Ett av de viktigaste bidragen till utvecklingen av public service-företaget Sveriges Radio har varit den gradvisa övergången under åtskilliga år att köpa in program från oberoende producenter.

Det har betytt att den instängda enhetskulturen luckrats upp och det görs nu bra program som aldrig var tänkbara förr.

Ett sådant exempel är Medierna i P1 som är den enda intressanta mediebevakaren inom public service. SvT har tydligen lagt ner alla ambitioner på att ägna sig åt sådant.

I lördagens Medierna förekom ett inslag som många uppmärksammat – av flera skäl. Dels därför att ekoreportern som intervjuades om sitt missvisande inslag var så arrogant och maktfullkomlig mot den som intervjuade, dels därför att ekoledningen inte kunde förmås att säga som det är, nämligen att ibland blir det fel – och här blev det fel.

På Mediernas hemsida finns idag denna text;

Med anledning av Ekot och visstidsanställningarna

Vi noterar att Ekot efter att vår granskning ”Ifrågasatt visstidsökning i Ekot” sänts i helgen har publicerat en kommentar om sina inslag. Men den viktiga principfråga som ligger till grund för Mediernas reportage är fortfarande obesvarad av Ekot.

Istället kan vi konstatera att Ekot i bloggtexten upprepar samma argument som återkommer många gånger i vår intervju med reportern Susanna Einerstam – att det skett en odiskutabel ökning av de tidsbegränsade anställningarna sedan 1987. Detta är helt sant, vilket också framkommer tydligt i Mediernas reportage. Men det är – som vi visade i inslaget – inte en pågående utveckling och heller ingen nyhet. Det framgår tydligt i vårt reportage att Ekoinslagen till stora delar består av vittnesmål om att unga tidsbegränsat anställda kan vara mycket utsatta på den svenska arbetsmarknaden. Vi har aldrig ens antytt att sådana vittnesmål skulle vara oviktig journalistik, tvärtom försökte vår reporter föra ett resonemang med Ekots reporter om risken för att dessa berättelser överskuggas av den kritik som riktats mot Ekot med anledning av statistiktolkningen. Men så långt kom vi aldrig i intervjun.   Av SCB:s rapport framgår tydligt att andelen tidsbegränsat anställda i väsentliga delar legat och guppat kring en stabil nivå de senaste tio åren. Mot bakgrund av detta vore det relevant och intressant med ett tydligt svar från Ekot om ifall man anser sig ha gett lyssnarna en rättvisande bild av arbetsmarknaden när man valt att utgå från 1987 och presentera en ökning som skett på 1990-talet som en nyhet.   Här kan tilläggas att TT Nyhetsbyrån drog helt andra slutsatser än Ekot när SCB 24 februari offentliggjorde den rapport som Ekot baserar sin nyhet på. TT publicerade en kort notis med rubriken ”Andelen visstidsanställningar ökar inte”. Nämnas kan också att SCB löpande publicerar statistik över andelen tidsbegränsat anställda – förändringen på 1990-talet är således känd sedan länge och ingen nyhet. Trots tydligheten i SCB:s statistik och i SCB:s egna slutsatser noterar vi att varken Ekot eller Studio Ett rättat inslagen eller de felaktiga formuleringarna på sin webb.

Undertecknat: Lars Truedson Therese Rosenvinge Medierna

Sveriges Radios ledning borde inse att bunkerliknande försvarsmetoder inte kommer att stärka företagsledningens ställning. Men vi lyssnare ska vara glada för att det finns självständiga programmakare inom ramen för public service-företaget.