Klickjournalistik på gott och ont

Det finns en myt att läsarna på nätet bara orkar läsa korta och ytliga artiklar.

På SvD.se stämmer det inte alls. Långa, viktiga, tunga artiklar på Idagsidan, Brännpunkt eller från ledarsidan ligger ofta i topp på klicktoppen. Samma sak gäller för SvD:s kolumnister eller de viktiga stora reportagen från nyhets- och kulturdelarna.

En undersökning från amerikanska Poynter Institute i höstas bekräftar bilden att webben också är ett läsmedium, en kanal där längre texter till och med kan bli mer lästa än i papperstidningen. Läs svensk sammanfattning i Medievärlden.

Sant är att en del udda och lite ytligare material lockar många läsare att klicka. På Svenska Dagbladets kultursidor skriver idag onsdag (ut på nätet tisdag kväll) doktoranden Mattias Hessérus en kritisk Kommentar i ämnet. Hans poäng är att det han kallar ”klickjounalistik” leder till en sämre och mer sensationell journalistik på nätet.

Mattias Hessérus tar tre exempel, här med mina kommentarer i kursiv stil:

1. Roger hittade den rätta – 50 gånger per år.

Detta var en del av en stor och seriös artikelserie om sexmissbruk på papperstidningens i Idagsidor. Ingen förflackning på webben alltså. Sex i rubriken inte lika med oseriöst.

2. Stinkande hål slukade hus.

Detta var en utrikesnotis från nyhetsbyrån TT som faktiskt handlade om en allvarlig olycka.

3. Programledare på TV4 blottade sig.

Detta exempel har en rubrik som möjligen för tankarna till det Mattias Hessérus kallar ”klickjournalistik”. Men att vissa tv-kanaler driver sina programkoncept så långt att allmänheten måste ta till polisanmälan är befogat att rapportera om även på en kvalitetssajt som SvD.se. Någon tid innan denna händelse hade dessutom en anställd vid ett tv-produktionsbolag polisanmälts för att sprutat vatten på statsministern.

Mattias Hessérus exempel visar inte att SvD.se är på fel väg. Exemplens rubriker var däremot klickvänligt formulerade, inget fel i det.

Däremot är den diskussion Hessérus tar upp viktig och intressant: En journalistik på webben kortsiktigt inriktad på att maximera antalet klick kan innebära lockelse och risk även för kvalitetsmedier. Därför talar vi internt på redaktionen om detta varje dag. Responsen på webben är så direkt, vi ser omedelbart vad läsarna klickar på det och kan om vi vil låta detta styra vår nyhetsvärdering. Visst finns det en fälla i det…

Men webbens verktyg ger oss också möjlighet att lyfta fram den viktiga och seriösa journalistiken på ett sätt som papperstidningen inte kan. Ett par exempel:

* I december skrev Idagsidan inför julen en artikelserie om vardagstro, åtminstone en av artiklarna låg etta på läsartoppen med en sällsynt livlig webbdebatt i släptåg.

* Mest lästa artikel en dag i förra veckan var just ett inlägg på Kulturens Kommentar, skriven av filosofiprofessorn Per Bauhn, handlade om Rödebyfallet. Den artikeln har i skrivande nästan 700 läsarkommentarer!

Vi på SvD och SvD.se kommer inte att ge upp våra ambitioner att, som Mattias Hessérus skriver, ”informera, tolka och fördjupa”. Vi kommer tvärtom att använda webbens verktyg till att utveckla just de talangerna.

På marginalen kommer vi att fortsätta att erbjuda lite förströelse också – och ta risken att läsarna klickar lite extra på de rubrikerna.