Vad handlar ”Saudiaffären” om ?

Läser man Expressens och Aftonbladets ledare idag eller för den delen ”folkrörelserna” på DN debatt så förstår man knappast vad som hänt i Saudi-affären.
Patrick El-Cheikh, före detta chef för Sveriges handelskontor i Riyadh skrev i veckan som gick kort och kärnfullt på Brännpunkt om vad det handlat om. Och därmed indirekt om regeringens inkompetens.
Här nyckelavsnittet:

”När vi hör politikerna refereras i medierna så får man lätt intrycket att nu har regeringen beslutat att det inte ska säljas några fler vapen till Saudiarabien, en diktatur som inte respekterar mänskliga rättigheter. Problemet med den typen av uttalanden är att den inte bara är ofullständig – utan också i stora delar osann. Så vad var det exakt för avtal som regeringen inte beslöt att förlänga, och vad blir dess konsekvenser?

För det första; Saudiavtalet var inget annat än ett samförståndsavtal, så kallat Memorandum of Understanding, som undertecknades för att ”…ytterligare förstärka de goda och vänskapliga förbindelserna genom direkt militärt samarbete i enlighet med sina respektive länders inrikes- och utrikespolitik och på ett sätt som är förenligt med vardera landets egna lagar och utan att det skall strida mot deras internationella åtaganden,” och ”…som noterar att samarbetet mellan de båda länderna främjar internationell fred och säkerhet och att det inte riktas mot tredje land”. Observera här att samarbetet mellan de båda länderna skulle främja ”internationell fred och säkerhet”. Genom avtalet fanns här alltså möjligheter för Sverige att på både strategisk och taktisk nivå, inte minst genom den militära blandkommittén som upprättades och träffades årligen, engagera sig på ett sätt som kunde främja fred i regionen.

Saudiarabien är ju, som vi också sett bevis för i Arabförbundets eniga uttalande, arabvärldens mäktigaste land – och en extrem viktig spelare i en region i kaos. Det blir därför svårare att påverka, bevaka, och inte minst bevara, de personliga relationerna med militära beslutsfattare i Saudiarabien. Kommer Sverige nu ha större möjlighet att påverka regionen mot en fredligare utveckling av Mellanöstern? Tveksamt.

För det andra; det som undertecknades var alltså ett samförståndsavtal, och inte ett affärsavtal som förpliktigar att sälja vapen och försvarsmaterial till Saudiarabien. Naturligtvis hoppades man att detta skulle bereda väg för kommersiella avtal längre fram men, viktigt att påpeka, det var på intet sätt varken ett krav, eller en garanti, för att svenska företag skulle kunna sälja försvarsmaterial till Saudiarabien.

Med andra ord kan svenska företag rent teoretiskt fortsätta sälja försvarssystem till Saudiarabien, så länge kunden är intresserad och produkterna blir godkända för försäljning av Inspektionen för Strategiska Produkter, ISP. Så klart, om Sverige drar sig undan ett försvarssamarbete blir det ju mindre intressant för kunden att köpa utrustning från Sverige, men uppsägningen innebär alltså inte att Sverige per automatik kommer sluta sälja försvarsmaterial till Saudiarabien.

De kommersiella avtal som ingåtts gäller i all väsentlighet fortfarande även om samförståndsavtalet inte förlängs. Regeringens beslut att inte förlänga avtalet förhindrar alltså inte i sig försäljning av försvarsmaterial till Saudiarabien.

För det tredje; i samförståndsavtalet går det att läsa att ”syftet… är att identifiera och utvidga huvudområdena för det militära samarbetet mellan parterna i fråga om militära system och försvarsmateriel, logistik, utbildning, teknologiöverföring, forskning och utveckling samt erfarenhetsutbyte inom områdena underhåll och militär sjukvård”. Det är alltså inte offensiva vapen i första hand som den svenska staten avsåg att sälja, utan samarbeta med produkter och system av försvarssyfte. Militära system är förvisso ett brett begrepp, men eftersom det tydligt står i avtalet ”…på ett sätt som är förenligt med vardera landets egna lagar” så är det återigen svensk lagstiftning som sätter gränserna för vad som kan och inte kan säljas – inte samförståndsavtalet.

För det fjärde; samförståndsavtalet, som i huvudsak drevs av den tidigare socialdemokratiska regeringen, underlättade för en öppnare och mer frank dialog med en partner snarare än ett land. Frågan är därför om inte saudierna reagerade starkare på Margot Wallströms uttalande när det blev klart att samförståndsavtalet skulle sägas upp.”

Moderatledningens artikel i SvD idag är enl min mening både tung och seriös i sin kritik av regeringen.