Hotellfrukost med riktigt bröd

Det är väl bara mediefolket i
Stockholms innerstad som bryr sig om ekologiskt och räknar tillsatserna i
maten?

Den frågan får jag ibland från just
journalister innanför tullarna. Mitt svar är jag inte längre har särskilt bra
koll på huvudstadens centrum eftersom jag så sällan är där numera.

Istället reser jag land och rike
runt och föreläser om mina böcker. Och på alla de platser jag besöker
överväldigas jag av det intensiva engagemanget för den mat vi stoppar i oss. I
metropoler som Göteborg och Malmö, i medelstora städer som Linköping, Sundsvall
och Umeå, men minst lika mycket på mindre orter som Orust, Eslöv, Sollefteå,
Höganäs, Åmål och Hörnefors.

Att få se så mycket av Sverige, är
förstås en lyx. Men att hitta något ätbart kan vara en mardröm. Därför blev jag
så lycklig när jag igår, släpandes mitt bagage längs Ronnebygatan i blekingska
Karlshamn, hittade ett riktigt surdegsbageri. Sjölands Konditori visade sig
syssla med något så udda som traditionell brödframställning.

Jag köpte med mig en härligt tung
gotlandslimpa – bagaren lär komma därifrån – för framtida behov.

Därför kunde jag i morse på
Stadshotellet i Växjö bryta min vanliga trista morgonrutin. Jag behövde inte gå
runt och stirra på frukostbufféns fluffiga industribröd och se sur ut. Ur läderbagen
halade jag istället upp det på rågsurdeg bakade karlshamnsbrödet och frågade om
jag fick använda hotellets kniv och skärbräda.

Det gick alldeles utmärkt. Och de
mättande smörgåsarna smakade, med den lilla beskan från pomeransen, precis så
bra som jag hade hoppats.

”Det ser gott ut det brödet”, kommenterade
en västsvensk kvinna vid bordet bredvid.

Hon var inte särskilt svårkrusad och
jag gick förstås med lätta steg bort och skar henne en skiva.

”Först trodde jag att du var
laktosintolerant eller något sådant”, sade hon när jag återvände med den åtråvärda
brödskivan.

Men sedan insåg hon att jag inte
går på någon specialkost alls. Förutom äkta vara.