Syriska flyktingar utmaning för Jordanien

Läget blir allt värre för de hundratusentals syriska flyktingar som sökt sig till Jordanien.  Men det är inte enbart livet i flyktinglägren som är tufft. Hela landet påverkas av flyktingströmmarna och Jordanien, som redan dras med stora ekonomiska problem, går nu på knäna för att klara uppgiften.

Tänk er att det plötsligt kom danskar motsvarande nästan hela Stockholms befolkning över gränsen vid Öresundsbron. De är ett brodersfolk, så det är klart vi ska hjälpa dem, men vart ska alla ta vägen? De är torterade, utsvultna, krigströtta, uppgivna – och de allra flesta har bara med sig kläderna de går och står i. Vad göra? Hur löser vi situationen?

Hade vi varit Jordanien hade en stor andel flyttat hem till släktingar. Andra hade delat bodar och uthus med otaliga andra familjer, medan den stora massan troligen hamnat i de gigantiska flyktingläger FN:s flyktingorgan UNHCR öppnat i närheten av gränsen. Varav ett har lika stor befolkning som hela Helsingborgs kommun.

En syrisk kvinna bär en hink vatten i Zaatari flyktingläger där åtminstone 120 000 människor bor.

Det har skrivits spaltkilometer om inbördeskriget i Syrien och västvärldens ovilja att lägga sig i. Vi har alla sett tv-bilder från flyktingläger där matransoner och vatten inte räcker till, där bakterier och sjukdomar frodas, och det enda som finns i överflöd är hopplöshet. En situation som dessutom förvärrats de senaste månaderna sedan antalet flyende syrier exploderat.

Men en fråga som knapp uppmärksammats alls är hur de grannländer som tar emot den större delen av de syriska flyktingarna ska ro i land uppgiften.

Jag surfar in på UNHCR:s hemsida. Den 28 maj hade Jordanien med sina 6,5 miljoner invånare tagit emot 491 912 syrier. Libanon 495 776, Turkiet 377 154 och Irak 153 976. Det är de som har registrerat sig hos FN. Den verkligen siffran är betydligt högre. När jag talar med experter, läser rapporter, så nämns en annan siffra på uppemot 700-800 000 syrier. Enbart i Jordanien. Det är 11-12 procent av befolkningen. (För Turkiet är motsvarande siffra 0,5 procent, och även turkarna har problem.)

De alla flesta har kommit i år. Enligt FN fanns det drygt 117 000 syriska flyktingar i Jordanien vid årets början och organisationen fasar för att det kommer vara 1,2 miljoner vid årets slut.

USA:s president Barack Obama på besök i Petra i mars i år. Stenstaden är klassat som världsarv av UNESCO.

Det är en befolkningsökning som hade varit besvärlig för vilket land som helst, men Jordanien är mellanösterns fattiga kusin. Han som aldrig hittade någon olja på sin bakgård, som har kronisk vattenbrist och till stor del lever på turism. Hur bra det går räcker det att titta på en karta för att lista ut. Stenstaden Petra är fantastisk och ett världsarv, men i övrigt kan landet erbjuda en kuststräcka på lite drygt en mil och grannar som Saudiarabien, Irak, Syrien och Israel – inget av länderna direkt känt för sin stabilitet och (med undantag för Israel) för att vara en region som lockar de stora turistmassorna.

Lägg därtill att Jordanien redan har världens största andel flyktingar. En majoritet av befolkningen är palestinier som flytt över Jordanfloden. Även irakier och libaneser har sökt sin tillflykt i ökenlandet under de senaste decenniernas krig.

Jordaniens BNP ligger på drygt 39 000 kronor per invånare, 55 procent av befolkningen är under 25 år och många kämpar med att ta sig in på arbetsmarknaden. Statsskulden är skyhög och i fjol slog finansdepartementet larm när man insåg att staten under årets första nio månader hade ett underskott på 23 miljarder kronor, vilket är 16 procent av BNP.

Resultatet blev ett nödlån från den internationella valutafonden IMF på drygt 13 miljarder kronor. I sin rapport om Jordanien skriver ekonomerna på IMF om landets utsatta läge utan naturresurser och gammaldags samhällsstrukturer, men framförallt pekar de ut de syriska flyktingarna som den ”största utmaningen”. Enligt jordaniernas egna beräkningar kommer flyktinghanteringen kosta nästan 10 miljarder kronor enbart 2013. Det är nästan hela nödlånet från IMF.

Det gör att Jordanien behöver hjälp. Pengar har kommit från gulfstaterna och FN står för en stor del av kostnaderna för lägren. Men inte ens FN har tillräckligt med resurser. Enligt UNHCR:s landchef Andrew Harper har de pengar att driva det största lägret, Zaatari, till slutet av juni. Efter det är plånboken tom och den jordanska staten kommer inte kunna hjälpa till.

Inbördeskriget i Syrien är 10-talets hittills största tragedi. Men det räcker inte att lösa konflikten. Även länderna runt omkring behöver omvärldens hjälp.