Har kompassriktningen gått förlorad ?

Nordstjernans styrelseordförande Viveca Ax:son Johnson avslutar sitt ordförandeord i den färska årsredovisningen med ett tankeväckande samtidsperspektiv:

96 procent av alla familje­företag går under i den tredje generationen. Det ligger således mycket i talesättet ”förvärva, ärva och fördärva”. Kanske gäller samma slags lag­bundenhet på den världspolitiska scenen. Det Europa som byggdes upp på ­ruinerna efter andra världskriget av i första hand ­amerikanskt kapital, globala institutioner och tysk arbetsdisciplin bidrog till att skapa dagens EU. Idag ser många främst problemen med EU, exempelvis trög byråkrati och invecklade regler, men glömmer vad EU-samarbetet har skänkt oss: fred och de fyra ­friheterna – fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och EU:s ­medborgare. De fria rörligheterna medförde ökad ­handel och stärkt konkurrenskraft för europeiska företag. Härigenom ­skapades förutsättningar för ökad ekonomisk tillväxt, sysselsättning och välfärd. 

Kanske har vårt samhälle, likt ett tredje generationens familjeföretag, tagit det uppnådda välståndet för givet och freden och stabiliteten som alltför självklar. Utifrån historisk kunskap vet vi att det är då som ­nedgången börjar. Vi förstår inte längre att uppskatta drivkrafterna och förutsättningarna som en gång skapade vad som uppnåtts. Men utan drivkraft och motivation löper samhället och kulturen risk för att mista sin energi. I den meningen förefaller den västerländska kulturen ha hamnat i ett tredjegenerationsproblem. Vilken är ­målsättningen utöver rikedom och välfärd? Om man glömmer sin historia och inte inser att i varje generation måste samma ansträngningar upprepas, kan man inte heller längre urskilja det meningsfulla från det meningslösa. Kompassriktningen har gått förlorad.