Janerik Larsson
Att svara på vad som är vinst kan både vara lätt och svårt. Igår arrangerade Centrum för näringslivshistoria ett seminarium på detta tema. Det hade kunnat bli ett kort seminarium.
Moderatorn Cecilia Stegö Chilò inledde med att berätta om sin morfars livs- och klassresa som en illustration av Sveriges fantastiska hundra år av världsrekordtillväxt 1870 – 1970.
Därefter var det entreprenören Olof Stenhammars tur:
Vinst är det eventuella överskott som uppstått sedan företaget levererat den tjänst eller den produkt som utlovats.
Där kunde seminariet slutat. Men därefter var det Daniel Suhonens tur. Han intog ett antal ståndpunkter som inte är lätta att sammanfatta. Å ena sidan var han för marknadsekonomin, men å andra sidan invände han mot rika människors lyxkonsumtion. Exakt vilket samhällssystem det leder fram till är jag inte helt säker på.
Ronald Fagerfjäll, som skrivit ett antal mycket läsvärda böcker om företagshistoria, bidrog med ett intressant och viktigt perspektiv. Marknadsekonomin i ett fritt samhälle ser inte ut på ett visst sätt vid alla tidpunkter i historien. Det fria samhället är dynamiskt, det utvecklas. Marknadsekonomin bygger på förnyelse, på utveckling.
Där är vinsten en helt central faktor, precis som Stenhammar sagt inledningsvis. Men samhällen som inte är dynamiska – de kommunistiska staterna i Europa under efterkrigstiden – förfaller.
Fagerfjäll varnade för attackerna mot välfärdsföretagandet. Det behövs nytänkande och utveckling där och den kan bara åstadkommas om det finns konkurrens.
Kanske borde just den debatten nu omdefinieras. Det handlar inte om varför vinst i välfärden utan om varför konkurrens i välfärden. För att samhället ska utvecklas.