Om falsk konsensus

Erik Hörstadius har i Affärsvärlden en vass analys av Decemberöverenskommelsen. Han skriver bl a:

Decemberöverenskommelsen, denna märkliga konstruktion, såldes in som ett demokratiskt konsensusbeslut. Men det är en konsensus som alltmer liknar den falska varianten. Och inte ter den sig särskilt demokratisk heller.

(—)

Svensk borgerlighet har alltså, kort efter sin mest framgångsrika period någonsin, målat in sig i ett hörn där man passivt måste stödja vänsterpolitik. Trots liberalkonservativ majoritet i parlamentet. Trots ett fiaskoval av de rödgröna. Och trots att flertalet borgerliga väljare enligt DN/Ipso vill inleda samarbete med SD; det vill säga de är emot DÖ.

Vad får deborgerliga då i utbyte? Troligen just ingenting, eftersom överenskommelsen inte lär överleva valet 2018 om SD fortsätter öka. Med finansmannen Sven Hagströmers ord: ”Skulle någon komma med ett affärsförslag om att offra fyra säkra år för att få tillbaka fyra osäkra år, då skulle jag underkänna affärsupplägget direkt”, sa han i en intervju i Dagens Industri.

(—)

En annan förklaring tar spjärn i vår mentalitetshistoria, där ordet konsensus är centralt. Med konsensus avses ett beslut eller en hållning som inte nödvändigtvis är någons förstapreferens, men som alla kan tolerera. Minoritetsintressen vägs alltså in. Till skillnad från strikt majoritetsstyre, där de icke rödhåriga kan besluta att beslagta all glass från alla rödhåriga.

Vår strävan efter konsensus har ofta tjänat oss väl. Ett berömt exempel är Saltsjöbadsandan. Fack och arbetsgivare har pragmatiskt löst problem i stället för att strejka och lockouta.

Men konsensussträvan kan också gå över styr. Så besatta av konsensus är vi nämligen, att en falsk konsensus ofta skapas, när äkta konsensus inte vill infinna sig. Mekanismen är då att en viss samhällsfarlig minoritetsståndpunkt definieras bort innan riktningsgivande konsensus etableras. Vilket försvagar pluralismen och osynliggör konkurrerande perspektiv. Demokratins verkningsgrad minskar.

Decemberöverenskommelsen, denna märkliga konstruktion, såldes in som ett demokratiskt konsensusbeslut. Men det är en konsensus som alltmer liknar den falska varianten. Och inte ter den sig särskilt demokratisk heller.

I nästa val kommer notan.

Argumentationen för Decemberöverenskommelsen tar sig en del besynnerliga uttryck. Ett sådant finner man i Dagens Industri där Erik Schulte från moderaterna läxar upp de inom näringslivet som är oroade över effekterna av Decemberöverenskommelsen. Om man motsätter sig denna ”blir konsekvenserna dyrköpta” hävdar skribenten utan att förklara varför dålig regeringspolitik med Vänsterpartiet är att föredra framför regeringspolitik där Vänsterpartiet inte har den avgörande rösten.