Memorial Day

Igår (måndag) var det Memorial Day i USA.

Jag har tillbringat denna helg – en av de få helgerna i detta land – i delstaten New Hampshire.

Att köra runt i denna del av New England som präglas av många små orter ger ofta starka nostalgikänslor. Man ser samhällen som påminner om filmer i svartvitt från gångna tider.

Memorial Day hedrar USAs krigsdöda. Flaggorna på halv stång. Många amerikanska flaggor på gräsmattorna, i träden, i fönstren.

I bilradion rapporter om politikertalen om vikten av att hedra nationens hjältar. De som offrat livet.

Men mycket av stämningen i USA präglas av allt annat än stolthet över krigen i Vietnam, Afghanistan och Irak. Var det meningsfulla krig ? Har USAs säkerhet stärkts ?

Det är i synnerhet Irakkriget som idag upplevs som ett fiasko.

Jeb Bush, bror till president George W Bush som startade kriget, råkade riktigt illa ut i sin kamp för att bli republikansk presidentkandidat nästa år när han uppfattades säga att han skulle gått till krig även med den kunskap han har idag om bluffen med Saddam Huseins massförstörelsevapen.

Han retirerade sedan till positionen att han skulle gjort som brodern om han haft samma kunskap som denna hade då.

Frågan är om det räcker för att bli republikanskt presidentkandidat.

Just nu skulle jag vilja beteckna USA som en krigstrött nation.

Över Memorial Day fanns föga av stolthet över vunna segrar. Snarare stora frågetecken om det meningsfulla i alla dess offer.