Ett gott samhälle är ingen rättighet. Det kan bara förtjänas genom hårt arbete.

1991 utkom den amerikanske ekonomen Robert Reichs bok ”The Work of Nations: Preparing Ourselves for 20th Century Capitalism” där han lanserade beteckninegn ”symbolanalytiska yrken” på de yrken som han menade hade framtiden för sig. Han var mycket pessimistisk för de som inte hade förutsättningar för jobb i dessa sektorer.

I mars 1991 skrev Robert Samuelson, den ekonomiske kommentatorn som nu skriver i Washington Post, i Newsweek:

Just about everyone agrees that the United States’ growing involvement with the world economy is one of the great changes of our time. If you believe Robert B. Reich, we haven’t seen anything yet. In his new book, ”The Work of Nations,” he predicts the end of ”national economies, at least as we have come to understand that concept.” Mr. Reich argues that in a world without economic borders all people will rise or fall to their market values; the skilled and talented will prosper, while the uneducated and unskilled will not. In his view, then, the ”work” of a nation is to improve the skills of its people so that they will flourish in this new world order.

Samuelson hade ingen sympati för Reichs svartmålning:

We delude ourselves if we think our major economic problems somehow originate abroad. Our basic economic problem is not some massive global shift but low productivity growth. It was terrible in the 1970’s and, although it revived somewhat in the 1980’s, is still lower than it was during the early postwar decades. Yet this development has little to do with the economy’s increasingly international nature. We simply are not increasing output per worker fast enough to satisfy popular desires for higher living standards and more Government services (everything from health care to road renovation to police). American productivity mostly reflects American labor, management and Government. It has not suffered from foreign competition. Quite the opposite: foreign competition has become more intense precisely because American productivity has lagged.

Detta var sant då och fortsatte att vara sant och är sant idag.

Reich blev den policyentusiastiske president Clintons arbetsmarknadsminister.

När man läser om diskussionen i början av 90-talet slås man av hur lik den är dagens debatt. De relativa inkomstskillnader som Thomaqs Piketty har populariserat har lett till föreställningar liknande som de som följde Reichs bok, nämligen att politiska ingrepp skulle hantera utvecklingen.

I stället hände helt andra saker som inte minst illustrerar hur begränsad nationalekonomin är som diagnosställare på samhällsutvecklingen. Globaliseringen ledde till att massor med varor i USA blev mycket billigare – och det kom helt nya varor och tjänster i det som med tiden blev den första IT-eran i slutet av 90-talet. Börsen sköt i höjden och amerikanerna lånade som aldrig förr (främst på sina hus) fram till september 2008.

Det är svårt att att spå, särskilt om framtiden. Dagens oro är en kopia på oron i början av 90-talet. Helt andra saker inträffade under de 25 år som följt. Det finns nog anledning att i stället för att fokusera på social ingenjörskonst ställa de riktiga frågorna: hur ser man till att de grundläggande faktorerna för en framgångsrik ekonomi sköts ? Hur skapar man ett gott företagsklimat, med andra ord. Konkurrens och produktivitet är nyckeln till framgång.

Sedan krävs det bra utbildningssystem och god infrastruktur i andra avseenden. Men det är här fokus ska ligga.

Ett gott samhälle är ingen rättighet. Det kan bara förtjänas genom hårt arbete.