Rika tyskar: Vi betalar inte!

Skuldkrisen har fått många att se tyskarna som hela Europas checkhäfte, men landet är inte så välmående som man kan tro. De tyska regionerna går på knäna och tretton av sexton delstater får nu bidrag från förbundsländerna Bayern, Hessen och Baden-Württemberg – men de har tröttnat på solidariteten.

­Det var ett budskap så enkelt att det skulle gå hem.

– Vi är solidariska, men vi är inte dumma, klagade Horst Seehofer inför de samlade journalisterna. Bayerns regeringschef var tydligt irriterad. Nu fick det vara slut på den vidöppna plånbokens politik.

Det här var i mars i år och presskonferensen gällde inte nödlånet till Cypern eller ett antal nya räddningsmiljarder till Grekland. Den handlade om fattiga tyskar som lever över sina egna tillgångar och om ett system som åtminstone de i delstaterna Bayern, Hessen och Baden-Württemberg upplever som djupt orättvist. Horst Seehofer talade om ”politiskt självförsvar” och lämnade tillsammans med sin kollega i delstaten Hessen in en klagan till den tyska författningsdomstolen. Något måste förändras, menade de båda herrarna, och det snabbt.

Bayerns regeringschef Horst Seehofer tillsammans med den grekiske premiärministern Antonis Samaras vid ett besök i München i december 2012. Om betalningsviljan är låg bland bayrare vad gäller övriga delstater, så är den ännu lägre när det gäller Grekland.

2012 blev något av en milstolpe för Tyskland. För första gången någonsin var det bara tre delstater som betalade in till det gemensamma utjämningssystem som precis som i Sverige ska minska skillnaderna mellan fattiga och rika regioner. Övriga tretton förbundsländer stod med mössan i hand och tog emot. Och det samtidigt som många tyska kommuner och delstater har skulder i nivå med Grekland, vilket tidningen the Economist konstaterade redan för ett par år sedan.

Bayern betalade mest med 3,9 miljarder euro – tio procent av delstatens budget i fjol. Grannarna i Baden-Württemberg stod för 2,7 miljarder, medan det mindre Hessen, där finansmeckat Frankfurt ligger, förde över drygt 1,3 miljarder euro till den gemensamma kassan.

Problemet (åtminstone sett ur sydtyskarnas ögon) är att der Länderfinanzausgleich, som den tyska termen lyder, är ännu mer komplicerat än dess namn. Det finns ett skämt som hävdar att enbart tre personer i Tyskland förstår ”delstatsfinansutjämningen”; Tyvärr är den förste död, den andre har glömt och den tredje har blivit galen på kuppen.

Det är givetvis överdrivet, men sant är i alla fall att systemet är så skevt uppbyggt att en delstat som Sachsen i östra Tyskland kan förlora pengar om en nyöppnad fabrik leder till att de drar in en miljon euro extra i inkomstskatt. Då åker de upp i välfärdsligan och förlorar pengar enligt Lars Feld, en av de ekonomer som hjälpt Hessen att skriva klagan till författningsdomstolen.

– Resultatet av en sådan nyinvestering blir att Sachsen får 60 000 euro mindre kvar i budgeten, sade Lars Feld till tv-programmet Tagesschau härom månaden.

Det gör enligt nationalekonomen Feld att de fattiga förbundsländerna inte anstränger sig för att bli mer konkurrenskraftiga, och att de dessutom kan tillåta sig förmåner som inte ens de rikare delstaterna har.

Ett exempel är Berlin, som med sina 3,3 miljarder euro var den största bidragstagaren i fjol. Staden, som enligt egna uppgifter hade en skuld på över 150 000 kronor per invånare i december 2011, erbjuder inte bara gratis universitetsutbildning – de ger även en ”välkomstbonus” till de som väljer att studera i staden. Och det samtidigt som man i Bayern sett sig tvingad att införa terminsavgifter.

I andra skuldsatta delstater erbjuds invånarna gratis barnomsorg, vilket inte heller är något som sydtyskarna kan skryta med.

Domarna i den tyska författningsdomstolen avgör vad som strider mot landets grundlag.

Så varför gör då inte förbundskansler Angela Merkel något? Det enkla svaret lyder; hon kan inte. Tyskland är en federation och delstaterna har oerhört stor makt över den egna ekonomin. Dagens system gäller dessutom fram till 2019, då det ska omförhandlas. Men mycket talar för att tretton är fler än tre även då, och att bidragstagarna kör över inbetalarna. Hessen och Bayern förlorade dessutom ett snarlikt mål i författningsdomstolen redan 2009, då domarna slog fast att utjämningen inte stred mot den tyska grundlagen. Men skam den som ger sig.

– Fungerar inte det här kommer vi ta det till europeisk nivå och föreslå liknande sanktioner mot regioner som mot stater, sade Bayerns finansminister Markus Söder till tyska Focus.

– Det som grekerna måste göra, skall väl även Bremen och Berlin kunna klara av.