Kinesisk spritkultur

”Jag gör det för lagets skull, döm mig inte”

Mr. Sun, har ända sedan resans start uttryckt en stressad oro över den stundande middagen med de lokala politikerna i Xuanhan. Varje möte sedan avresan har haft en punkt på dagordningen som behandlat denna middag och hur vi ska förhålla sig till hans oundvikliga etanolintoxikation samt hans därav följande beteende. Som ledare för vår projektgrupp är det han som får ta alla skålarna med de olika politikerna – viktiga kontakter för genomförandet av vårt projekt – och att tacka nej är förstås inte aktuellt enligt kinesisk spritkultur. Hans öde är därmed beseglat.

Mr. Sun ler sammanbitet när vi går in på restaurangen. Till mig ber han om ursäkt i förväg. ”Förlåt att jag kommer att bli odrägligt full, det här är kinesisk spritkultur och nödvändigt för att underhålla kontakterna. Vill du göra affärer i Kina måste du supa med dina affärspartners. Annars går det inte.” Han placerar de yngsta studenterna vid något han kallar ett ”säkerhetsbord” beläget längst ifrån de skålivriga politikerna och lovar att försöka skydda oss alla så gott det går.

Sedan sätter skålandet igång. Och han går in med levern som insats. Mr. Sun tömmer glas efter glas med kinesisk starksprit tillsammans med de välmående politikerna och blir följaktligen redlöst full. Han hinner krossa två ölflaskor, ramla över bordet så att porslin krasas och mat spills och spy storslaget över sin stol innan han blir så pass medgörlig att vi enligt i förväg utarbetat flödesschema kan släpa hem honom till hotellet.

Vid det laget hade politikerna redan gått hem.

Mr. Sun och den lokala utbildningsministern i Xuanhan