Osmart Schäuble ger sig på Berlusconi

Det förvånar mig att tyskarna inte lär av sina misstag – och nej, jag pratar givetvis inte om något som hände för 70 år sedan – utan om dagens politiker som ger sig in i andra länders valkampanjer.

I fjol var det förbundskansler Angela Merkel som ville stötta sin parhäst Nicolas Sarkozy i presidentvalkampanjen (han bad henne så småningom diskret att låta bli, eftersom det inte direkt gick hem hos väljarna). Motståndaren François Hollande markerade i sin tur sitt missnöje genom att åka till Berlin och hålla möten med sina meningsfränder i de tyska socialdemokraterna.

Hur det gick vet vi. Hollande vann, Merkel fick hålla god min och de fransk-tyska relationerna var plötsligt sämre än på länge.

Nu gör hennes finansminister Wolfgang Schäuble om samma sak. I den italienska tidningen L’Espresso varnar Schäuble italienska väljare för att ”upprepa misstaget och rösta på Berlusconi” i valet den 24-25 februari. Istället ska de låta efterträdaren Mario Monti stanna kvar och fortsätta sina reformer av den italienska ekonomin.

”Han skräder inte orden” skriver tidningen om den alltid lika frispråkige Schäuble.

Man kan tycka vad man vill om Silvio Berlusconi, men den tyske finansministerns utspel är inte särskilt begåvat av två skäl. Det första hittar ni ovan, det andra är att tyska politiker inte står särskilt högt i kurs i Italien just nu och frågan är om inte även Monti diskret kommer be Schäuble att tona ner stödet. Den alltid lika populistiske Berlusconi har kampanjat intensivt mot de tyska sparkraven, kallat landet för en hegemoni och att de ”dikterar nedskärningar” för krisländerna. Åsikter som blir allt vanligare i södra Europa.

Att Italiens kris är djup blir tydligt när man tittar lite närmare på siffrorna. En ungdomsarbetslöshet på 35 procent, en statsskuld på över 120 procent av BNP och en produktivitetsökning hos arbetskraften som de senaste två decennierna varit lägst i hela OECD.

Tidningen Economist lyfter i en ledare i veckans nummer fram att landets BNP per capita fallit sedan euron infördes för drygt tio år sedan. Tittar man istället på tillväxten per invånare sedan år 2000 så hamnar Italien på plats 169 – av 179 länder. I stort sett de enda stater italienarna inte lyckas slå är länder som Haiti, Eritrea och Zimbabwe, knappast ett sällskap att vara stolt över. Åtminstone inte i detta sammanhang.

Så hur stor är då Wolfgang Schäubles sannolikhet att göra bort sig? Berlusconi har flaggat för att han inte vill bli premiärminister, utan finans- och näringsminister i en koalition med nationalistpartiet Lega Nord. Skulle han åter få italienarnas stöd är det alltså regelbundna träffar med sin tyska finansministerkollega som gäller.

De sista opinionsmätningarna som fick göras innan valet talar i och för sig emot det.

Lega Nord och Berlusconis Frihetens folk fick tillsammans 28,6 procent i en undersökning av tidningen La Repubblica den 8 februari. Den segertippade Center-vänsterkoalitionen ledd av Pier Luigi Bersani fick 34 procent, och Mario Montis mittkoalition 16 procent, lika mycket som missnöjespartiet Femstjärnan med den i Italien så kände stå upp-komikern Beppe Grillo i spetsen. (I en mätning i Berlusconis egen tidning, Il Giornale, var vänsterns försprång gentemot Frihetens folk/Lega Nord betydligt mindre, bara 1,7 procent)

Men Berlusconi är en erkänt skicklig kampanjare och 30 procent av italienarna säger sig fortfarande vara osäkra. Att rösta på miljardären Berlusconi är dessutom något man inte alltid vill erkänna offentligt, och definitivt inte för en okänd opinionsmätare. Det finns alltså en klar möjlighet att Silvio Berlusconi gör come back som minister.

Det ska bli intressant att se hur Wolfgang Schäuble reagerar på det.