa och EU, men det görs även utflykter till andra världsdelar. Fokus är politik, ekonomi och annat som platsar i Larssons värld.

@thereselars på Twitter