Hur hantera populistpartier ?

Richard Milne, som från Oslo bevakar Norden för Financial Times, skriver idag om de olika nordiska erfarenheterna av framgångsrika populistpartier.

Anders Borg, Sweden’s well-regarded former finance minister, sums up the Nordic predicament on dealing with populists by saying: “The problem is we don’t have a good answer.”

Still, many Norwegians and Danes would argue some answers are worse than others. Ignoring a populist party, as in Sweden, is unlikely to make it go away, and risks alienating a large part of the electorate. Bringing such a party into the mainstream might not kill it off, but it can bring extra scrutiny of their policies.

Frågan är högaktuell eftersom det är riksdagsval i Finland på söndag. Susanna Ginman skriver i Hufvudstadsbladet att två olika vägar står öppna för den sannolike regeringsbildaren, centerpartiets Juha Sipilä:

Två baser är tänkbara. En rödmyllebas, alltså Centern och SDP, eventuellt förstärkt med Sannfinländarna. Eller en borgerlig regering där basen utgörs av Centern och Samlingspartiet. Också i det alternativet är Sannfinländarna en möjlig ingrediens.

Sannfinnländarna är ett betydligt stabilare parti än Sverigedemokraterna och har dessutom en betydligt mindre problematisk historia.

Fremskrittspartiet i Norge som regerar med Höyre åker neråt i opinionsmätningarna. Dansk Folkeparti kommer säkert gå starkt i det kommande folketingsvalet, men rädslan att ingå i en borgerlig regering är stor. Partiledaren Kristian Thulesen Dahl har hittills signalerat obenägenhet att binda sig före valet.

Sverigedemokraterna har sannolikt har lång väg framför sig innan man lyckats etablera sig som ett riktigt trovärdigt parti. Men partiledningen arbetar ju hårt på den saken.