Tack och hej då!

Efter rätt många år är mina lp-skivor uppe i bokhyllorna igen. Det känns bra. Trevligt är kanske ordet. Att få ha sina minnen med sig i rummet, ständigt närvarande. Även om jag inte har någon skivspelare – och även om jag, när jag väl skaffar en, oftast kommer att spela musik från datorn.

På samma sätt som man i filmer ibland möter interiörer som försöker vara tidstypiska genom att endast bestå av möbler från det årtionde som ska skildras, tar vi ofta fel när vi tror att nuet består av 100 procent samtid. Sanningen är precis tvärtom. Mestadels består samtiden av ihopsamlad dåtid, lagrad och sparad.

Nästan ingen teknik försvinner. Trots att lp:n ersattes av cd:n, som i sin tur ersattes av mp3:or, så finns vinylskivorna kvar som nischat format. Detsamma kommer att vara sant för i stort sett all kultur vi har uppfunnit. Den kommer att existera sida vid sida med nya uppfinningar, i lång tid framåt.

De stora skiften i medieutvecklingen och i vårt beteende som den här bloggen har handlat om, är historiskt sett gigantiska. Och vi har bara sett början på vad de kan komma att innebära. Men förändringen pågår samtidigt som våra gamla vanor och vår gamla teknik bibehålls. Det gör att diskussionen om förändringarna i vår kultur ibland blir svår att föra på ett vettigt sätt. För man kan ju ställa frågor som:

– Kommer tidningen att försvinna?

– Kommer tv-tittandet att upphöra?

– Kommer pappersboken dö?

– Kommer den storskaliga musikindustrin att förtvina?

– Kommer den traditionella filmbranschen att haverera?

Och utan tvivel svara nej hela vägen.

Vad vi får är istället en allt större nischning. Den är redan tydlig i samtliga exempel ovan och den kommer att gå vidare till område efter område, i takt med att våra digitala vanor utvecklas och förändras.

Det intressanta här är att nischerna aldrig verkar att försvinna när de väl har etablerats. På samma sätt som det fortfarande finns gott om stenkakeentusiaster 62 år efter att de egentligen skulle ha upphört att existera, kommer det att finnas gott om (fyll i fritt val här själv)-entusiaster om 20 år.

Men lika fel som det är att bygga en interiör som bara utstrålar 100 procent samtid, är det så klart att bygga ett rum som består av 100 procent dåtid. Det blir också fel – och framförallt får det ödesdigra konsekvenser för utvecklingen, innovationen och chanserna att ta tillvara på framtidens möjligheter.

Ändå är det precis ett sådant rum som dagens politik försöker snickra ihop. Som en reaktion på medieutvecklingen de senaste tio åren och som en eftergift till det kraftfulla lobbyarbete som pågått under lika lång tid.

Genom att vägra att se att delar av det som gårdagens medieindustrier har producerat håller på att förvandlas till nischer, försöker regeringen just nu bygga ett slags hembygdsrum för dåtidens kultur – och därefter tvinga samtidsmänniskorna att leva hela sitt liv där.

Det fungerar inte som affärsmodell och det fungerar verkligen inte som kultur. Och oavsett hur många repressiva övervakningslagar man än kramar ur sig kan resultatet inte bli annat än ett skakigt bygge som förr eller senare kommer att rasa ihop. Vad vi behöver prata så mycket mer om är alla de missade möjligheter som vi förlorar på vägen, medan snickrandet på den här drömmen om ett liv i det förgångna pågår.

Själv tackar jag för nu för mig, packar ihop mitt textliga pick och pack och skickar en nyårshälsning till alla läsare som kommenterat, korrigerat, samtalat, länkat och diskuterat med mig under den tid då jag har haft den här bloggen. Tack alla, ni är bäst!

Visa kommentarer (13 st)

Välkommen att säga din mening på SvD.se. Våra regler är enkla: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. För att få kommentera på SvD.se måste du registrera ett konto med Disqus eller använda ett befintligt konto på Facebook, Google, Yahoo eller OpenID.
Vänliga hälsningar, Fredric Karén, chefredaktör SvD.se Läs reglerna i sin helhet

  • http://kalström.se/ kalstrom

    Tack för den här tiden Anders. Jag kommer följa dig dit du drar.

  • http://twitter.com/andersmi andersmi

    tack!

  • http://twitter.com/thoson thoson

    Blogga och skriv vidare ! Det finns få initierade skribenter med fokus på nya medier, ser fram emot att läsa dig på ngn annan plattform!

  • http://www.mickegunnarsson.com Micke Gunnarsson

    Tack Anders! Hoppas våra vägar korsas 2011. Alltid lika spännande att få ta del av din hjärn- och hjärt kraft!

  • http://twitter.com/andersmi andersmi

    tack!

  • http://www.thomastvivlaren.se/ Thomas Tvivlaren

    Tack Anders! Vart tar du vägen?

  • Mulligan

    Det där hade kunnat vara jag. Jag var ganska flitig på både Expressen och DN men ledsnade när det tog timmar för ett inlägg att publiceras. Hur skall man kunna argumentera då ? Jag har aldrig förstått denna ängslan från redaktionerna.

    Sydsvenskan och SvD använder Disqus och det gör saken lättare. Sydsvenskan är dock betydligt mer återhållsam med vad som får kommenteras.

    Som utlandsboende är läsandet av SvD och deltagande i debatten ett sätt att hålla kontakten och att följa samhällsdebatten i det gamla hemlandet. Ett stort tack till SvD för att ni gör min tidiga morgon intressantare !

  • Anonym

    Jag tycker man kunde lägga till en maxfrekvensregel, t.ex. max 1 kommentar i timmen på hela svd.se; eller max 1 kommentar på 24 timmar per artikel och läsare. De som kommenterar mycket blir ofta väldigt dominerande och det förvränger bilden av det mer allmänna tyckandet.

  • Anonym

    Kloka synpunkter från den intervjuande. Disqus är absolut ett bra system som gör att det är intressantare diskussioner i SvD än i andra tidningar.

    Tycker dock att det är mycket bra om journalisten/skribenten själv medverkar i kommentarerna med argument och förtydliganden, även om jag förstår att det kan vara ogörligt, särskilt i artiklar med hundratals kommentarer.

  • Anonym

    Jag tycker att SvD har det absolut bästa kommentatorsfältet. Newsmill är också bra fast där har jag aldrig kommenterat. Jag tycker inte alls att journalisten behöver delta i debatten, det vore ogörligt. Jag har skrivit en del debattartiklar i eget namn och fått hundratals negativa kommentarer från människor som inte håller med (men som inte heller är särskilt insatta i ämnet). Gissa om man blir frustrerad. Det är ju helt ogörligt att besvara varje kommentar och det måste bli samma sak för en journalist. Det går helt enkelt inte. Se det istället så att ni initierar en debatt och att läsarkommentarerna är en jätteviktig del av tidningens innehåll. Jag läser många kommentarer och de håller ofta hög klass åtminstone här på SvD. Näthatet ser man inte så mycket av och det tror jag finns mest hos journalisterna själva (dvs. de hatar kommentatorerna) och är ett uttryck för deras frustration att de har tappat sitt problemformulerings-privilegium. 
    Men tiderna förändras. Att ha journalister på en redaktion med närhet till skrivmaskiner och tryckeri var ju tidigare en absolut förutsättning för att kunna trycka en tidning i tid. Journalisten måste då 1. träna sig i att skriva och 2. snabbt kunna inhämta sakkunskap via research (Arkivet). Men det behövs ju inte idag. Vem som helst kan skicka sina artiklar och kommentarer från när och fjärran med blixtens hastighet samtidigt som mycket djupare sakkunskap finns att hämta utanför redaktionen än den som journalisten försöker inhämta på några timmar eller kanske dagar. Det är ju hela tanken bakom Newsmill. Och det kommer att bli mera sådant. Vad som behöver göras är att skapa flera Newsmill med skilda ämnesområden där skribenterna tar mera tid på sig för sina artiklar. Det kommer att höja kvaliteten. Men kommentarerna kan fortfarande vara korta och omedelbara.     

  • Anonym

    Saknar en förklaring till varför artikelserien heter ”De kallar oss troll”? Jag får inte intrycket av de intervjuade att det är såna personer som trollar, eller blir kallade troll? Ska man kalla en artikelserie ”De kallar oss troll” så bör man ju i så fall intervjua såna som blir kallade troll, personer som beter sig på det sättet. Kanske inte så sannolikt att troll skulle ställa upp i en intervju, om de inte får göra det anonymt och i den få trolla, och då skulle kanske själva intervjun vara ett sätt att ”mata trollet”?

  • http://twitter.com/Svealandet Svealandet

    Jag tycker inte det finns så många troll bland läsarkommenterarna. Några enstaka bubblar upp ibland och ställer till oreda, men i de flesta fall handlar problemen om näthaverister och astroturfare vars främsta vapen är det blankpolerade off topic-svärdet.

  • Skurupsbo2002 – PiK

    Det tycker jag inte är en bra idé, vi som kommenterar svarar ju ofta på varandras kommentarer, skulle man vara begränsad till ett visst antal så hade själva debatten försvunnit från kommentarerna.

    Men jag håller delvis med dig om att kommentarerna inte alltid överensstämmer med vad allmänheten tycker, dock ser jag inget problem med det eftersom vem som helst med en dator kan delta om de så önskar.  Kommer det 100 kommentarer som är anhängare av alternativ A och 100 som gillar B så syns inte den ensamma kommentaren som gillar alternativ C, vill fler att C ska synas mer så är det ju fritt fram att kommentera.

Kultursvep
Ur ”Nymphomaniac”.

”Nymphomaniac hemsk för barnen”

”De kallar henne för Oreo”.

FOTO: Nordisk film

Skandalsåpan Big Brother startar igen

Rekordpris.

Tv-bolag lockar deltagare.

Gravöppning ska ge svar om helgonkung

Bildspel

Erik den heliges relikskrin.

”Som att krocka med ett demonstrationståg”

Litteratur

Tillbakablick på röd epok.

”Fargo” är minst lika bra i tv som på film

serie

Otäckt och roligt tv-drama.

”Borde få huvudet bortskjutet”

Kultursvep

Morrissey till attack mot minister.

”Jag vill inte binda kvinnor längre”

Kultursvep

”50 shades”-stjärna trött på rep.

Mest intressant då allt inte faller på plats

Installationer

De vill styra betraktaren.

Rebecca & Fiona: ”Vänstern, förena er”

Albumaktuella

”Vi måste hålla ihop”.

Kan Anders Wall rädda konstskatt?

Krönika

Snart säljs Hillfons konstnärshem.

Okuvlig vitalitet och svidande sorg

Sydafrikanskt

”Svansjön” med ny blick.

Grafikens hus kan lämna Mariefred

Konst

Öpnnar för flytt efter branden.

Konstnär klar för
”Så mycket bättre”

tv

Indiemusiker delar hushåll med Carola.

Julie Bonnies roman
svår att skriva i Sverige

Kvinnans kropp hyllas utan ironisk distans.

”Det är fasansfullt att vara ensam””

Intervju

Författarskapet räddningen.

Hette han Noa,
Noak eller Noah?

Språkspalten

Bibliska namn rena grekiskan.

”Klungan är mycket roligare än vi var”

Mötet

Luuk om syskon och Killinggänget.

”Vi hade ingen
Shiraz hemma”

Stockholmsnatt

Att leva med en f.d skejtare.

Pelle Snickars

”Dags för ett public service-internet?”

Misslyckad sökmarknad.

Bildspel

Se unika färgbilder från förra sekelskiftet

Dokumenterade det ryska imperiet.

”Här behandlades
alla lika burdust”

Krönika

Stockholmsinstitution går i graven.

Wylie: ”Amazon våldtar kulturen”

intervju

Världens mäktigaste litterära agent.

”Varifrån kommer västs svaghet?”

Wilhelm Agrell om Europas relation till Ryssland.

Det roliga i mathistorien

Under strecket

”Fängslande historier”.

Triangulering – hippt ord används fel

Politik

Få behärskar modeordet.

Tsarens rike på ett nytt sätt

Del II

Unika färgbilder från förra sekelskiftet.

”En konstnär kan
inte vara rädd”

Söndagsintervjun

Claire Messud skäms inte.