Merkel på charmoffensiv

Med bara fyra veckor kvar till valet har kampanjandet i Tyskland dragit igång på allvar. Angela Merkels koalition leder, men utgången är fortfarande osäker och partiets strateger gör nu allt för att visa människan Merkel – bakom politikermasken – och ge henne en mjukare framtoning. Homo sapiens merkelensis.

Det började så smått redan i våras. På inbjudan av veckotidningen Brigitte sitter Angela Merkel på scen i en fullsatt Gorki-teater i Berlin – och börjar oväntat bjuda på sig själv. Förbundskanslern grimaserar, flörtar med publiken, och lockar hela salen till skratt när hon berättar historier som när hon för första gången besökte USA och möts av ett entusiastiskt ”Hi, how are you” när hon går in i en butik. Angela Merkel visar med hela kroppen hur hon muttrade något ohörbart tillbaka, vilket fick butiksbiträdet att upprepa frågan igen, fast denna gång med ännu mer energi.
– Jag blev mer eller mindre tvingad att lära mig svara ”Great!!!”, trots min östtyska karghet, säger Merkel och belönas med gillande bifall från publiken.

På frågan om hon någonsin glömmer av att hon är förbundskansler kommer svaret blixtsnabbt.
– Jag står ju inte och tänker ”det är jag som är kansler” när jag är hemma i köket och rör i grytorna, säger hon med ett leende, väl medveten om att många tyskar överhuvudtaget inte kan föreställa sig henne framför spisen.

Nya personliga Angela Merkel på en visning av hennes favoritfilm ”Die Legende von Paul und Paula” i Berlin i maj 2013. Merkel höll ett tal där hon förklarade varför filmen, en av de mest framgångsrika i DDR, påverkat henne så mycket. I bakgrunden Joachim Sauer, förbundskanslerns man.

Det pågår just nu en Merkel-charmoffensiv utan dess like i Tyskland. Valstrategerna i kristdemokratiska CDU har kommit fram till att fyra år av ständig kris, där Angela Merkel framställts som allt från nazist till personligt ansvarig för den grekiska arbetslösheten, har fått ”Angie” att verka för hård. En kallhamrad kvinna som inte enbart ställer krav på sydeuropéer (det gillar snarare de flesta tyskar), utan en maktpolitiker som på hemmaplan gör sig av med konkurrenter inom partiet utan att blinka, och som dessutom inte lyfter ett finger när hennes ministrar hamnar i blåsväder.
Lägg därtill att Angela Merkel varit ökänd för att skydda sitt privatliv och det är inte konstigt att tyska journalister raljerar över att CDU försöker uppfinna en Merkelmensch eller ge nya egenskaper till Homo sapiens merkelensis.

Som Merkels helt nya hemsida, full med privata bilder där bland annat en fyraårig Angela tittar på oss med stora ögon. Eller broschyren ”Tio goda grunder att välja CDU”. I den senare lär vi oss att Merkel gärna odlar grönsaker, att hon helst lagar potatissoppa eller roulader – för det tycker hennes man om. Enda gången kemiprofessorn Joachim Sauer klagar på förbundskanslerns kökskunskaper är när hon bakar. ”Han tycker det är för lite smuldeg på plommonkakan.”
Först i mitten av den 24-sidiga broschyren börjar det handla om politik.

Ändå behöver Merkel egentligen inte charma tyskarna. Det har hon redan gjort, trots sin ofta buttra uppsyn. Skulle Tyskland ha direktval som i USA skulle socialdemokraternas Peer Steinbrück kunna kasta in handduken direkt. Merkel är Tysklands okrönta drottning och hela 57 procent av väljarna säger att det vill ha henne kvar som förbundskansler. Alltså betydligt fler än de 40-41 procent som uppger att de tänker rösta på CDU.
Till och med bland miljöpartiet de Grönas väljare säger 45 procent att de vill ha kvar Angela Merkel vid makten.

Även socialdemokraternas Peer Steinbrück är mån om att visa sig som en man av folket. Han har tidigare anklagats för att vara verklighetsfrånvänd och girig.

Så varför denna personfixering? Det finns egentligen två förklaringar. Den första är att det enligt opinionsmätningarna står och väger om Merkel kan fortsätta regera tillsammans med liberala FDP. Det mindre partiet har fyra katastrofala regeringsår bakom sig och har länge kämpat med att hålla näsan över förbundsdagens femprocentspärr. Enligt de senaste prognoserna får FDP sex procent, och skulle i sådana fall – möjligen – kunna regera vidare tillsammans med CDU i Berlin
Alternativet är att Merkel tvingas bilda en så kallad stor koalition tillsammans med socialdemokraterna SPD, som efter valet 2005. Det vill de båda ärkerivalerna göra allt för att undvika, och det är där vi hittar den andra förklaringen.
Det är i dag inte jättemycket som skiljer CDU och SPD åt. Merkel har fört det konservativa partiet mot mitten genom att lägga beslag på socialdemokratiska hjärtefrågor som minimilön och reglerade hyror. Kristdemokratiska väljare klagar på att de inte känner igen sig i partiet och sossar på att förbundskanslern inte har några egna idéer.

Det gör att det vid rösturnorna den 22 september kommer att bli mer personval än politik och det är därför det är så viktigt att framställa Merkel som mänsklig. Vem ska vi välja? Den saktmodiga eller den hetlevrade? Merkel eller Steinbrück?
Allt pekar på att det blir Merkel. Den stora frågan är med vem hon kommer regera.