Näringslivets nya överlevnadsstrid

För mig som upplevt både det vänsterrevolutionära 1968 och hela den långa löntagarfondsstriden är dagens debatt om ”vinst i välfärden” ett inte kärt men välbekant återseende med ett vänstertänkande som saknar sammanhang och logik.

Låt oss börja med den offentliga marknaden. Tidskriften Dagens Samhälle publicerar regelbundet en redovisning av denna marknad. Av vänsterdebatten kan man få intrycket att det som skattemedel används till enbart utgörs av det ständigt upprepade begreppet ”vård/skola/omsorg”. Så är inte fallet.

Man kan också få intrycket att en sällsamt sinister grupp företagare som kallas ”riskkapitalister” enbart ägnar sig åt att suga ut pengar från ”vård/skola/omsorg”. Så är inte heller fallet.

Hur kommer det sig att det pågår en samhällsdebatt med så uppenbart osakliga utgångspunkter ? Hur kommer det sig att man kan göra opinionsmätningar som bekräftar dessa osakliga utgångspunkter ?

En viktig faktor här är media. Den s k Carema-affären har förvridit debatten på ett sätt som de ansvariga medierna – Dagens Nyheter och Sveriges Television – bär en viktig del av skulden för.

En sannolikt viktigare del av förklaringen är att så många som varit med och fattat besluten om utformningen av den offentliga marknaden inte ville eller vågade ta den debatt som bröt ut med en enorm intensitet hösten 2011.

Fackförbundet Kommunal var en viktig aktör i den process som ledde till att olika utförare erbjöds möjlighet att bedriva verksamhet vid sidan av de tidigare offentliga monopolen. Kommunal visste genom sina medlemsundersökningar att monopolen inte var bra för medlemmarna. Många visste att monopolen var en hämsko på utveckling, förändring och kreativitet.

På samma sätt visste fackförbundet IF Metall att de som kallas riskkapitalister ( allt kapital som arbetar i företag är riskkapital så begreppet är vilseledande) betytt mycket för att stärka och utveckla deras medlemmars arbetsplatser. Företag som drivs av private equity-företag (den korrekta termen som tyvärr saknar svensk översättning) under ett antal år får med hjälp av betydande kapitaltillskott nya möjligheter att utvecklas – ofta att överleva. Det handlar inte minst om företag som inte passat i börsbolag av ett eller annat skäl – ett skäl har ofta varit att företagets behov av kapital inte varit förenligt med börsbolagens kvartalsrapportering.

Nyckelproblemet är synen på marknadsekonomi. Marknadsekonomin innebär att riskkapitalet (oavsett företagsform eller driftsform) behöver förräntas för att företaget/verksamheten ska utvecklas och på sikt överleva. Men fokus måste givetvis vara på det marknadsekonomin levererar dvs olika lösningar, kreativitet, bättre arbetsförhållanden, nya arbetsplatser etc. Detta gäller givetvis de som agerar på alla marknader – även på den offentliga marknaden.

Varför är detta då inte självklarheter för alla ? Varför har vi fortsatt en omfattande debatt – och därtill utredningar som under år framöver hotar att förstöra goda verksamheter som etablerats under de senaste decennierna som komplement till de tidigare offentliga monopolen ?

Ja svaret har jag antytt ovan, men det finns givetvis ytterligare ett skäl och det är ideologiskt. En klassisk socialist eller kommunist kan givetvis inte acceptera annat än offentliga monopol. Man är stark motståndare till valfrihet eftersom det innebär en inskränkning i politikers rätt att besluta om medborgarnas villkor.

Det faktum att socialism/kommunism omsatt i verkligheten endast blivit katastrofer är inte ett argument som accepteras. Påhittiga vänsterideologer har alltid nya huskurer till reds för att förklara hur man ska lägga livet till rätta för medborgarna.

Det är en ny sådan strid som det svenska näringslivet nu befinner sig i.

Den striden handlar inte bara om villkoren för ”vård/skola/omsorg” utan den handlar om grundförutsättningarna för företagsklimatet i Sverige. Det håller snabbt på att försämras. Förtroendet för Sverige som ett land där man utan risk för politiska övergrepp kan investera minskar snabbt.

Jag tror tyvärr inte att dessa problem kommer försvinna snabbt utan det handlar om en debatt om marknadsekonomins och företagandets grundläggande villkor som nu åter måste föras uthålligt och kraftfullt.

Härom dagen kunde man läsa sex unga entreprenörers välformulerade oro: Företagares drivkrafter ifrågasätts på ett sätt som man inte sett sedan sjuttiotalet.

Så är det.