Tyskarna allt mer eurokritiska

Tyskarna börjar bli hjärtligt trötta på att ses som hela Europas bankbok och nu växer motståndet mot både EU och euron. Dessutom har förbundskansler Angela Merkel fått ett nystartat anti-europarti på halsen – som var fjärde tysk säger sig beredd att rösta på.

Det börjar över all förväntan. Strax efter halvåtta i måndags kväll fick vikväggarna i den stora salen skjutas undan. Grånande herrar, uppklädda kvinnor och unga studenter väller in i stadshuset i den lilla staden Oberursel norr om Frankfurt. Sammanlagt är de 1 200 personer som samlas, några tvingas stå på tå i korridoren för att kunna se över folkmassan.

– Vi kräver att euron upplöses och att lagar och rätt får råda, hörs det från scenen. Orden kommer från en före detta kulturredaktör på den ansedda tidningen Frankfurter Allgemeine och de möts av publikens ”bravo” och något enstaka ”jawohl”.

Det är lanseringsmöte för Tysklands nyaste parti Alternative für Deutschland, AfD. För en dryg vecka sedan hade de inte ens en hemsida, nu är över 2 000 personer medlemmar i Alternativ för Tyskland. Trots att det officiella grundandet inte ska äga rum förrän den 14 april. 

2 000 medlemmar kan låta lite, om det inte vore för en undersökning som tyska Focus låtit göra. När tidningen kom ut i måndags lär det inte ha tagit många minuter innan nyheten landade på förbundskanslerns bord. 26 procent av tyskarna säger sig beredda att rösta på ett anti-europarti, och det i ett land vars nazistiska historia gjort att de populistpartier vi sett i andra länder haft oerhört svårt att få fäste i Tyskland. Man kan säga att Hitler lyckades vaccinera de flesta tyskar mot att falla för billiga budskap och enkla politiska poänger.

Nu kan man diskutera om AfD ska kallas populister, de 55 partigrundarna tillhör minst sagt Tysklands elit. Hälften kan stoltsera med en professorstitel – de allra flesta i ekonomi. Resten är publicister, jurister eller före detta politiker från de etablerade partierna. På den nyinrättade hemsidan står det att Tyskland befinner sig i ”historiens svåraste kris” och att euron var ett ”fatalt felbeslut som hotar vårt välstånd”.

Det finns det många tyskar som håller med om – tröttheten på att betraktas som hela Europas plånbok är tydlig.

Så svarade också två av tre tyskar i en undersökning som Bertelsmannstiftelsen gjort att de hade haft det bättre utan euron, och att de vill ha tillbaka D-marken. Hälften tycker att de skulle klara sig bättre även utan EU när man ändå håller på.

Det finns en klar risk att den siffran kommer att stiga ytterligare. Häromdagen avslöjade Frankfurter Allgemeine att den europeiska centralbanken valt att skjuta fram en rapport om hur rika invånarna i de olika euroländerna är. Enligt FAZ ville inte ECB offentliggöra den förrän räddningspaketet till Cypern blev klart. Anledningen? Ett innehåll lika explosivt som nitroglycerin.

Nu finns det gott om andra banker som gjort liknande beräkningar, så det är inte så svårt att lista ut vad siffrorna visar. Enligt exempelvis Crédit Suisse är tyska folket betydligt fattigare än såväl fransmän som italienare. 2012 kom tyskarna först på sjätte plats i eurozonen när det gäller personlig rikedom.

Inte är medeltysken särskilt mycket rikare än en cypriot heller. Medianförmögenheten låg i fjol på 33 000 euro per vuxen tysk, bara 2 000 euro mer än motsvarande siffra på Cypern.

Att en Cypernräddning är politiskt sprängstoff i Tyskland är alltså inte konstigt. Landet går till val i höst och Angela Merkel kommer göra allt för att hålla tyska skattebetalares euroskepsis i schack fram till dess.

Räkna med att anti-europartiet AfD har helt andra planer.