Det lönar sig att säga ifrån

I morgon träffar utrikesminister Margot Wallström och näringsminister Mikael Damberg  ett 40-tal inbjudna företrädare för näringslivets mest exportinriktade företag.

På agendan står att ”diskutera vilka utmaningar och möjligheter som finns avseende svenska exportaffärer i främst Gulfregionen, och vad de statliga främjaraktörerna, inklusive regeringen, kan bidra med på kort sikt för att möjliggöra affärer för er.”

Saudiavtalet sades upp på grund av en inrikes utrikespolitisk logik, men nu handlar det om att hantera konsekvenserna. Och konsekvenserna handlar ju om det som äger rum i den verkliga världen bortom den politiska retoriken.

En lång rad prominenta näringslivsföreträdare varnade någon minut i tolv för negativa konsekvenser av att säga upp avtalet. Det var mycket klokt att man sade ifrån och morgondagens möte är ett kvitto på den saken.

Jag har tidigare skrivet att näringslivets tydliga varningsord kunde kommit betydligt tidigare, men nu handlar det ju inte om vad som kunde gjorts utan om vad som nu bör göras.

Det möte Wallström och Damberg kallat till är beviset på att det näringslivet varnade för dvs  att ett uppsagt avtal är känsligt, och det effekterna sprider sig till hela svenskanäringslivet.

Dagordningen i politiken har således blivit helt förändrad på bara en vecka. Från det enkla svart-vita till det som  påverkar Sverige på riktigt i vardagen: jobben, exporten, chanserna att bygga relationer till en ekonomiskt betydelsefull region.

Den tyska regeringen lyckades hantera både frågan om mänskliga rättigheter och det nationella exportintresset. Wallströms och Dambergs inbjudan är en bekräftelse på att regeringen inte lyckades i dessa avseenden.

För näringslivets del är analysen enkel: det lönar sig att säga ifrån.

Det räcker inte att bara tala i slutna rum i viktiga frågor. Och – det tror jag är den allra viktigaste näringslivsslutsatsen – näringslivet har ett stort behov att stärka sin förmåga att agera proaktivt, att vara ute i tid.

Nästa viktiga strid handlar om frihandeln.

Där behöver näringslivet och regeringen göra mera för att brett förklara det man sannolikt på båda håll trott vara en självklar och ”evig” svensk intresseståndpunkt: vaktslåendet kring frihandelslinjen i svensk politik.