Så här skrev jag den 27 oktober:
Varken förhandlare eller politiker
27 oktober 2014 kl 8:08 |
Tänk att du sitter i styrelsen för ett stort börsbolag. Det blir uppenbart för styrelsen att den anställde verkställande direktören är en katastrof som kommer att förstöra företagets framtid. Vad gör du då ?
Det socialdemokratiska partiet befann sig i en sådan situation när det blev uppenbart att Håkan Juholt var en katastrof som partiledare och att sannolikheten att han skulle kunna övertyga de svenska väljarna att han borde bli statsminister snabbt närmade sig nollpunkten.
Partiets verkställande utskott – motsvarigheten till styrelsen i ett börsbolag – våndades inför det nödvändiga. Daniel Suhonens bok handlar om denna vånda och om Håkan Juholts oförmåga att inse att det han hade sagt på förhand – att han var på tok för ostrukturerad för att vara tänkbar som partiledare – verkligen stämde.
I Suhonens bok får Stefan Löfven beröm för att han inte satte ner foten, inte klart sa ifrån att Juholt måste bort. Kanske var det ett skickligt spel för att han själv skulle bli Juholts efterträdare ? Jag tror inte det. Jag tror som Irene Wennemo i hennes krönika i senaste Fokus att Löfven helt enkelt visade sig upp en pojkscoutmentalitet.
Det har diskuterats om Löfven är en förhandlare eller en politiker. Från den tid då jag vistades i arbetsgivarkretsar minns jag väl att bilden av IF Metalls ordförande var att han mest var en politiker. Inte en förhandlare.
Det han visade upp i VU var att han egentligen inte är en politiker heller. Och det bestyrks mer och mer för varje dag.
Fortsättning följer….
http://blog.svd.se/larssonlaser/2014/10/27/varken-forhandlare-eller-politiker/
Jag fick en läsarkommentar om detta:
Jag ska inte sticka under stol med att jag sett fram mot den dag då S-greppet om Sverige skulle släppa, och ändå, det är med blandade känslor jag nu ser S haverera totalt inför öppen ridå…
Mina undringar om Löfvens kvaliteter som politiker har jag berört också tidigare i oktober:
Är Löfven en ny Juholt ?
17 oktober 2014 kl 10:10 |
Irene Wennemo har en spännande krönika i dagens utgåva av tidskriften Fokus. Wennemo skriver om hur makt hanteras i det socialdemokratiska partiet. Hon avslutar så här:
”Går det att vara pojkscoutigt korrekt i en miljö av ständiga politiska intriger ? Ja, det känns verkligen som om Stefan Löfven försöker det.
De upprivande striderna under Juholteran gjorde att Stefan Löfven fick en rekordlång smekmånad. Ingen ville driva in socialdemokraterna i kaos igen. Nu har en ny tid börjat. Regeringsmakten är återerövrad. Nu är det upp till bevis för Stefan Löfven att visa att hans ledarskap inte bara betyder att han blivit vald, utan att han också tagit positionerna i besittning. Han har antagligen sitt tuffa år framför sig.”
Om man ser på Löfvens första tid – klantigheter om energin, ”vinst i välfärden” etc – är det mycket som tyder på att de som satte frågetecken för Löfven – helt utan politisk erfarenhet – kan få rätt.
http://blog.svd.se/larssonlaser/2014/10/17/ar-lofven-en-ny-juholt/