Isolationistiskt USA ?

I vilken utsträckning kommer den amerikanska politiska debatten inför presidentvalet i november 2016 att präglas av utrikespolitiska frågeställningar ? Det är givetvis omöjligt besvara den frågan nu. Av hävd brukar amerikansk valkamp fokusera på ekonomiska frågor – och i synnerhet sådana som berör medborgarnas plånböcker.

Men det finns kopplingar.

I helgens FT recenserade Edward Luce två nya böcker om amerikansk utrikespolitik. Den ena är Superpower: Three Choices for America’s Role in the World av Ian Bremmer. Bremmer är VD för  Eurasia Group, ett New York-baserat  konsultföretag specialiserat på global riskbedömning.

Luce:

By Bremmer’s measure, Obama is not retrenching nearly enough. Bremmer urges the US to pull back from its military bases in Europe and Japan, wash its hands of the Middle East, and focus on a more perfect union at home. The US must stop trying to export its values and focus instead on showcasing its constitutional exceptionalism. The greatest threat to US security, he argues, is from the government’s appetite to snoop on its own citizens (here Obama is as much a culprit as any). “It is time for a new declaration of independence — a proclamation of emancipation from the responsibility to solve everyone else’s problems,” Bremmer declares.

I vilken utsträckning USAs utrikes- och säkerhetspolitik efter 2017 skulle göra ett så drastiskt, nytt vägval är omöjligt att avgöra. Att man skulle gå så långt som till den renodling Bremmer talar om finner jag ganska osannolikt.

Det finns starka intressen, inte minst ekonomiska, som talar mot detta. Men samtidigt finns det i dagens USA en betydande krigströtthet och en växande protektionism. Tillsammans kan detta på sikt leda till att USAs roll i världen förändras mer än man idag vanligen föreställer sig.