X
Annons
X

Larssons värld

Therese Larsson Hultin

Therese Larsson Hultin

Frankrikes president François Hollande drar sig inte för att skicka trupper till Afrika, men på hemmaplan ses han som mesig. Fransmännen protesterar mot Hollandes skattepolitik, nya prostitutionslag och suckar djupt över presidentens flickvän. Nu väntas en riktig missnöjesvinter.

Francois Hollande, Valerie Trierweiler

Frankrikes president François Hollande tillsammans med sin flickvän Valérie Trierweiler i somras.

Det känns som om jag skrivit de här orden förr – men det är inte mycket som går François Hollandes väg just nu. Ända sedan han kom till makten våren 2012 har mannen som titt som tätt kallats för ”karamellpudding” i det populära satirprogrammet Les Guignoles de l’Info (på grund av sina viktproblem), fått se sin popularitet rasa. I veckan var det dags igen.

”Hollande och Ayrault i fritt fall” förkunnade veckotidningen Le Point och hänvisade till en opinionsmätning som visar att presidenten och premiärministerns ställning hos väljarna försämrats ytterligare. 77 procent av fransmännen uppges nu tycka att François Hollande gör ett dåligt jobb. Det är den sämsta siffran för en president i Frankrikes moderna historia.

Vad beror då missnöjet på? Det finns två svar: politik och personlighet. Vi börjar med det personliga. François Hollande var länge partisekreterare för socialistpartiet PS. Han sågs som duglig. En politruk som kunde ena partiets falanger men utan direkta ledaregenskaper. I presidentvalet 2007 var det dessutom Hollandes dåvarande sambo Ségolène Royal som utmanade motståndaren Nicolas Sarkozy – en kvinna! – bara det en indikation på vilken sorts man Hollande var i mångas ögon. När han till sist utsågs till sitt partis presidentkandidat fyra år senare var det för att Dominique Strauss-Kahn anklagats för våldtäkt på en hotellstäderska i New York.

Hollande gick till val på att vara en ”normal president” i motsats till den utsvävande Sarkozy, och han lovade att till skillnad från honom hålla sitt privatliv utanför pressen.

Snabb framspolning till sommaren 2012. Valérie Trierweiler, Hollandes nuvarande flickvän, skickar ut en tweet där hon tar ställning för Ségolène Royals motståndare i dennes valkrets och hon sägs dessutom ha satt stopp för att Royal skulle få en tung post efter valet. Medierna döpte snabbt om Trierweiler till ”la Rottweiler” och en veckotidning satte henne på omslaget under rubriken ”pesten i Elyséepalatset”. Och så har det fortsatt. Hollande och Royals fyra barn vägrar att tala med sin nya styvmor och presidenten framställs som en svag man mellan två starka kvinnor. I förra veckan lär Hollandes strateger ha fått skrämselhicka när Trierweiler förkunnade på ett seminarium att hon inte ”tänkte vara tyst längre”, inte ens om hon hade en annan åsikt än presidenten. Det tog bara en dag innan Frankrikes ”första flickvän” förtydligade att hon menat att hon inte tänkte hålla tyst ”vad gäller humanitära skandaler”.

Så varför berätta om skvaller i en seriös tidning som SvD? Jo, för att det förklarar den bild många fransmän har av sin president. För trots att Hollande visat sig vara en riktig stridstupp som både skickat trupp till Mali och nu i veckan till Centralafrikanska republiken, så kvarstår bilden av en ofarlig karamellpudding. En obeslutsam man som dessutom för en allt mer impopulär politik.

Att fransmännen gärna visar sitt missnöje på gator och torg vet vi, och det är framförallt två saker det demonstreras mot just nu: Den nya prostitutionslag nationalförsamlingen antog i onsdags, där sexköp förbjuds enligt svensk modell, och Hollandes skattepolitik. Under parollen ”Rör inte min hora” har inte bara torskar protesterat, även kända kulturpersonligheter som Catherine Deneuve och den förre socialistiske kulturministern Jack Lang har motsatt sig lagen och från affärsvärlden muttras det om att presidenten borde se till att få ordning på Frankrikes ekonomi istället för att jaga sexköpare.

France Eco-Tax protest

”De röda mössorna” protesterar mot Hollandes skattehöjningar i Carhaix i Bretagne förra helgen.

Ännu större är motståndet vad gäller skatterna. Fransmännen är, precis som vi svenskar, kända för att tolerera ett högt skattetryck. Men i tisdags kom en undersökning som visar att 88 procent av de tillfrågade svarade att skatterna var ”för höga” eller ”överdrivet höga” och hela 94 procent sade att det är brådskande eller mycket brådskande att genomföra reformer för att förbättra landets konkurrenskraft.

Och det är inte bara från höger det klagas. Vänsterpartiets ledare Jean-Luc Mélenchon samlade förra söndagen tusentals anhängare i Paris för att protestera mot momshöjningen som genomförs vid årsskiftet. I Bretagne fortsätter bönderna och arbetarna i rörelsen ”les Bonnets rouges”, de röda mössorna, sina ibland vilda demonstrationer mot skatterna och det trots att Hollande för länge sen backat från att höja den miljöskatt på tunga transporter som utlöste protesten.

Svaret från Hollande och premiärminister Ayrault har varit att annonsera en skatteomläggning, men den ska varken höja eller sänka skattetrycket, bara omfördela det. Ett löfte som än slå länge inte lett till någon förändring i opinionen.

Det ser ut att kunna bli en lång och karg missnöjesvinter i Frankrike. 

Om bloggen


Therese Larsson Hultin är Svenska Dagbladets utrikesanalytiker. Hon har jobbat, studerat och levt i Tyskland, Nederländerna, Frankrike och Danmark. Bloggen handlar därför mycket om Europa och EU, men det görs även utflykter till andra världsdelar. Fokus är politik, ekonomi och annat som platsar i Larssons värld.

@thereselars på Twitter