Annons

Larssons värld

Therese Larsson Hultin

Therese Larsson Hultin

Att USA skrotar delar av sitt europeiska missilförsvar för att stärka skyddet mot Nordkorea är bara det senaste tecknet på Obamas minskade intresse för Europa. Den amerikanska presidenten vill dessutom komma bort från rollen som världspolis – frågan är om inte det är precis vad EU behöver.

Du ska vara försiktig med det du ber om, sägs det, för risken finns att du faktiskt får vad du önskat.

Lite så känns det med USA:s engagemang i världen just nu. Här har vi européer knorrat i decennier om hur amerikanerna sett sig som hela världens insatsstyrka och tagit sig rätten att invadera Irak eller låsa in (misstänkta) terrorister på Guantanamo och kasta bort nyckeln. Vi har med all rätt ropat på folkrätt, internationell rätt, mänskliga rättigheter eller vad vi kommit på för att få USA att dämpa sig en smula. Ändå klagas det runt om i Europa på att amerikanerna vänder sig allt mer inåt. Att de struntar i Syrien och låter fransmännen ta befälet i Libyen och Mali.

Men framförallt muttras det om att Barack Obama gör allt han kan för att hålla vår krisande kontinent på armlängds avstånd, och istället riktar blickarna mot ett allt viktigare Asien.

President Obama kliver ombord på Air Force One efter ett besök på Buckley flygbas nära Denver den 3 april.

Nu senast handlar det om det fjärde steget i den missilsköld som den förre presidenten George W. Bush ville bygga över Europa som ett skydd mot Ryssland – och som Obama häromveckan beslutade inte ska bli av. De pengarna ska istället gå till att bygga upp missilförsvaret över Alaska, och förstärka USA:s skydd mot en kärnvapenattack från Nordkorea.

Det är inte svårt att förstå. När plånboken krymper tätar de flesta hellre det egna huset än att snickra på grannens. Obama gick dessutom till omval på att han ville ägna en andra mandatperiod åt att bygga den egna nationen. Till skillnad från Bush som ständigt talade om kriget mot terrorn och USA:s skyldighet i världen att värna demokratin.

Räkna med att Vita huset försöker undvika storskaliga militära insatser de närmaste åren. För det är ekonomin alldeles för ansträngd och befolkningen alldeles för krigstrött. En studie från i höstas gjord av Chicago Council on Global Affairs visar att 7 av 10 amerikaner inte tycker att krigen i Irak och Afghanistan var värt de tusentals miljarder dollar de kostat och att USA ska vara restriktiv med att ge sig in i främmande länder i framtiden.

Det kommer få konsekvenser – inte minst för EU. På vår kontinent har vi de senaste 60-70 åren vant oss vid att gömma oss bakom USA:s kjolar och låta amerikanska skattebetalare stå för stora delar av den europeiska säkerheten. Det är inte bara Sverige som med sitt enveckasförsvar litar på att grannländerna ska komma sättandes om vi blir anfallna. Franska uträkningar visar att den sammanlagda europeiska försvarsbudgeten minskade med 12,5 procent mellan 2009-10, och av NATOs 28 medlemsländer (varav 21 är med i EU) var det 2011 bara Frankrike, Storbritannien, Albanien och Grekland som förutom USA satsade de 2 procent av BNP på försvaret man kommit överens om.

– Jag säger det här som en vän (…) Vi ser idag en skillnad mellan medlemmar som är villiga att betala priset och ta del av ansvaret, och de som bara utnyttjar fördelarna med NATO. Det är oacceptabelt, sade USA:s förre försvarsminister Robert Gates redan 2011 vid ett tal i Bryssel. Han påminde om att USA stod för 75 procent av alliansens kostnader och att de nu var hjärtligt trötta på europeiska gratisätare.

Sedan dess har krisen förvärrats ytterligare och det amerikanska försvaret tvingats till stora nedskärningar.

Det ökar kraven på EU att stå för sitt eget skydd. Problemet är att de 27 medlemsländerna inte är överens om vad vi ska ha för försvar och att såväl Bryssel som Berlin varit för upptagna av eurokrisen för att ens svara på frågan. Något utvecklingen i omvärlden nu tvingar dem till.

Därför kan det vara bra för gökungen EU att till sist bli utsparkad ur boet och lära sig flyga. Det är dags för Europa att växa upp.

Om bloggen


Therese Larsson Hultin är Svenska Dagbladets utrikesanalytiker. Hon har jobbat, studerat och levt i Tyskland, Nederländerna, Frankrike och Danmark. Bloggen handlar därför mycket om Europa och EU, men det görs även utflykter till andra världsdelar. Fokus är politik, ekonomi och annat som platsar i Larssons värld.

@thereselars på Twitter