Annons

Kinabloggen om Kina och relationerna med Sverige

Maxwell Litton

Maxwell Litton

Den fjärde dagen gryr
över en Peking skyline. Igår hängde jag och Micke på skolorna medan damerna
(Talayeh och Mikaela) städade, shoppade och fick massage (råkade bara bli så!).

Det var affishernas
utseende som behövdes ses över för min del. Våra kontakter på de kinesiska
Universiteten hade kommit med ett par förslag på potentiella utseenden på
affischerna och resultaten var rätt komiska. Till en skillnad från svensk
marknadsföring är det kinesiska stort, färgglatt och uppseendeväckande.

Efter jobben var avklarade
firades det med en stor China-Style middag med många små smakrika rätter och den
symboliska risskålen. Efter ett par förvirrande taxiresor och barvistelser
senare den dagen avslutades kvällen på samma sätt som Stockholmskvällarna ofta
gör, på McDonalds. Det komiska med hela upplevelsen var att när vi anlände på
McDonalds möttes vi av ett hav av sovande kineser. Eftersom lokaltrafiken
slutar gå hyfsat tidigt och McDonalds är bland de få ställen som har öppet 24
timmar brukar trötta kineser smita in till Donken för ett par timmars sömn
innan nästa jobbpass.

Det var en
underhållande, lyckad och unikt kinesiskt kväll fylld av spänning (taxi-race),
god mat (vi är nyfunna fans av Tofu och dumplings) samt allmänt små utgifter
(halvliters öl i butik, 2:50 :-.. crazy). Life is good…

Cheers’

Mikael Andersson

Första gänget är nere nu i Kina och det är varmt men härligt att vara tillbaka i Kina igen. Vi har fått låna en lägenhet av Sandvik (tack!) vid sydöstra 3:e ringvägen som är grym. Just nu är vi bara 4 personer så vi har mycket utrymme. Jag och Max har varsitt rum men Tallah och Mikaela delar ”föräldrarrummet”, jag bor i ett rum som är lite av ett lager där jag sover med 2 kylskåp och en tv. Använder kylskåpen som garderob i brist på annat.

Häromdagen hände en kul grej. Vi fick erbjudandet från vår kinesiska projektgrupp att vara med på ett event som kallades ”Global Village” på Tsinghua University där olika kulturer skulle visa upp sig för att få världen att bli mindre och mysigare. Vi representerade Sverige i våra nytryckta svenska fotbollströjor. Max fick mest uppmärksamhet eftersom han hade lyckonummret 8 på ryggen. Kort powerpoint som gjorts på 10 minuter om Sverige och vår mässa Sweden Day följdes av ett uppskattat sång- och dansnummer. Vi lärde 70 kineser sjunga ”små grodorna” och sen lärde vi de dansa… Publikjubel utbröt och det blev mycket uppmärksamhet kring våra event som kommer om 2 veckor. Galet bra marknadsföring och galet roligt!

Efter det var det härlig kinesisk mat och Mikaela hittade överaskande goda vegetariska rätter så alla blev nöjda.

Nu saknar vi bara resten av gänget som kommer om dryga veckan… Ska bli så kul!

Jag var i tidningen i Sverige fick jag höra också, helt galet, men jag hoppas det blir något bra av det här:

http://www.e24.se/branscher/internetteknik/artikel_487137.e24

Peter Ueda

Hur kan vi svenska studenter konkurrera med de fem miljoner unga kineser som tar sin universitetsexamen varje år?

Den frågan är brännande för oss svenska ungdomar som står på tröskeln till den globaliserande arbetsmarknaden i en tid då t.ex. forsknings- och utvecklingsverksamhet flyttas ut från Sverige till bl.a. Kina.

Vad borde vi då satsa på för att profilera oss internationellt när det råder inflation på hårt arbete och kunskap?

För ett tag sedan fick jag möjligheten att ställa denna fråga till högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg, som ivrigt värnar om vår internationella konkurrenskraft. Svaret var:

”Man brukar säga att kineserna ligger 10 till 20 år efter oss. Än så länge har vi kreativitet och sådant som försprång. Det handlar inte bara om korvstoppning, våra studenter är mer för kritiskt tänkande och vågar mer.”

Det låter ju inte så hopplöst för oss svenska studenter. Till skillnad från våra korvstoppade kollegor i öst har vi alltså initiativförmåga och kreativitet.

Samtidigt har Feifei och jag pratat med kreativitetsgurun Fredrik Härén, en entreprenör som har levt och arbetat med kreativitet i bl.a. Kina och Indien.

Han håller inte med Lars

– Internet och de internationella influenserna har gett utrymmen och möjligheter för unga kineser att få utlopp för sin kreativitet. Samtidigt satsar de internationella företagen stora resurser på att utbilda miljontals kineser i kreativitet. Samhället har förändrats och den yngre generationen kineser är mycket kreativa. Det är en explosion på gång, eller som en chef för en kinesisk konstakademi som jag intervjuade sa, ”locket håller på att blåsa av”.

Enligt Fredrik Härén finns det inte någon anledning för ett internationellt företag att anställa en svensk student när det i Kina och Indien finns hundratusentals ungdomar som läst samma böcker och har samma kunskap som de svenska. Tack vare deras nyfikna inställning till världen har de en inblick i både sin egen och den västerländska kulturen och de arbetar dessutom för 18 kr i timmen.

Vad vi svenska studenter måste göra, enligt Fredrik Härén, är att lära från kineser och andra ungdomar i utvecklingsländer att vara nyfikna och optimistiska. Detta är ett måste för att fortsätta utveckla vårt samhälle men en inställning som oroväckande ofta saknas hos svenska ungdomar.

Det är svårt att dra några slutsatser om hur vi ska hävda oss i den globala konkurrensen. Kanske är frågeställningen något snett formulerad. Allt ska inte ses utifrån ett konkurrensperspektiv.

Det ska dock bli spännande att träffa de kinesiska studenterna på plats i Kina. Har en känsla av att de inte alls är så begränsade i sitt tänkande som vi i väst ibland kan få för oss.

Mikael Andersson

Kina – landet med lika stora möjligheter som svårigheter för en
entrepenör väntar nu spänt på nästa gäng som ska pröva sina vingar i den
dynamiska supertillväxten. Jag och Project China ska inte till Kina för att
bygga en fabrik eller köpa billiga produkter utan vi åker dit för att
förverkliga en idé precis som alla entrepenörer.

Project China ska snart ordna ett antal event i Kina riktade mot
kinesiska studenter för att föra Sverige och svenska företag närmare
toppstudenterna på Tsinghua University (THU) och Peking University (PKU), Kinas
två bästa universitet.

Tsinghua University sägs vara det universitet som har flest alumner i
partitoppen och det går tusentals sökande på varje plats. Peking University har
en liknande ställning och ett mycket starkt internationellt renomé vilket också
är tydligt när man besöker skolan. Visst avslöjar en enorm mängd cyklande
kineser att man är i Kina men det skulle kunna vara ett campus för vilket
toppuniversitet som helst, speciellt eftersom så pass många västerländska
utbytesstudenter samlas där.

Tidigare under projektets historia har man jobbat mot endast en skola,
till exempel Tsinghua University som svenska studenter var på 2005, och med ett
event endast under en dag. Men vi är övertygade om att 12 drivna svenska
studenter tillsammans med ett stort gäng drivna och mycket duktiga kinesiska
studenter kan göra mer och nå ut till ännu fler studenter och skapa förståelse
för våra två länder.

I mars åkte jag, Tallah, Jenny och Hannes till Beijing för att träffa de
studenter vi ska jobba med och träffade Selina (Mo Xinru) från THU och hennes
internationella förening ASIC (de vill uttala det As-I-See), på PKU träffade
David (Yuping Shao) som vann en uppsatstävling för WWFs och Angie på
studentkåren. Kårstyrelserummet såg förövrigt precis likadant ut som ett
kårstyrelserum i Sverige (alltså stökigt och ostädat). Resan handlade mest om
att skapa dessa viktiga kontakter men även att träffa svenska företag på plats
i Kina. Jag har varit i Kina tidigare men det var verkligen spännande att se
landet från ett annorlunda perspektiv än turistens.

Vad är det då i stora drag som händer nu framöver?

Alla våra kontakter i Kina jobbar nu hårt med att ordna en
heldagsutflykt till Sandviks nya fabrik i Lanfang 5:e juni för ett stort gäng
studenter som får chansen att lära känna Sverige och svenskarna från Project
China. På kvällen firar vi Sveriges nationaldag med alla som följt med. Ska bli
riktigt roligt. Postrar är tryckta och på väg ut på campus as we speak.

Sen 8:e juni har vi en stor föreläsningsserie på Peking University som
Angie och David ordnar med oss. David har bokat lokalen och Angie sköter
marknadsföringen. Fredrik Reinfeldt har ju redan talat där för någon månad sen
så vi fortsätter att bättra på Sverigebilden på Kinas främsta universitet. Ska
bli en upplevelse att höra svenska företagsledare prata om ämnen som bland
annat “Swedish key to success” för nästa generationen kinesiska ledare.

10:e juni är det tid för Project China och ASIC’s stora event Sverige-mässan
Sweden Day där alla våra partnerföretag som gör projektet möjligt får jaga rätt
på sina nästa talanger från Tsinghua University. Vi har också utställningar om
Sverige och med en film gjord av kinesiska utbytesstudenter visar vi upp deras
syn på Sverige. Mässan går under temat “Green Sweden” och kommer fokusera på de
utmaningar klimatförändringarna ställer oss inför. Då kanske det känns lite
bättre för klimatsamvetet att 20-talet svenskar flugit till Kina för just denna
dag. Sweden Day är ett fullspäckat event och invigs av Sveriges ambassadör
Mikael Lindström.

22:a juni är det dags för “grön workshop” i samband GlobalFOCUS som är
ett projekt som drivs WWF. Vi ska under workshopen fokusera på hur duktiga
kinesiska studenter med häftiga idéer för miljön ska kunna förverkliga dessa
idéer. Kommer bli ballt, dessutom så ska workshopen filmas och visas på vår
hemsida och under våra andra event i höst.

Har vi tagit oss vatten över huvudet? Säkert =) Men det blir nog riktigt
bra ändå. Jag känner själv att man måste våga bryta nya vägar och inte alltid
ta den enklaste vägen, det är det enda sättet man utvecklas på. Utmana dig
själv! Att ordna events i Kina av den här storleken är den största utmaning jag
någonsin tagit på mig och det känns riktigt häftigt!

Mikaela Kollstedt

Snart är det dags för avfärd till mittens rike och en lång resa med många upplevelser. Väskan är halvt packad och jag har sagt hejdå till nästan alla släktingar och kompisar. Det enda som är kvar nu innan resan är ju såklart Sveriges deltävling i Eurovision ikväll. Bara tio bidrag går vidare till den stora finalen på lördag och Sverige kommer att vara ett av dem.

För en person som knappt missat en enda tävling sen jag föddes känns det lite tråkigt att planet till Kina går på kvällen på den stora dagen. Jag kommer alltså att sitta på ett plan och dricka vin ur alldeles för små plastmuggar och kolla på ”Shrek den tredje” på en jätteliten skärm medan halva Sveriges befolkning sitter och hejar på Charlotte som galningar. Även om det är lite tråkigt att jag missar Melodifestivalen kan man säga att det finns fördelar med att få åka till Kina under 5 veckor. Bland annat att vi då får möjligheten att bjuda våra kinesiska vänner på en riktig schlagerfest. Vi vill ju visa upp den svenska kulturen och det finns ingenting som är mer svenskt än Charlotte Perelli i en Eurovisionfinal…

Det kommer att bli väldigt roligt att se vad kineserna tycker om finnar i konstiga kostymer, östeuropeiska technobeats och Charlotte Perelli med en så tight klänning att hon inte kan sitta ner.

Heja Sverige!

Makan Amini

I sommar kommer vi att besöka den här dammen. Världens största som tagit 15 år att bygga hittills. Ska bli riktigt spännande!

När den är helt klar nästa år kommer De tre ravinernas damm enligt Wikipedia att få en längd på över 2,3 km, en höjd på 185 meter (30 meter högre än Kaknästornet) och ha ett vattenmagasin som sträcker sig nästan 600 km bort (sträckan Göteborg-Stockholm och ytterligare 150 km).

Hittills har man fått förflytta motsvarande Stockholms befolkning på grund av vattenmagasinet och många är oroliga över vilka konsekvenser eventuella översvämningar kan få.

När man hör allt detta så tror man kanske att den hade täckt Sveriges energibehov flera gånger om men så är det inte. 16 års byggande kommer att leda till en energiproducerande anläggning med bara sex gånger Forsmarks kapacitet.(Forsmark är en omodern anläggning som började byggas för 25 år sedan).

Men det är ju klart, att ha byggt världens största damm låter ju betydligt häftigare än att ha byggt ett par kärnkraftsanläggningar…

Fefei Tian

Det här är ca 50 mil från jordbävningens epicentrum i
Sichuan. Här var jag förra sommaren. Det här naturreservatet heter Jiuzhaigou,
bokstavligen ”nio byars dal”, och är en av de mest natursköna platser jag har
varit på, horderna med kinesiska turister till trots. Hela norra Sichuan består
av berg och högplatå, och bebos till största delen av olika tibetanska
minoriteter och Hui, Kinas muslimska minoritet. Det var en av de mest säregna
och vackra platser jag har besökt, och kombinationen av bergsnaturen, folket
och kulturen gjorde ett djupt intryck på mig.

Av de nio byarna i naturreservatet är tre grundligt
exploaterade och öppna för allmänheten (inte så att de klagar, de tjänar mer på
att sälja lokalt hantverk till rika, bortskämda Han-turister än på att föda upp
jakoxar. Jag frågade.), men det finns ytterligare sex byar någonstans i bergen,
där tibetaner har valt att hålla sig avskilda. Det var dit jag blev inbjuden att
bli insmugglad, eftersom Han-kineser egentligen inte får åka dit. Inbjudan kom
från en tibetansk familj som ägde ett ”hål-i-väggen”-hak, där man kunde få en
skål wokade nudlar för fem kronor. Om man var duktig på att pruta. Annars kostade de tio.

Under de
dagar jag och min reskamrat vistades där, åt vi där varje dag, och de
hjälpte oss med allt från att hitta boende på familjehotell (tre gånger
billigare och trestjärnig standard) till att köpa vatten (eftersom
lokalbefolkningen tar ut dubbla priser för dumma turister). Den dagen vi skulle
åka fick jag en bergsblomma, som vad jag förstod vara plockad på 5000 meters
höjd av mannens kusin, som vallade jakoxar i bergen. Nere i städerna säljs den torkad för skyhöga priser, och har en massa nyttiga medicinska egenskaper. Han sålde de för sex kronor.

Det var lite svårt att
kommunicera ibland, eftersom jag inte kunde tibetanska och deras mandarin var
ganska knackig. Hursomhelst fick de mig att lova att komma tillbaka och tacka
ja till deras insmugglingserbjudan någon gång.

Alla turister i området har nu evakuerats, och skadorna tycks inte vara lika omfattande som nere i de södra delarna. Delar av bilvägen har begravts i jordskred och ett trettiotal utländska turister evakuerades med helikopter förra veckan, men annars verkar området ha klarat sig bättre än trott. Jag hoppas att det betyder att familjens lilla nudelhak fortfarande står kvar tills mitt nästa besök.

Fefei Tian

Project
China är ett ettårigt studentprojekt vid Handelshögskolan i Stockholms studentkår och Kungliga Tekniska Högskolan, och det största internationella
studentprojektet i Sverige. Syftet med projektet är att skapa mötestillfällen
mellan svenska och kinesiska studenter och företag. Vi är tolv studenter, som helt enkelt vill att
fler svenska studenter blir intresserade av Kina, samtidigt som fler kinesiska
studenter ska få upp ögonen för det land som skapade IKEA, köttbullar och ett välfärdssystem
som väcker förundran. Under vår vistelse i Kina i sommar kommer vi därför att
anordna Sweden Day, som omfattar såväl seminarier med svenska företagsrepresentanter
som en arbetsmarknadsmässa med svenska företag. I slutet på september anordnar
vi China Week på KTH och Handels, vilket kommer att omfatta seminarier, en
arbetsmarknadsmässa och andra events. Förutom detta kommer vi även att skriva
en forskningsrapport från resan som sedan delas ut till företag och studenter.
Slutligen anordnar vi även events löpande under året, och har redan haft bl.a.
en lunchföreläsning med Johan Björkstén och en paneldebatt om OS och mänskliga
rättigheter.

Här är
vi, med våra egna ord:

MIKAEL ANDERSSON

Mikael är
22 år gammal, kommer från Stockholm och studerar civilingenjörsprogrammet
Industriell Ekonomi vid KTH och Kinesiska på Stockholms Universitet. Innan
universitet har Mikael hunnit plugga japanska och rest runt i Asien. Mikael letar
alltid efter nästa utmaning! Asien har alltid varit ett stort intresse för
honom och började med ett brinnande intresse för Japan och efter en resa till
Kina för några år sedan är det Kina som gäller. Det är verkligen en häftig
upplevelse att vara i ett land med så många vänliga människor i ett stadie av
dynamisk supertillväxt och stor framtidstro. Project China var därför ett
naturligt sätt att lära mig mer om Kina och pröva på utmaningen att jobba i
Kina med det stora eventet Sweden Day.

Mikael är
den i gruppen som kommer pröva mest galen mat och kämpa för att hamna i
konstiga men intressanta situationer.

MAXWELL LITTON

Maxwell
Litton studerar Design och Produktframtagning på KTH. Han är 21 år gammal och
hoppade på pluggvagnen direkt efter gymnasiet, och kände därför efter ett tag
att lite variation var nödvändig. Därför sökte han till Project China, vilket
funkade perfekt eftersom han är beroende av att resa och uppleva nya kulturer.

Som
kanske märks på det ovanliga namnet har Max icke-svenska rötter, nämligen
amerikanska. Han är född och uppvuxen i Staterna, och får oftast försvara sitt
hemland (vilket är svårt oftast) eftersom han är den symboliska ”jänkaren”.

”So
what´s up dudes!”

PETER UEDA

Peter är
23 år och studerar till läkare på Karolinska Institutet samt ekonomi på
Handelshögskolan. Innan han började sina studier i Sverige tog han sig via ett
strikt korvstoppningsbaserat intagningsprov in på Tokyo universitetet där han
studerade ekonomi. Skenande CSN-lån och vidgade vyer förde honom dock åter till
Sverige.? Då Peter lider av en smärre skräck för det svenska radhuslivet
lockas han av Kinas pulserande dynamik, komplexitet och oförutsägbarhet. Han är speciellt intresserad av utvecklingsfrågor på den kinesiska landsbygden samt Kinas framtid som forskningsnation då han funderar på att doktorera där. På sin fritid uppdaterar han sin japanska blogg, spelar
hetsig innebandy och ritar pandor som är hans absoluta favoritdjur.?

LOUISE HÄLLJE

Louise är
21år och kommer från Linköping. Hon studerar ekonomi vid Handelshögskolan i
Stockholm. Tidigare har hon läst franska vid Sorbonne i Paris och arbetat i
London och New York. Louise är intresserad av konst och design, och älskar att åka
snowboard. Hon har tidigare spelat basket.

Louise
tycker att det ska bli väldigt spännande att tillbringa sommaren i Kina,
speciellt ett OS-år som detta. Hon tycker att Kina är intressant för att landet
är i kraftig omvälvning och har mycket stora möjligheter. Den stora ekonomiska
tillväxten och den ökade öppenheten ger ett ökat tryck i utvecklingen mot
demokrati. Bland utmaningarna finns klimathot och att hantera en nödvändig
utvecklig mot fullständiga mänskliga rättigheter.

MIKAELA KOLLSTEDT

Mikaela
Kollstedt är 23 år gammal och uppvuxen i Uppsala, men har bott i Stockholm sen
2003. Just nu studerar hon till civilingenjör i maskinteknik med inriktning mot
industriell ekonomi på KTH.

Eftersom
ett av hennes största intressen är att resa och upptäcka nya kulturer trivs hon
jättebra att vara med i Project China där hon får möjlighet till just det.
Andra stora intressen som hon har är att lyssna på musik (och då menar hon
schlager och country), träffa nya människor eller umgås med vänner och familj.
En av de häftigaste sakerna som Mikaela gjort måste ha varit när hon tätade läckor
på taket på HMS visborg under en övning med internationella korvettstyrkan, det
var mitt ute i atlanten och det blåste storm. Hon älskar utmaningar och hoppas
att vistelsen i Kina med Project China blir en rolig sådan.

JENNY ZENG

Jenny
Zeng är 20 år gammal och flyttade förra året från Linköping till Stockholm för
att börja på Handelshögskolan i Stockholm. Innan studierna spenderade hon ett
halvår som au pair i Frankrikes gangsterstad, Marseille. På fritiden tycker
Jenny om att spela racketsporter av alla dess slag och har en stor svaghet för
att laga god mat, dock är hennes absolut största passion är att resa.

Jenny kom
som treåring från Guangzhou i södra Kina till Sverige. Hon pratar därför
flytande mandarin och kantonesiska. För henne var det ett naturligt val att söka
till Project China, eftersom hon brinner för att visa upp det vardagliga Kina för
de svenska studenterna. Under denna resa har hon som mål att få lära sig mer om
hur den vanliga kinesen lever och tänker.

Jenny har
tidigare även jobbat som tolk i en polsk cykelfabrik och varit pianoackompanjatör
för balettgrupper. Hon har även i egenskap av chaufför kört vilse med
pristagaren av Nobels fredpris år 2007.

TALAYEH BEHFAR

Talayeh
(Tallah) Behfar är 24 år och ursprungligen från Iran. Hon flyttade till Sverige
från Dubai för sex och ett halvt år sedan och just nu pluggar hon till
civilingenjör på KTH. Hon har pluggat nästan hela tiden och innan KTH lärde hon
sig svenska språket. Förutom studierna när hon väl får någon tid över tränar
hon och umgås med familj och vänner. Talayeh tycker om att läsa och måla när
tilfället ges.

Talayeh sökte
till PC eftersom de flesta i hennes omgivning reste till Kina under en kort
period och hon hörde så mycket om det och var tvungen att uppleva det själv.
Hon hade aldrig varit i Kina förrän förberedelseresan i mars, och hon kan
knappt vänta till resan i sommar.

Talayeh
har spelat basket nästan hela sitt liv och vann faktiskt ett mästerskap i en
turnering med fyra länder, vilket var en helt fantastiskt upplevelse.

VALÉRIE PEDERSÉN

Valérie är
20 år gammal och är till största del uppvuxen i Sverige, Stockholm. Hon går första
året på KTH och läser Design och Produktframtagning. Efter gymnasiet bodde hon
ett halvår i Shanghai och studerade kinesiska vid Fudan University. Detta ledde
till att hon sökte till Project China när hon började på KTH.

VINCENT VENNBERG

Vincent är
21 år gammal, kommer från Tyresö och studerar ekonomi vid Handelshögskolan i
Stockholm. På gymnasiet läste han Naturvetenskaplig inriktning. Efter gymnasiet
gjorde han sin värnplikt vid Arméns jägarbataljon i Arvidsjaur, som Jägargruppbefäl.

Förutom
studierna är Vincent även aktiv inom Handelshögskolan i Stockholms studentkår
och tycker om all sorts fysisk träning, men är lite extra förtjust i att cykla.

Vincent sökte
till Project China 2008, därför att han sedan länge har haft ett intresse för
Asien och i framtiden gärna skulle vilja få möjligheten att jobba i Asien.

Vincent
har även vid ett tillfälle sjungit Celine Dions ”My heart will go on” inför ett
antal hundra lyriska åhörare.

FEIFEI TIAN

Feifei är
23 år gammal och kommer från Stockholm. Feifei heter egentligen Yufei Tian, men
har kallats för Feifei ända sen hon var liten. Hon har tappat räkningen på hur
många gånger hon har fått bokstavera sitt namn, och har hört minst tretton
varianter på uttalet.

Feifei är
född i Harbin, Kina och kom till Sverige när hon var fem år gammal. Efter
gymnasiet började hon studera juridik vid Uppsala universitet. Under våren
termin 6 utförde hon ett häftigt snowboardhopp med en ännu häftigare landning,
vilket ledde till en nackskada och avbrutna studier. Detta hindrade inte henne
från att åka till Beijing samma höst och studera kinesiska vid Beijing
University i ett år. Hon kom hem i höstas och började studera vid Handelshögskolan
i Stockholm, och springer nu mellan de återupptagna juridikstudierna i Uppsala
och ekonomistudierna i Stockholm.

Det som
fascinerar Feifei med Kina är komplexiteten, kontrasterna och den halsbrytande
utvecklingstakten. Ingen dag är den andra lik och ingenting är svart eller
vitt; allting handlar om perspektiv.

Feifei
har vid ett tillfälle erbjudits att bli insmugglad till en tibetansk bergsby i
ett naturreservat, men tackade nej på grund av tidsbrist.

MAKAN AMINI

Makan är
20 år gammal, kommer ursprungligen från Göteborg och studerar ekonomi vid
Handelshögskolan i Stockholm. Förutom studierna är Makan även aktiv inom ett
politiskt ungdomsförbund. Makan sökte till Project China därför att han
fascinerad av landets förändring och utveckling de senaste åren och vill lära
sig mer om den kinesiska ekonomin, politiken och det kinesiska folket.

HANNES DERNEHL

Hannes är
35 år gammal, kommer från Stockholm och studerar ekonomi vid Handelshögskolan i
Stockholm. Innan han började studera vid Handelshögskolan ägnade han sig bland
annat åt eget entreprenörskap under ett antal år. Vid sidan av studierna är
Hannes aktiv inom Excitera, den studentdrivna entreprenörskapsföreningen på
KTH, där han driver projektet Excitera Innovation Challenge. Hannes arbetar
dessutom åt Stockholm School of Entrepreneurship, åt affärsplanstävlingen
Venture Cup och åt SSE Business Lab, Handelshögskolans affärsinkubator. Hannes
intresserade sig för Project China eftersom han vill lära sig mer om landet som
inom kort kommer att vara världens största ekonomi. På sin lilla fritid ägnar
sig Hannes bl.a. åt konst, hitta på nya affärsidéer, uppfinna och att beundra
alla sina par snygga skor.

Fefei Tian

Yancheng är den största staden i den sydliga provinsen Jiangsu. Staden är omgiven av fält för utvinning av havssalt, och namnet betyder bokstavligen ”saltstaden”. Yancheng ligger vid Långa flodens (tidigare benämnd Yangtze-floden) mynning och genomkorsas av kanaler och vattenvägar, och har ett rikt naturliv.
Men vad få icke-kineser vet om är att ca 50 000 av Yanchengs invånare bor i betonghusbåtar. De är tydligen inte som de pittoreska boenden som finns i t.ex. Amsterdam, utan gråa, fula, skokartongsliknande containrar där övre delen tjänar som bostadsutrymme. Det huvudsakliga syftet är att frakta last, främst till och från Shanghai, och bostadsvalet är mer praktiskt än bohemiskt. Som en lastbil med sovutrymme. När snöstormarna under det kinesiska nyåret i år ledde till trafikstopp på järnvägar och motorvägar, användes istället betonghusbåtarna för transportering.
Familjerna på båtarna har sina hukou i Yancheng (dvs. de är mantalsskrivna där, vilket bl.a. innebär att deras barn har rätt till skolgång i staden), men kan ibland vara borta veckor i sträck på fraktresor. Det är ett ganska hårt liv, och många väljer att ”kliva upp på land” när de får det bättre ställt.
Vissa stannar dock kvar på husbåtarna hela livet. Varför? Tja, myndigheterna har ingen chans att kontrollera om de här familjerna efterlever enbarnspolitiken – de behöver ju bara åka iväg för att slippa undan.
Tanken på tiotusentals skokartongsbåtar i betong som zoomar omkring i ett floddelta i en kinesisk storstad är ganska rolig. Att det sedan bor två- eller trebarnsfamiljer i varje, som i princip visar myndigheterna långfingret, är ännu bättre.