Larsson läser
Janerik Larsson
Janerik Larsson
När Tony Blairs förste utrikesminister Robin Cook presenterade sig framhöll han att den brittiska utrikespolitiken därefter skulle ha en etisk dimension.
”Our foreign policy must have an ethical dimension and must support the demands of other peoples for the democratic rights on which we insist for ourselves. (—) The Labour government will put human rights at the heart of our foreign policy.”
En av hans företrädare, den tidigare konservative utrikesministerm Lord Carrington kommenterade:
”We’ve always had an ethical foreign policy, but he will run into quite a lof of difficulty about exports and retaliation. It’s much better to do there things without a great fanfare.”
Carrington fick rätt. Under Cooks fyra år som utrikesministern fick han gång på gång kritik för dubbelmoral t ex för tillstånd till vapenförsäljning.
En av de största brittiska politikerna på 1800-talet formulerade, Lord Palmeston, en riktlinje för sin tids brittiska utrikespolitik. Han hävdade att nationellt självintresse är det enda som verkligen kan styra politiken:
”We have no eternal allies and we have no perpetual enemies. Our interests are perpetual and eternal and those interests it is our duty to follow.”
Vilka slutsatser som ska dras för den svenska utrikespolitiken överlåter jag åt mina värderade läsare att fundera över.