Frihandelns välsignelse

Årets åtminstone hittills mest sällsamma debattinlägg är nog ”Handelsavtal hjälper dem inte” av Sverker Gustavsson och Ingemar Lindberg på Brännpunkt idag.

Det internationella frihandelssystemet har utvecklats under efterkrigstiden och den viktigaste delen var den s k Kennedyrundan som Kommerskollegium beskriver såhär:

Den sjätte multilaterala tull- och handelsförhandlingsrundan i GATT 1964-67 inleddes sedan president Kennedy utverkat ett förhandlingsmandat från USA:s kongress. Målsättningen var att sänka tullarna på industrivaror med 50 procent. I genomsnitt kom tullsänkningarna att ligga på 30-35 procent, den största tullsänkningen sedan GATT:s tillkomst. Rundan var den första som inkluderade andra frågor än vanliga tullar. Den behandlade även antidumpning.

Frihandelssystemets bidrag till världens välstånd – och inte minst till svensk välfärd – är svårt att underskatta och att som de båda artikelförfattarna vilja kasta ut detta inkl EUs rättsordning till förmån för en helt protektionistisk ordning är faktiskt helt obegripligt.

Det enda som torde vara ganska säkert är att en sådan protektionistisk ordning knappast skulle hjälpa de byggnadsarbetare i Qatar som i artikeln som anförs som det enda skälet för att överge frihandelssystemet.

Jag är inte handelsexpert men jag undrar om ett frihandelsavtal EU/USA eller EUs rättsordning inkluderar arbetsmarknadsförhållandena i Qatar. Men det kanske någon sakkunnig kan informera mig om.