Janerik Larsson
Det talas numera ganska mycket om ”tillkännagivanden” från riksdagen som rentav skulle kunna leda fram till att frågan om misstroende väcks mot regeringen eller enskilda statsråd.
I KU den 24 april behandlades frågan om hur regeringens tillsättande av en samordningsman rimmade med riksdagens tillkännagivande att detta inte skulle ske. Hur hanterar regeringen sådana tillkännagivanden?
Statsministern svarade att Konstitutionsutskottet har vid ett flertal tillfällen tagit upp frågan om regeringens skyldighet att efterkomma riksdagens tillkännagivanden.
Våren 2003 uttalade utskottet (2002/03:KU30) följande:
Konstitutionsutskottet har vid tidigare tillfällen granskat frågor kring efterkommandet av riksdagens tillkännagivande till regeringen. I betänkande 1994/94:KU30 underströk utskottet att utgångspunkten måste vara att det önskemål som tillkännagivandet avser bör tillgodoses. Om det visar sig föreligga omständigheter som hindrar ett genomförande eller om regeringen gör en annan bedömning än riksdagen måsteregeringen dock kunna underlåta att vidta de åtgärder tillkännagivandet avser. En förutsättning borde då enligt utskottet vara att regeringens bedömningar i detta avseende redovisas för riksdagen.
Som utskottet tidigare anfört i andra sammanhang finns det inte någon reglering i fråga om s.k.tillkännagivanden. Utskottet förutsätter dock att regeringen hörsammar riksdagenstillkännagivanden. Om regeringen anser sig kunna underlåta att vidta de åtgärder ett tillkännagivande avser, måste regeringens bedömning vad gäller riksdagsbeslut redovisas för riksdagen i samband med att regeringen lämnar sin redogörelse till riksdagen för vilka åtgärder regeringen vidtagit med anledning av riksdagensbeslut.