Stendött, sa Per Strömberg

Per Strömberg, professor i finansiell ekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, blev säkert en smula överraskad när han såg förstasidan på Affärsvärlden. Där han ett uttalande från honom lyfts fram för att pryda hela denna sida. Såhär säger professorn:

”DET ÄR STENDÖTT. OM NÅGON OROAR SIG FÖR ATT MER RISKKAPITAL SKA GE SIG IN I VÄLFÄRDSSEKTORN KAN DE SLUTA MED DET. INGET ÄR SÅ ISKALLT.”

Professor Strömberg äe en av de internationellt ledande experterna på det som i svensk debatt kallas riskkapital (ett helt förvirrande begrepp – allt kapital i företag är riskkapital) dvs det som internationellt kallas private equity.

Vad förmodligen få fortsatt känner till är att EQT, Nordic Capital, IK, Altor och andra numera ganska kända svenska private equity-företag inte arbetar med eget kapital utan med kapital som främst kommer från stora, internationella pensionsfonder. Dit hör t ex de offentliganställdas i Kalifornien stora pensionsfond CalPERS som investerar i fonder som administreras t ex av svenska private equity-företag (rådgivare som samlar ihop fonder för att köpa och driva företag).

Varför säger då Per Strömberg något som Affärsvärlden anser värt lyftas upp på förstasidan av tidningen ?

Jo därför att han har rätt. Och därför att få tycks ha tänkt på varför han har rätt.

Så här är det: de kaliforniska offentliganställdas pensionsfond (här bara som ett exempel) investerar i en fond som investerar i ett svenskt företag som driver friskolor eller äldreboenden. Tanken är att fonden ska se till att företaget man investerat i under ett antal år ska växa, ska bli en uppskattad aktör som efterhand blir mera värd och som därefter ska säljas vidare till någon annan ägare som ser fortsatta möjligheter till ett framgångsrikt företagsbygge. Det senare kan t ex ske genom en börsnotering.

Men på grund av det sätt på vilket Alliansen (främst moderaterna och folkpartiet) hanterade frågan om ”vinst i välfärden” under Reinfeldt 2-regeringen har nu S+MP pådrivna av vänsterpartiet skapat en situation som gör att de som administrerar de kaliforniska offentliganställdas pensionsfond har lärt sig en sak:

Svenska politiker kan man inte lita på. De kan ändra spelreglerna över en natt. Där kan man inte investera längre.

Så det Strömberg säger är med all sannolikhet en självklarhet.

Den mångåriga ”utredningsfas” om ”kommersialiseringen av välfärden” som nu inletts har redan gjort sitt jobb.

Den riktigt intressanta frågan – som Affärsvärlden kanske återkommer till ? – är givetvis om internationellt pensionskapital över huvud taget anser att investeringar i svenska företag – dvs företag som lyder under ombytliga svenska politiker – är värda att satsa på framöver.

Om svaret på den frågan är nekande har våra värderade valda politiker ställt till det ganska rejält. Att Jonas Sjöstedt fått så god hjälp av Anders Borg och Jan Björklund hör till politikens ironier.