Vänsterns häxjakt

Vänsterns häxjakt mot valfriheten vållar uppenbart problem för LO-toppen.

LOs vice ordförande Tobias Baudin hävdar idag att den av Vänsterpartiet formulerade utredningen om ”vinst i välfärden” har detta uppdrag:

Utredningen ska undersöka hur man kan balansera valfrihet med tuffare krav kring etablering, bemanning och reglering av vinstuttag.

Det är nonsens och en illustration av hur snett regeringen hamnat ger idag den tidigare socialdemokratiske finansministern Kjell-Olof Feldt:

I fjol fanns drygt 900 grund- och gymnasie- skolor organiserade som aktiebolag, med 150 000 elever. De har alla statens tillstånd att bedriva utbildning, vilket måste betyda att de har uppfyllt alla krav som denna stat ställer på svenska skolor och deras ägare. Många av dem har vid det här laget varit verksamma i minst ett eller två decennier. Rimligen har dessa ägare investerat inte bara sin egen tid och kraft utan också egna eller lånade pengar. Åtminstone några måste ha gjort det därför att de litade på att staten skulle hålla sin del av avtalet. Så länge de uppfyllde lagens krav skulle de få fortsätta även om de, liksom andra företagsägare, gjorde vinster som de förde över till sig själva.

Om regeringens intentioner med sin utredning genomförs, blir detta beteende olagligt. Att plöja tillbaka överskottet i bolagets egna kapital och hoppas på att det kommer tillbaka efter en lyckad försäljning går inte heller, eftersom pengarna måste gå till ”verksamheten” och bokföras som kostnader. Utredningens direktiv är dessutom att lagstifta bort möjligheten att vid en försäljning återfå vinster, som hittills har kunnat lagras i företaget.

För några år sedan hade Vänsterpartiet en lösning på hur den privata välfärdssektorn skulle socialiseras utan att staten kunde beskyllas för att konfiskera enskild egendom. Partiets ekonomiska talesperson föreslog i en tidningsartikel att det skulle ske genom expropriation, det vill säga staten i en lagstadgad process köpte upp de privatägda företagen. Men partiets intresse för denna lösning slocknade när man fick se kostnaden, som beräknades bli ungefär 50 miljarder.

Jag förstår om Jonas Sjöstedt är belåten över att han fått en hel regering att anvisa hur enskild egendom kan bli offentlig utan att det kostar en krona. Men det finns en annan kostnad, som kan bestå av Sveriges anseende som rättsstat. Har regeringen funderat över vad den kan uppgå till?

Regeringen har försatt sig i ett stort dilemma genom att acceptera Vänsterpartiets häxjakt. Men Allianspartierna är inte utan skuld. Deras strategi är att söka få regeringen att åstadkomma en sådan katastrof i välfärden att Alliansen blir vald 2018 eller 2022. Det är en skandal i sig.

Svenskt företagande befinner sig i en sällsam situation: det finns inget politiskt parti man kan lita på för att få vettiga spelregler.