Medborgardialogveckan, del 2

Marknaden upptäcker oftast kulturförändringar före de folkvalda.

Jag kan inte bestämma mig för om det är ett misslyckande för politiken eller om det helt enkelt är naturligt att incitamenten för att leta efter nya beteenden alltid kommer att vara större om det finns pengar med i bilden.

Hur som helst börjar det bli tydligt att vi allt mer eftersträvar samma saker som medborgare som vi gör som konsumenter. Kanske kan en sådan ingång på ämnet ge politiker och tjänstemän några tankar om hur de ska kunna hitta nya vägar för dialog och kollektivt beslutsfattande?

Här är i alla fall möjliga tre exempel.

1. Vi vill kunna gräva i innehållet

På samma sätt som jag som medborgare enkelt och lätt vill kunna gå igenom alla offentliga siffror från alla offentliga myndigheter och dessutom använda uppgifterna fritt, vill jag som konsument kunna gräva i innehållet för att se exakt vad det är som jag egentligen köper – hur det är tillverkat och vilka de olika beståndsdelarna är.

Det här tror jag är en attityd som både myndigheter och företag kommer att möta i en mycket större utsträckning än idag. Vi vill ha fri access till all bakgrundsinformation och vi vill kunna bolla med den.

2. Vi vill vara med och bestämma utformningen

På samma sätt som jag som medborgare vill kunna vara med och bestämma hur ett område i min närmiljö ska förändras – på riktigt, hela vägen! – vill jag som konsument kunna vara med och påverka förändringar som gäller de produkter jag köper.

3. Vi vill synliggöra oss

På samma sätt som vi som medborgare vill kunna synliggöra oss som kollektiv, till exempel genom att enas kring frågor som berör oss i vår närmiljö, vill vi som konsumenter kunna bilda en gruppgemenskap kring de saker vi lägger stora delar av våra inkomster på – till exempel bostäder.