Fefei Tian
Nu vet jag inte om just de här bilderna säger mer än tusen
ord. Oftast gör de inte det, och ibland kanske det är fler än en bild. Men de
representerar några små vardagsmöten de senaste veckorna i Beijing, i och
utanför OS.
Hutong in till en liten krimskramsaffär.
Dagen innan OS-invigningen gav jag mig ut på DVD-jakt. Att
köpa DVD:er i Kina brukar vanligtvis vara väldigt enkelt, ofta kommer någon
fram till en på platser där folk samlas. I Beijing är utanför Silk Market det
givna valet, både för kineser och utlänningar, men utbudet är stort även i
universitetsområdet Haidian, och ställen som Qianmen och Fangzhuang i södra
Beijing. Ibland sker försäljningen från en väska i en bakgata, ibland bakom
draperierna i en affär. Priserna är resonabla och kvalitén har ökat med åren,
så pass mycket att de flesta kan lova att man har bytesrätt på trasiga DVD:er.
Jag var dels i behov av Kungfu Panda, dels nyfiken på hur OS
hade påverkat denna traditionella företeelse i kinesisk konsumtion. En titt
runt Silk Market gav inga resultat överhuvudtaget, vilket inte förebådade gott.
Jag beslöt mig istället för att åka till Xinjiekou och dess labyrintlika
hutonger, som borde rymma åtminstone en och annan DVD-försäljare. Och mycket
riktigt – på en kilometer hittade jag tre stycken. Den första var
affärsinnehavaren, som extraknäckte som DVD-försäljare med en stor väska under
disk, den andra hade sina inlåsta i ett metallskåp i en hutong, och den tredje,
långt in i hutongerna, hade t o m ett bord utomhus. Även om ingen kunde få in
nya varor för tillfället, var alla fortfarande vid gott mod.
Som
affärsinnehavaren uttryckte det: ”Myndighetspolicys är en sak, men vi
laobaixing (det vanliga folket) kommer ändå fortsätta tjäna ihop till
brödfödan.”
Det var skönt att veta att även dagen innan OS, när varenda
transport in till Beijing undersöktes manuellt millimeter för millimeter och
icke-Beijingbor inte kunde komma in i staden, så fanns ändå en del stillsamt
illegalt vardagsliv kvar under stadens upputsade, rensopade, sterila yta.