Näringslivets ansvar

PM Nilsson skriver idag i Dagens Industri om vinstens betydelse med utgångspunkt från att radarparet bakom Acne, Jonny Johansson och Mikael Schiller, utsetts till Årets företagare:

 Bakom framgången och direktörslönerna och storvinsterna finns ofta liv och slit som de flesta inte skulle stå ut med och kanske direkt avråda ifrån. Omgivningen vet lite, men är snabb att döma. Ett gott företagsklimat handlar därför inte bara om skatteregler och stabil elförsörjning, utan också om hur ledande politiker talar om företagare och företag. Även i detta avseende har klimatet i Sverige blivit mycket bättre, men fortfarande kan representanter för regeringen avfärda företagarintressen som något lägre stående.

Däremot bör politiken akta sig för att skada de svårfångade, skiftande och ofta djupt personliga incitament som driver framgång. Och det finns starka skäl att vårda den ekonomiska vinning som hägrar och som i bästa fall överbryggar alla svårigheter.

Acne är en vinstmaskin i dag och ledningen är efter en tidigare period av förlust noggrann med att ha god marginal i alla projekt. Det har möjliggjort expansionen och investeringar i nya idéer och det har man gemensamt med alla företag. Vinsten är ett kvitto på att verksamheten går bra men också ett hopp om framtiden. Utan möjlighet till vinst blir allt hopplöst och här har vår tids politiska klass marscherat in i samma mörker som 1970-talets. Regeringen är beredd att slå ihjäl vinstintresset i en hel bransch och den borgerliga oppositionen gör inte principiellt motstånd och håller i värsta fall med när trycket blir för stort.

Även alliansregeringen kunde tala om vinster som något destruktivt, i alla fall när vinsterna uppstod i tillräckligt stora banker.

Vinsten har en tidlös förmåga att väcka ont blod och den är i behov av ett lika tidlöst försvar. Inte ens företag kan leva av kärlek allena.

Detta är ett budskap som också Svenska Dagbladets ledarsida ofta framför. Men i övrigt är detta precis som Nilsson skriver sorgligt frånvarande i den svenska debatten.

Vi lever i en tid av motstånd mot företagsamhet och marknadsekonomi som inte funnits i samma utsträckning sedan 1970-talet.

Man kan dra en parallell till den försvars- och säkerhetspolitiska debatten. Efter Berlinmurens fall togs mycket för givet som idag ter sig som allt annat än självklart.

Att förklara företagandets och marknadsekonomins betydelse är givetvis också en uppgift för politiker. Men det är företagarvärlden själv som bär det avgörande ansvaret. Om näringslivet är tyst eller passivt kommer inte den negativa vinden att vända.

Den kommande socialdemokratiska partikongressen kommer att vara intressant att följa. Mycket pekar på att den näringslivsvänliga grundton som man i näringslivet trodde att valet av Stefan Löfven garanterade ter sig idag som en dröm milt sagt. Kanske vänder den vinden i Västerås, men Löfven-regeringens beroende av ett idag näringslivsfientligt MP och ett vänsterparti som vill avskaffa den fria företagsamheten gör att förhoppningarna ska ställas mycket lågt.

Då är det varken Dagens Industris eller Svenska Dagbladets ledarsidor som ensamt kan ta debatten. Det är näringslivets egna företrädare som har ansvaret för att vinden med tiden ska vända.

Så har skett förr. Det kan ske igen.