Annons

Kinabloggen om Kina och relationerna med Sverige

Fefei Tian

Fefei Tian

Idag åker jag hem till Sverige efter tre månaders vistelse i
Kina. Det har varit en intensiv, rolig, och lärorik period, inte minst under OS
de senaste två veckorna.

Folk frågar ibland varför jag vill vara i Kina, både nu och
i framtiden. Det är en berättigad fråga; mitt ursprung är knappast en
välgrundad anledning.

Mitt första instinktiva svar? Det är här allting händer.
Ingenstans i världen sker det så stora förändringar så snabbt som här, ingen
annanstans finns det så mycket potential, drivkraft, energi och ambition, ingen
annanstans är dynamiken hos både folket och samhället så påtagligt.

Möjligheterna är enorma, tack vare den snabba ekonomiska
utvecklingen och alla förändringar. Möjligheter till nya upplevelser och
personlig utveckling, men framför allt möjligheter att påverka. Ens handlingar
har potentialen att påverka och få långt större konsekvenser än hemma i
Sverige, vilket är såväl ett otroligt tillfälle som ett stort ansvar.

Den snabba utvecklingstakten kan vara både inspirerande och
oroande. Min nostalgi efter det ljuva universitetslivet på Beijing University
och svunna tider hindrar mig dock inte från att med förväntan och spänning ta
till mig de förändringar som har skett, och som är på väg att ske i denna kärvt
charmiga stad. Sant, mycket av det gamla livet håller på att försvinna, delvis
som en del av den naturliga utvecklingen, delvis påskyndat av myndigheterna.

Men med de nya vardagsmönstren kommer nya erfarenheter, nya upptäckter, och nya
glädjeämnen. För är det något kineserna har i överflöd, förutom ambition, driv
och en vilja att arbeta hårt, så är det glädje och optimism. Det finns hart när
ingen kines som tror att det kommer bli sämre för Kina i framtiden, och det med
all rätta – kineserna har visat hur långt ett land kan komma på några decennier
med en ordnad samhällsstruktur, konstruktiva policys men framförallt massor av
hårt arbete.

Självklart finns det mycket som fortfarande kan förbättras,
på de områden som västerländsk media oftast uppmärksammar: mänskliga rättigheter,
yttrandefrihet, demokrati. Men vad som oftast förbises är hur stora
förändringar som faktiskt har skett under de senaste trettio åren även på dessa
områden, både i absoluta termer och mot bakgrund av Kinas turbulenta moderna
historia.

Dynamiken och de snabba förändringarna grundas på dels de
oerhörda kontrasterna i landet, och dels den oerhörda komplexiteten.
Kontrasterna är självklart på både gott och ont, men fascinationen blir inte
mindre för det. Kontrasterna mellan gammalt och nytt, historia och modernitet,
yngre och äldre, stad och landsbygd, rika och fattiga – motsatsparen är många,
och nästan varenda en kan appliceras på Kina. Balansen mellan de olika
kontrasterna justeras och förnyas ständigt, en förutsättning för landets
utveckling.

Och i ett land med en brokig, femtusenårig historia,
gigantiska omvälvningar de senaste hundra åren och en mångfacetterad
samhällskultur rotad i 56 minoriteter och ett geografiskt område större än
Europa, finns det alltid ett nytt perspektiv på varje händelse, alltid
underliggande faktorer som måste beaktas.

I grund och botten är det kanske främst komplexiteten och
kontrasterna som gör att jag älskar Kina: ingenting är svart eller vitt i detta
land. Det finns alltid fler än två sidor av myntet, och allt du någonsin trott
om Kina är både sant och falskt. En av mina främsta insikter efter året i
Beijing, var att jag verkligen inte har någon större kunskap om detta land, och
att jag har mycket kvar att lära. Kina är en ständig utmaning, men även en
ständig överraskning.

Och är man som jag beroende av liv och rörelse, komplexitet,
förändring och kontraster, finns det inget bättre land att tänka sig en framtid
i.