Annons

Mats-Eric Nilsson om matkvalitet

Mats-Eric Nilsson

Mats-Eric Nilsson

Igår kväll i Bergen hamnade jag i en offentlig debatt med den norska livsmedelsindustrin. Min opponent representerade flera av grannlandets mest välkända varumärken, bland annat den inhemska jätten Toro, som motsvarar vårt Blå Band.

Många människor har drabbats av pulverfobi, var hans tes. Vi konsumenter inser inte att det som ligger i påsarna egentligen är riktiga råvaror som bara har torkats. Den som är emot en sådan beprövad teknik borde även vara motståndare till mjöl, framhöll han, och kom därefter med ett djärvt förslag.

Läs innehållsförteckningarna nästa gång ni är i butiken, uppmanade han publiken. Då får ni själva se hur få tillsatser vi använder oss av.

Så i morse när jag hade några timmar över innan planet skulle gå kände jag mig tvungen att ta honom på orden.

Den första produkt jag fick fatt i var Toros mörka köttbuljong. Innehåll: proteinextrakt av soja, smakförstärkaren jästextrakt, salt, smakförstärkaren mononatriumglutamat (E621), vegetabiliskt fett, köttextrakt, färgämne (E160), aromämne, kryddor och selleriextrakt.

”Magisk kraft!” utlovar tillverkaren på förpackningen.

Mats-Eric Nilsson

Mellan åren 1938 och 1973 var tillverkarna tvungna att stämpla ”imitation” på varje livsmedelsprodukt som inte innehöll det som konsumenten kunde förvänta sig. Att ersätta de traditionella ingredienserna i ett bröd eller en ost med billigare substitut var alltså inte tillåtet om man inte tydligt deklarerade det för kunden.

Var denna utmärkta lagstiftning fanns? I USA – av alla länder! Tanken var att skydda konsumenterna från det utbredda matfusket och att samtidigt gynna de producenter som valde att arbeta med äkta varor. Det hela ogillades förstås av storföretagen och efter decennier av lobbyarbete lyckades de bli av med den förhatliga lagen.

Men det radikala märkningskravet skulle faktiskt kunna dyka upp igen – i en matbutik nära dig. EU-parlamentets miljöutskott lade i måndags fram ett förslag som starkt påminner om den konsumentvänliga amerikanska lagen.

Om det går igenom kommer det att revolutionera butikssortimentet. Exempelvis skulle knappast en enda av dagens glassar klara sig från den förnedrande beteckningen ”imitation” eftersom man konsekvent bytt ut de traditionella råvarorna mot billiga industriella ingredienser och tillsatser. Märkningsregeln borde därför – om den blir verklighet – leda till att fler fabrikanter vågar satsa på att ta fram fler oförfalskade produkter.

Men sista ordet är knappast sagt. Det är inte miljöutskottet som ensamt bestämmer. Och nu drar de globala livsmedelsjättarna på nytt igång sin lobbyoffensiv…

Mats-Eric Nilsson

En nystartad tidning brukar kunna säga något om den tid vi lever i. Alltså öppnar jag det senaste numret av ”Vårt nya kök” med viss förväntan.

I centrum står själva utrustningen. Sida efter sida med glänsande maskiner och spegelblanka bänkytor. Men var är maten? Vilka fantastiska rätter tänker sig tidningens annonsörer att läsarna ska anrätta i dessa välutrustade kök som alltmer närmar sig restaurangstandard?

En omelett med fyllning av räkost på tub, föreslår Fjällbrynt.

Raggmunkar från färdig mix, tipsar Lindahls.

Petits choux på pulver, rekommenderar Kungsörnen, som för tydlighetens skull framhåller: ”Vår mix är komplett och du behöver endast tillsätta vatten.”

Alltså ett givet användningsområde för de många spejsade kranar som det nya köksmagasinet så frikostigt exponerar.

Mats-Eric Nilsson

Som resande i matföreläsningar kan man ju inte undgå att notera ett och annat som har med den lokala livsmedelsdebatten att göra. Befinner mig just nu österbottniska Närpes (ja, det ligger i Finland) och såg här en intressant helsidesannons med följande rubrik:

”Vad föredrar du, natriumglutamat eller Äkta smak?”

Annonsören, som är en av landets större skinktillverkare, garanterar att man inte använder den kritiserade tillsatsen E621 i någon av sina produkter. Även i Finland är denna så kallade smakförstärkare numera illa sedd och producenterna känner trycket att göra sig av med glutamaten.

Men alla hänger inte med i svängarna. I den hyftsat stora regiontidningen Vasabladet finns idag ett kalopsrecept som kryddas upp med E621. Kryddprodukten Aromat, som har mononatriumglutamat som huvudingrediens, anses av tidningen vara en viktig komponent för att få smak på den hemlagade köttgrytan.

Sådana recept publiceras väl inte längre i Sverige? Kanske inte. Men färdiga buljonger och fonder brukar många tidningar rekommendera sina läsare. Dessa varor är numera visserligen vanligtvis E621-sanerade, men de innehåller istället jästextrakt, som också är en smakförstärkare – om än något svagare.

Mats-Eric Nilsson

Fick just ett glatt mejl från Peter Streijffert, hemmakocken som i det egna köket tävlar mot Findus i grenen matlagning. Resultatet av drygt ett års duellerande är att hemlagat vinner, konstaterar Peter, nöjt.

Hans enmanstävling, som inleddes i november 2008, går ut på dag efter dag jämföra en Findus färdigrätt med en hemlagad vardagslunch av samma typ. Vem var snabbast och billigast i dag?

Och även om Peter själv enväldigt korar dagens vinnare – man måste ju väga samman tidsåtgången och kostnaden – är det omöjligt att inte bli imponerad av resultatet.

Peter leder just nu med 228-13. Hittills har hans luncher kostat 2 193 kronor medan Findusrätterna kommit upp i 6 039 kronor. Fabriksmaten har tagit 1 470 minuter att mikra medan Peter behövt 1 919 minuter för att göra sina rätter.

Att det är billigare med hemlagat är kanske inte så märkligt. Men att tidsvinsten med färdigrätterna inte är större förvånar nog desto mer. På hemsidan www.matduell.se avslöjar Peter i detalj hur han gör för att slå matjätten.

Det handlar förstås om planering och organisation. För att kunna äta bättre och godare.