Metro 20 år

I fredags fyllde tidningen Metro 20 år. Sakari Pitkänen, som länge arbetade med Metro på hög chefsnivå både i Sverige och internationellt, har skrivit en läsvärd och välskriven bok om tidningens historia som fått titeln ”Konsten att skaffa sig fiender över hela världen”. Titeln syftar på att gratistidningskonceptet Metro utmanat etablerade medieintressen i många länder.

Själv rekryterades jag hösten 1995 till Kinnevik av Jan Stenbeck och kastades bland annat in i Metros styrelse. En gång hade jag fått Stora Journalistpriset för förnyelsen av en gammal organisationstidning så jag hade vissa förutsättningar att se värdet i nyskapande. Men mötet med Metro ledde till en del relationsproblem. I min vänkrets fanns nämligen många som arbetade på de stora, prenumererade dagstidningarna. Jag minns från denna tid en hel del samtal om Metros möjligheter. Mina vänner menade att Metro var total galenskap, utan minsta förutsättningar att lyckas.

Det jag däremot snabbt hade förstått var att Metros journalistiska koncept var minst lika viktigt som distributionsavtalet med SL. Metros sakliga, neutrala nyhetsjournalistik hade en attraktionskraft som många av mina vänner inte förstod. Dvs de förstod inte det i början – men efterhand blev det ju klart när Metro i Sverige blev en nästan osannolik framgång. Ett skäl till framgången var att den redaktionella ledningen – bl a Sakari – så benhårt höll fast vid konceptet.

I det välgjorda radioprogrammet Medierna i P1 i helgen (finns som podcast) intervjuas Sakari Pitkänen och han medger där utan omsvep att han själv gjorde samma fel som mina vänner gjorde 1995. De såg inte kraften i Metros journalistiska koncept – de såg bara en distributionslösning de såg ned på. Sakari missade digitaliseringen av medievärlden för knappt tio år sedan.

Mycket av dagens mediedebatt handlar om hur man ska kunna bevara det ena eller det andra från flydda tider. Boken om Metro handlar om medieentreprenörskap. Det tror jag fortsatt är vägen framåt.