Chen – ett superbarn, en vanlig sjuåring eller…?

Chen är sju år, bor i Shanghai och satsar hårt på att utveckla så många färdigheter som möjligt. På vardagarna går han i skolan från 07.45 till 18.30 och ägnar kvällen åt läxläsning.
En vanlig lördag kan se ut enligt följande.

09.30 – 12.00 olympisk mattekurs
13.00 – 15.00 kurs i uppsatsskrivning
15.00 – 16.00 pianolektion
17.00 mat
19 – 21 badmintonklass

Trots hans ringa ålder har han redan betat av läroplanen för femte klass i grundskolan, tagit ett antal pianocertifikat, varit yngst men bäst i klassen, vunnit matematiktävlingar och klarat ett flertal språktest i muntlig och skriftlig engelska. (se bild ovan)

Det närmaste målet i livet för Chen är att komma in på ett välrenommerat högstadium som ökar chanserna till en plats på ett välrenommerat gymnasium som i sin tur ökar chanserna till en plats på ett välrenommerat universitet. Förr dansade han salsa, men hans personliga mattelärare satte stopp för den verksamheten med den retoriska frågan: ska du dansa dig in på högstadiet?

Att drilla sina barn i allehanda aktiviteter är tämligen mainstream i Shanghai. Konkurrensen är stenhård. Att läsa in flera klasser innan man börjar skolan är snarare regel än undantag för barn i välbärgade familjer. I den privatskola som Chen går i omfördelas klasserna varje år efter provresultaten och Chen måste ständigt prestera för att försvara sin position i toppklassen.

Hur ett barn som växer upp med späckade scheman likt Chens utvecklas senare i livet kommer bli intressant att följa. Skapas en supermänniska? Eller läggs grunden för ett framtida psykiskt haveri?

Den intuitivt negativa approachen till detta drillande kanske delvis bottnar i tanken att denna barnuppfostringsstrategi möjligen är framgångsrik inom vissa aspekter. Tänk om barnet lär sig ett flertal språk flytande, blir en fullfjädrad pianovirtuos och intellektuellt utvecklad samtidigt som det varken blir socialt handikappat eller psykiskt utmattat? Om detta är fallet, finns det då någon anledning utom logistiska och ekonomiska att inte ge sina barn en flygande start i livet?

Än så länge tycks Chen vara som en vanlig sjuåring: sprallig, busig och gamnacke över sin PSP2 så fort han får en stund över (vilket inte är så ofta). Han visar inga synliga tecken på stress eller illamående, något som jag närmast förväntade mig när jag hörde ryktet om den högpresterande sjuåringen.

Som jag ser det ligger problemet i att mycket av Chens aktiviteter fokuserar kring intagningsprov; krävande ångestgenererande studier som ger färdigheter av begränsat nyttovärde i verkliga livet. Övriga intryck från mötet med Chen var annars överraskande positiva. Att anamma det kinesiska konceptet med maximerad produktivitet samtidigt som programmet balanseras med intellektuell stimulans, social interaktion och uppmuntrande av egna intressen och initiativ kanske, eventuellt, möjligen är värt åtminstone ett övervägande för föräldrar som vill optimera sina barns utveckling tidigt i livet.
Förutsättningarna för detta finns kanske i Sverige, där tävlingsmomentet i skolan är tämligen frånvarande. Inspiration kanske möjligen, i vissa fall, eventuellt, under särskilda omständigheter, och beroende på situationen, kan hämtas från Shanghai, vem vet?

Kontraster i Shanghai

Det här är mina senaste 24
timmar i Shanghai, i bilder:

Jinmao Tower,
Pudong

Shanghai delas av
Huangpu-floden, och för femton år sedan var allting öster om floden (Pudong)
åkermark och jordbruk. Sedan tog ekonomin fart, och denna byggnad hyser t.ex.
Shanghai Grand Hyatt och världens högst belägna sky bar. Det här är utsikten
från 85:e våningen till hotellobbyn 35 våningar ner.

Cloud 9, världens
högst belägna bar på våning 87, med utsikt över Shanghai i fyra väderstreck.
Man måste byta hiss tre gånger för att komma upp hit, men på varje våning står
kostymklädd personal som visar vägen. Även om priserna är höga för att vara i
Kina, kostar en drink fortfarande mindre än t.ex. på Stureplan.

En traditionell
kinesisk utomhusmarknad ca 200 m från vårt hotell, där allt möjligt finns till
försäljning: gatumat, levande höns, fiskar och husdjur, grönsaker, tofu i olika
former och kött i små slakteristånd. Jag var där imorse och åt en kombinerad frukost/lunch från en kombination av matstånd.

Blir man trött kan
man alltid vila sig, även om man är rakt under tunnelbanespåret.

Eller gå till frisören.

Ett nudelställe,
där man kan komponera sin egen nudelrätt med alla möjliga ingredienser, och
numera ett favorithak hos flera i gruppen.

Efter det blev jag
lite törstig, så då gick jag in på Partyworld, en restaurang- och karaokekedja
med ganska höga kinesiska priser, väldigt god mat och en himmelskt god
mangojuice. Det här ligger ca 50 m från utomhusmarknaden.

De här
kontrasterna, så nära varandra i samma stad, är en av anledningarna till att
jag verkligen, verkligen börjar tycka om Shanghai.

Intryck från Shanghai

Project China är sedan några dagar tillbaka i Shanghai, och
för min del har jag redan hunnit göra några egna, högst subjektiva, jämförelser
med Beijing.

Shanghai har vackrare skyline

CCTV-huset och Bird Nest i all ära, men faktum kvarstår: det
är svårt för Beijing att mäta sig med det här.

Shanghai har charmigare arkitektur

Beijing är, trots alla ansträngningar, fortfarande en ganska
grå, utspridd stad, med alldeles för många anonyma betongbyggnader och
skyskrapor. Med undantag för vissa stadsdelar handlar en promenad i Beijing
ofta om en enformig färd från A till B, medan gatorna i Shanghai kantas av
många fler småbutiker, matstånd och enkla restauranger. Blandningen av gamla
och nya byggnader, och fattiga och rika områden gör promenaderna till smärre upptäcksfärder,
som när man först ser grannar som sitter och pratar, spelar kinesisk schack och
rensar grönsaker ute på gatan, och sedan ett lyxshoppingcenter med Burberry-
och Coach-butiker två kvarter bort.

Tvärgata mitt emot hotellet, där gatustånden har allt från halalnudlar till wontonsoppa.

Shanghai har fler småentreprenörer

Det här är något som har förändrats senaste året, men
Beijing verkar ha rensat bort många av den kinesiska vardagens småentreprenörer
inför OS. Det står inte längre några fa piao-försäljare (de säljer kvitton, som
folk sedan kan få ersättning för efter t.ex tjänsteresor) och ropar vid
tunnelbane- och tågstationerna, alla chuar-stånd (små ambulerande gatukök där
man kan få nygrillade chuar, köttspett) utanför nattklubbarna har försvunnit
och gatuförsäljarna blir bara färre och färre.

Kanske har de alla flyttat till Shanghai. Inom loppet av
några dagar har jag sett gatustånd med allt från chuar och uighuriska
nang-bröd, till stinky tofu (kinesisk motsvarighet till surströmming och något
jag ännu inte vågat prova) och färsk melon på pinne. Tunnelbanegångarna kantas
av dukar med allt från glittriga hårspännen till levande valpar och sköldpaddor
till försäljning.

Shanghais trafik är fullkomligt livsfarlig

Beijing kanske inte ska kasta sten i glashus, men det är
oftast lite för mycket trafikköer i Beijing för att bilarna ska kunna komma upp
i några större hastigheter. I Shanghai bedriver åtminstone taxichaufförerna
F1-övningar på alla fria ytor, samtidigt som massor med tysta elvespor
obekymrat susar omkring, utan hänsyn till trafikljus, fotgängare eller andra
små hinder.

Kineser har väldigt många vedertagna föreställningar om
Shanghai, speciellt i Beijing, lite som förhållandet mellan Stockholm och
Göteborg. En av de är att tjejerna i Shanghai är vackra, men har en vilja av
stål. Det förstnämnda kan nog stämma, och kanske är fenomenet med killar som
bär sina flickvänners handväskor ett tecken på det senare påståendet? Det
förekommer visserligen även i Beijing, men verkar vara vanligare här.

Klimatworkshop med WWF

I fredags var det
dags för en workshop anordnat av GlobalFOCUS, ett projekt om klimatfrågor
startat av WWF. Project China hade blivit inbjudna att samarbeta på workshopen,
och deltog tillsammans med trettio utvalda kinesiska studenter från Beijing och
Qinghua University. Från GlobalFOCUS sida deltog deras svenska uppsatsvinnare
på besök i Kina, vilket gjorde att det blev en bra blandning av svenskar och
kineser i varje grupp. Workshopen hölls i ett tempel nära Förbjudna Staden, och
behandlade ekonomiskt lönsamma innovationer för att lösa klimatfrågan. Det hela
filmades även av CCTV, Kinas statliga TV-bolag.

Efter ett föredrag
av en framgångsrik klimatentreprenör var det dags för hjärnstormande
gruppdiskussioner och kulturellt dynamiska sådana, med inslag av både svenskt och kinesiskt
diskussionsklimat och arbetsgång. De kinesiska studenterna var pålästa och
energiska, och deras brinnande intresse för miljö- och klimatfrågor var
påtagligt. På kort tid hade flera intressanta förslag lagts fram, och efter
lunch delade alla upp sig i grupper utifrån det förslag de ville jobba med. I
slutet på dagen hade alla grupper lagt fram en preliminär business plan, och
idéerna omfattade allt från en internetplattform för klimatentreprenörer, till
kvalitetsmärkning av klimatvänliga produkter och en NGO med syfte att minska
utsläppen från fraktfartyg.

Det som slog mig var
inte bara engagemanget hos de deltagande, utan även deras varierande och
spännande bakgrunder. En kille läste Masters i Environmental Sciences,
samtidigt som han extraknäckte som globetrotter med erfarenhet från i princip
alla världsdelar, inklusive Antarktis. En annan hade arbetat som jurist i åtta
år innan han blev antagen till en prestigefylld Mastersutbildning i
International Law, och en tredje hade varit rocksångerska och fått
skivkontrakt, innan hon bestämde sig för att arbeta med miljöfrågor.

Kina står inför en
mängd miljöproblem, som landet måste ta itu med för att utvecklingen skall
fortsätta. Även om det inte lades fram några självklara lösningar denna dag,
känns det mer som en tidsfråga bland dessa entusiastiska, kunniga och
mångfacetterade unga kineser.

Micke och Jenny med några av deltagarna.

Hallå där Ang Li!



Hallå där Ang Li! Vem är du?

- Jag är en nittonårig student som är född och uppvuxen i Peking men studerar i USA sedan augusti förra året.

Varför flyttade du till USA?

-
Det finns flera anledningar. För det första ser kineser generellt sett
USA som ett bättre land att studera, arbeta och bo i. För det andra är
det ett bra sätt att träna på sin engelska. Engelskan hos
medelkinesstudenten är enligt min mening miserabel. Vidare är många
studenter som pluggar utomlands väldigt patriotiska och vår dröm är att
samtidigt som vi når personlig framgång, göra något för vårt land. Jag
kan ta med mig mycket kunskaper som jag får i USA tillbaka till Kina.
Slutligen kan det innebära viss status för familjen att man har släkt
utomlands. Jag vet att det är lite löjligt men det kan ses som en
anledning att flytta utomlands.


Vilka likheter och skillnader har du upptäckt mellan Kina och USA?

-
Likheterna är väldigt många men det finns också intressanta skillnader.
Maten i USA är förskräcklig och populationen är liten. Min skola ligger i
en stad med bara 6000 invånare. Vidare är kontakten mellan människorna
i USA mycket sämre. Grannar pratar inte med varadra och det finns få
platser utomhus där folk kan träffas och umgås. En annan intressant
skillnad är att man i USA inte känner närvaron hos staten. Jag ser inga
marscherande trupper på gatorna, jag ser inte att staten agerar när
något viktigt händer och i media känns det som att allt den amerikanska
staten gör är idiotiskt.


Vad tycker du om den kinesiska staten?


-
I dagsläget tycker jag att den är ganska bra. Jag är generellt sett
nöjd. Staten är bra så länge samhället utvecklas och är stabilt. Alla
kan arbeta på sin fulla potential. Jag lever lyckligt.

Tycker du att Kina borde bli en demokrati?

-
Jag tycker för det första inte att Kina är en diktatur. Enligt den
kinesiska staten är den socialistiska demokratin ”folkets demokrati”
vilken är den mest genuina i världen. Den kapitalistiska demokartin är
en falsk en som bygger på bland annat monopol och exploation av allmänheten genom kapitalismen.

Du säger att staten menar att den kinesiska demokartin är den mest genuina i världen, är det också din personliga uppfattning?

- Jag vill inte säga att den kinesiska demokartin är den bästa i världen men jag tycker att demokartin i exempelvis USA är ett kapitalistiskt monopol. Alla kandidaterna i partierna får pengar från stora företag och blir tvingade att tala å deras vägnar. Då båda partierna i USA är kapitalistiska är deras politik väldigt lika och skiljer sig bara i detaljerna. När till och med experterna har skiljda uppfattningar, hur ska folket någonsin veta hur de ska rösta?

Du har bott i USA under de senaste månaderna. Hur ser du på det amerikanska presidentvalet?

- Kandidaternas valkampanjer slösar alldeles för mycket pengar och staten borde försöka förbättra livssituationen hos de fattiga i landet med pengarna. Det amerikanska systemet är inte mer effektivt vad gäller att fatta riktiga beslut och höja folkets levnadsstandard. Även om det uppfattas mer demokratiskt så är det ett slöseri.

Vilka inslag av demokarti menar du finns i Kina?

- I de enklare strukturerna såsom byar och urbana samhällen väljs ledare men intresset för dessa val är inte särskilt stort hos folket även om intresset växer. Vi väljer också ”folket representanter” som deltar i ”folkets kongress” på distrikt-, stats-, provins- eller nationell nivå.


Du pratar mycket om olika typer av demokartier. Tror du att Kina någonsin blir en demokarti så som demokratier tenderar att se ut i västvärlden?

- Kina försöker undstryka fördelarna med sitt system för andra länder och arbetar hela tiden med att effektivisera det. Även om det finns en signifikant andel människor som önskar en ”västdemokrati” med många partier så kommer de inte att kunna störta den nuvarande regeringen inom en nära framtid. ”Västdemokratier” är för dyra. Indien anammar den modellen och har allvarlig politiskt turbulens. Kina kan inte följa efter.

Demokarti eller inte, är du nöjd med att Kina kränker de mänskliga rättigheterna?

- Kineserna har inte rätten att uttrycka sig helt fritt och det är bra för den nationella stabiliteten och säkerheten. Medan exempelvis USA trummar för deras ”friheter” glömmer de att de inte förser de fattiga med enkel sjukvård och utbildning. Enligt min mening är olika länder bra på olika aspekter av mänskliga rättigheter och så länge inte väldigt allvarliga brott mot mänskliga rättigheter begås borde vi inte lägga oss i varandras inrikespolitik.

Genom Beijing på fem hjul

Sweden Day har som sagt
redan varit och lite tid har funnits innan för att skriva om förberedelserna.
En av mina största utmaningar inför mässan var att hitta en midsommarstång i
Beijing, vilket är lättare sagt än gjort. Efter lite efterforskningar bar det
av till en lokal kinesisk byggoutlet för professionella byggarbetare, som alla
tycktes tänka: ”vad sjutton gör hon här?!” när jag spatserade runt i jakt efter
brädor. Nästa gång följde Max med
i egenskap av midsommarstångsdesigner och vi lyckades specialbeställa
trästången med tillhörade fot. Snickaren lovade även fixa transporten för 30
RMB vilket vi gladeligen accepterade. Skåpbilen vi väntade oss visade sig dock
vara en skranglig elmotorcykel med ett flak där midsommarstången spändes fast.
Max och jag var inte sena att hoppa på; låt äventyret börja!

I efterhand var det nog
allt annat än klokt att åka i Beijings rusningstrafik på ett motorcykelflak med
en förare som aldrig verkat ha hört talas om signalljus. Utan varken säkerhetsbälten
eller hjälm klamrade vi oss fast i midsommarstången medan vi bytte från ena
filen till den andra. Ingen av de morgontrötta kineserna på cykel verkade tro
sina ögon när vi brummade förbi.Trettio minuter sena var vi framme vid Tsinghua
University med ett skyhöga adrenalinnivåer, en välförtjänst segerkänsla och en
oerhörd tacksamhet över att fortfarande vara i liv.

Oväntat svår frågesport


En vecka efter vår Sverigemässa på Tsinghua University i Beijing börjar reflektionerna att ta form. Som ansvarig för den uppmärksammade Ipod-tävlingen var det en del saker som förvånade mig. Tävlingen gick ut på att de kinesiska studenterna skulle besvara fem ytterst enkla frågor:

1. Vad heter Sveriges huvudstad?
A. Paris B. Moskva C. Stockholm D. Bagdad

2. Vilka färger har den svenska flaggan?
A. Röd och vit B. Vit och blå C. Gul och blå D. Turkos och lila

3. Var ligger Sverige?
A. Sydamerika B. Östra Asien C. Norra Europa D. Sydpolen

4. I vilket land delas Nobelpriset ut?
A. Frankrike B. Ryssland C. Sverige D. Brasilien

5. Skriv namnet på ett svenskt företag________
(precis under denna fråga fanns logotyperna för våra partnerföretag: Stora Enso, Sandvik, IKEA och Ericsson)

Då en Ipod är värd en smärre förmögenhet i Kina samlades hundratals suktande studenter och svarsblanketterna vällde in i en strid ström. Fyra C var förstås de rätta svaren i tävlingen som enbart hade till syfte att locka folk. Meningen var att de lyckliga vinnarna skulle dras från poolen av inkomna svar då vi antog att alla svar skulle vara rätta. Dock var det uppseendeväckande många gånger som vi tvingades dra en ny lapp då den första innehållit felaktiga svar när Ipods och flertalet tröstpriser skulle delas ut.

De frågor som vållade mest problem var nr 2 och 5. De övriga svaren kunde studenterna dra fram ur minnet och fylla i. Men färgen på flaggan var inte lika självklar. En grupp av studenter stod i flera minuter och diskuterade huruvida den svenska flaggan var röd och vit eller gul och blå, de verkade även ha svårt att erinra sig namnet på ett svenskt företag. Detta trots att hela området var rikligt utsmyckat med svenska flaggor, alla svenskar gick runt med svenska fotbollströjor och ett flertal företag med Sverigeanknytning var på plats med stora montrar bara några meter ifrån dem.

Nu var det bara en liten klick av de insamlade svaren som inte var korrekta, men det bör ändå tas i beaktande att detta är Kinas absoluta elitstudenter. Kanske är det västerländsk arrogans som gör att jag feltolkar det hela, men en del (observera minoritet) av studenterna verkade ha problem att finna den information som behövdes från den omgivande miljön. Istället för att titta sig omkring efter en av de otaliga svenska flaggorna stod de och grävde i minnet. Skulle utfallet ha varit detsamma i Sverige, om vi frågat om något litet land i fjärran? Eller är detta ett tecken på att det finns fog för en del av fördomarna kring kinesisk utbildning? Inte vet jag.

Iakttagelser från Hong Kong

Vår lokala dim sum-restaurang dubblar även som seafoodrestaurang. Speciellt i södra Kina är det vanligt med seafoodrestauranger med levande fiskar och skaldjur, vilket vi har sett både i Beihai och Hong Kong.
Vissa av organismerna känner man igen från Sverige, men andra är helt främmande i alla fall för mina ögon. Är det någon som möjligtvis vet vad det här är?

Hong Kong-bor är i allmänhet väldigt vidskepliga. Ingen annanstans i Kina har jag sett så många altare till ”Tu Di Lao”, bokstavligen ”Den gamle under jorden”, som i Hong Kong.
Tu Di Lao är hemmets gud i södra Kinas traditionella mytologi, och ett altare till honom utanför dörren ska skydda hemmet mot faror. Altare till honom är vanliga i hela södra Kina, men det är sällan man ser upphöjda altarplatser inbyggda bredvid dörren.

Templen begränsar sig inte till privata hem heller, utan detta tempel är vid Stanley Market, en utomhusbazar med alla möjliga slags småbutiker.

Första dagen i Hong Kong var en söndag, och jag passade på att promenera runt lite i staden. En sak som slog mig var de stora grupperna av asiatiska kvinnor som satt på pappkartonger och tidningar lite varstans i staden, och inte verkade göra någonting. Några spelade kort, andra sov, men de flesta verkade bara sitta och prata. Jag förstod inte sammanhanget förrän en taxichaufför förklarade det för mig: kvinnorna är filippinska städerskor, som spenderar sin lediga dag i veckan på det sättet, för att de inte har råd med annat.

Dim sum

Hong Kong är berömt för många saker: som Asiens finanscentrum, som en kosmopolitansk stad med influenser från både öst och väst, och för att staden har mat från hela världen. Men det jag hade längtat efter var den traditionella Hong Kong-maten: morgonte och dim sum.
Dim sum är det kantonesiska uttalet för ”dianxin”, som kan översättas som snacks. Den bokstavliga översättningen är närmast ”en liten bit eftertanke”, vilket kanske syftar på den omsorg som läggs ner på dessa ”snacks”.
Dim sum äts bara på morgonen och eftermiddagen till te, och trots Hong Kong-bornas hektiska liv har det varit fullt på vårt lokala dim sum-ställe varje gång vi varit där. Även om genomsnittsåldern är ganska hög, så har vi sett mor- och farföräldrar tillsammans med barnbarn, affärsbekanta, familjer, väninnor, gamla tanter och farbröder, och unga par. Det har sällan varit andra västerlänningar där, och i en stad med så mycket internationella influenser, är det trevligt att ändå hitta en genuin Hong Kong-tradition.

Hong Kong: en del av Kina, fast ändå inte

Som bekant så återlämnades Hong Kong till Kina år 1997,
även om det som Special Administrative Region i stort sett förblev en autonomi.
Att åka till Hong Kong räknas som att åka utomlands från Kina, och
fastlandskineser behöver fortfarande visum för att komma in i Hong Kong. Hong
Kong har sin egen valuta, sitt eget mobilnät (så alla våra kinesiska mobiler
slutade fungera i gränszonen) och har i likhet med Taiwan behållit traditionell
kinesiska som skrivspråk. Staden är dock fortfarande tvåspråkig, med alla
gatunamn på både kantonesiska och engelska. Andra arv från den brittiska
kolonialtiden är vänstertrafiken och de prydliga, snörräta köerna överallt. De
enda klara kopplingarna med fastlands-Kina som jag har märkt av är alla Beijing
Olympics-souvenirer, och att alla meddelanden i tunnelbanan läses upp på
kantonesiska, engelska och mandarin. Annars är Hong Kong en otroligt
multikulturell stad, med folk från hela världen och där ingen höjer på
ögonbrynen över att höra tyska, svenska, eller ryska på gatan.

Men det är först när vi har försökt beställa flygbiljetter
hem till Beijing, som vi blev varse just hur mycket av ett eget land Hong Kong
verkligen är.

Det är väldigt lätt att beställa flygbiljetter i Kina. Två
stora resebyråer på Internet, Ctrip och E-long, har hotell- och flygbokning på
internet och telefon, och de lämnar biljetterna i dörren mot kontant betalning.
I praktiken kan jag boka flygbiljetter på morgonen, få de levererade till
dörren runt lunch, och sedan flyga ut samma kväll. Det är gott om
flygbiljetter, och jag har nog aldrig beställt inrikes biljetter mer än en
vecka i förväg. Oftast går det även att hitta flygbiljetter till kraftigt
rabatterat pris.

Lika lätt som det går att ordna i Kina, lika svårt är det
att ordna från Hong Kong. För det första kan de inte leverera hit, eftersom det
skulle innebära en utrikesresa för budet. För det andra är det otroligt
krångligt att betala med VISA-kort (eller allt som inte är Union Pay, ett
inhemskt kontokortssystem), och skulle omfatta allt från undertecknad fullmakt
till scanner och ett par dagars väntetid. För det tredje kan de bara garantera
biljettpriset mot betalning, inte reservation, vilket gjorde att vår ursprungliga
plan om att hämta upp biljetterna på flygplatsen skulle innebära en risk för
höjda biljettpriser (det var 60 % rabatt på reservationspriset, vilket skulle
ge oss en nästan tre timmar lång flygresa för 850 kr). För det fjärde tog det
nästan två timmar att beställa åtta flygbiljetter till utländska namn och pass
(”A for Apple, E for England..” osv för åtta personers namn och efternamn två
gånger, för att bekräfta uppgifterna), men det är inte lika relevant i
sammanhanget.

Vi kände ingen i Shenzhen som kunde ta emot biljetterna och
lägga ut nästan 8 000 kr åt oss.

Om biljetterna skulle hämtas i Guangzhou skulle de kosta
1550 kr istället.

Hämtade vi de på flygplatsen riskerade de att kosta upp till
1900 kr.

Det fanns bara ett alternativ: Mikael (som har multiple-entry
visum till Kina) skulle få åka över gränsen till Shenzhen för att plocka upp
biljetterna, och sedan tillbaks till Hong Kong igen. Problemet? Mikaels
kinesiska har förbättringspotential, biljettbudets engelska är obefintlig, och
platsen ”Shenzhens tågstation, gränsen mot Hong Kong” är inte den mest exakta
beskrivningen någonsin. Jag fick därför förklara på telefon för resebyråns
kundservice i Beijing, hur Mikael såg ut (”jättelång och jättestor
västerlänning, antagligen den största du någonsin sett”), hur platsen såg ut
(”tänk dig att du går mot Hong Kong från Shenzhen. Stanna när du inte kommer
längre utan visum”) och ge de kontaktuppgifter till Mikael (”men han kan ingen
kinesiska”).

Sagt och gjort. Snälla Mikael gav sig ut på äventyr mot fastlandet i spöregnet i morse. Han kom tillbaka till Hong Kong för ett tag sedan, välbehållen och med biljetterna i hand. Tydligen hade det varit många kineser vid gränsen, men en av de hade lyst upp som en sol över att se honom. Det var det stackars biljettbudet, som hade blivit överlycklig över att hitta den stora västerlänningen. Så Mikael fick biljetterna, åt lunch i Shenzhen och tog sedan tåget tillbaka till Hong Kong.

Statsministerns tre
S-löften i jultalet

Lovade slåss mot ”rasistiska krafter.”

”Löfvens agerande förvånar”

Ekot-intervju

Anders Borg: Vi hade kunnat nå lösning.

Ingvar Kjellson stod
på scen in i det sista

AVLIDEN

Somnade in lugnt. Blev 91 år.

Folkkära stjärnans liv i bilder

FOLKKÄR

Se bilder från Hedebyborna och Dramaten.

Systembolaget kapat
– delade sexistspam

Facebook-flöde fylldes med närbilder på tjejer.

Sony: Obama förstår inte situationen

HACKERATTACKEN

”Vi har inte gett efter.”

USA ska hämnas på Nordkorea

Obama lovar slå tillbaka mot cyberattack.

Styr maktsfären – med spindelnät

Komplicerat korsägande i Industrivärden.

Sjukhusdirektören: ”Läget är allvarligt”

Chef för akutmottagningen hoppar av.

22-årings liv i fara efter våld

Skärholmen

Misshandlades grovt av ett tiotal personer.

”Därför är vår arena
inte öppen för SD”

REPLIK

LRF: Handlar om människovärde.

”Fel av LRF att inte ta debatten”

BRÄNNPUNKT

SD: Demokratiskt problem.

Han förlorade hela
sin familj i flodvågen

SvD story

”Allt jag var van vid försvann.” Logga in och läs berättelsen.

”Blev den goda symbolfiguren”

10 år efter tsunamin

Lottie Knutson om katastrofen.

”Ulf Lundell har
missförstått SD”

Adam Svanell:

Listan över "riktiga" svenskar.

”Kula genom hjärtat ändade hans liv”

SvD 130 år

SvD genom krig, död och krascher.

Skyddar ditt hjärta och gör dig mätt

HÄLSA

6 anledningar att älska kolhydrater.