Skakig strategi av Löfven

Alla kommentatorer har varit så upptagna av att debattera Margot Wallström att finansminister Magdalena Anderssons obegripliga och obalanserade gräl med talmannen fått passera ganska opåtalat. Men det ska nog ses som ännu ett tecken på hur ogenomtänkt landets regering agerar.

Magdalena Andersson har ju aldrig suttit i riksdagen utan varit tjänsteman i finansdepartementet men trots det är det svårt att förstå hur hon kunnat tro att talmannen skulle ta en debatt med en riksdagsledamot om sanningshalten i vad vederbörande sa i talarstolen i riksdagen. Skulle talmannen ha en sådan uppgift skulle riksdagsdebatter i praktiken bli omöjliga.

Anders Jonsson skriver i sin politiska krönika i Dalarnas Tidning om hur obegripligt det är att finansministern nobbat alliansens utsträckta hand om en bred översyn av överskottsmålet och det finanspolitiska ramverket:

DÖ kan dö när som helst. Ska regeringen få något gjort måste den göra upp över blockgränsen med de borgerliga. (—)

Det är bara att hoppas att Andersson tänker om och sätter sig vid förhandlingsbordet när Konjunkturinstitutet, KI, leverat sin utredning om överskottsmålet i augusti.

Att säga nej till en parlamentarisk utredning med argumentet att SD skulle få inflytande är bara korkat. Det är ju om regeringen inte kan nå en samsyn med den borgerliga oppositionen som SD får makt.

Än obegripligare blir Anderssons nobbande av de borgerliga när man betänker vad socialdemokraterna sa före valet och efter valsegern.

Samförstånd och breda uppgörelser var Stefan Löfvens mantra. Då.

Frågan jag åter ställer mig är om Stefan Löfven har någon som helst ordning på sin politiska strategi eller om alla statsråd ska få leka solospelare så länge det varar ?