Inte bara polarisering

Det talas och skrivs mycket om den politiska polariseringen i USA. Det är korrekt. Men det är ändå inte hela sanningen.

Under min vecka i den amerikanska huvudstaden har jag talat med flera vassa hjärnor som arbetar målmedvetet och konstruktivt för att åstadkomma mera av det samförstånd som den amerikanska författningen faktiskt har som sin grundtanke. Författningen skapar garantier mot maktkoncentration. Det är därför USA inte har ett parlamentariskt system (de politiska partierna var något grundlagsfäderna ville undvika till varje pris) och det är därför högsta domstolen är en så viktig aktör i amerikansk politik.

Jag läste härom dagen en debattartikel som hävdade att den viktigaste frågan för nästa amerikanska president, som tillträder i januari 2017, är att vederbörande högst sannolikt kommer att få möjlighet att (med senastens godkännande, förstås) utse nya ledamöter av HD.

Whether a Democrat or a Republican wins in 2016, he or she may well have the chance to shift the court’s ideological balance. Ginsburg is the oldest justice at 81; Antonin Scalia and Anthony Kennedy are both 78, and Stephen Breyer is 76. If the right person is elected and the right justice retires, it could be an earthquake.

Consider this scenario: Hillary Clinton becomes president in 2017, and sometime later one of the conservative justices retires. Now there would be a liberal majority on the court, a complete transformation in its balance. A court that now consistently favors those with power, whether corporations or the government, would become much more likely to rule in favor of workers, criminal defendants and those with civil rights claims. Or alternately: The Republican nominee wins, and one of the liberal justices retires. With conservatives in control not by 5-4 but 6-3, there would be a cascade of even more conservative decisions. The overturning of Roe v. Wade would be just the beginning.

Supreme Court

Men nu till de som söker skapa samförstånd.

John Fortier på Bipartisan Policy Center är en valexpert som jag brukar träffa när jag är här i stan. Han kan mycket om amerikanska val och han arbetar alltså på en tankesmedja som verkar för att söka gemensam mark mellan de båda partierna. Det amerikanska valsystemet är så komplext att jag inte här ska söka förklara det. Men det är ett i många avseenden mycket illa fungerande system.

Fortier arbetar nu med demokrater och republikaner i en handfull delstater för att skapa bättre ordning. Till saken hör att det amerikanska valsystemet är decentraliserat. Det är inte något den federala regeringsmakten har full kontroll över. DEtta är bara en del av den maktdelningstanke jag nämnde ovan.

William Galston på Brookings är en mycket känd profil i den amerikanska politiska debatten. Hans krönikor i Wall Street Journal uppmärksammas ofta i debatten och han är djupt engagerad i organisationen No labels.

No Labels är inte ett parti utan en organisation till vilken 90 medlemmar av kongressen anslutit sig för att diskutera vad som kan åstadkommas – bortom polariseringens låsningar.

Galston tror aldrig att ett tredje parti kan bli framgångsrikt i USA. Det amerikanska ”tvåpartisystemet” är där för all framtid och de förändringar som inträffar äger rum inom de båda partierna.

Den 5 oktober nästa år ska No Labels i New Hampshire redovisa sin agenda för att med den söka påverka båda partiernas kandidater.

Galston:

– USA är inte en status quo-nation. I vårt politiska DNA finns att allt ska bli bättre ! Den amerikanska drömmen ska leva. Idag är den bra för invandrare, men många andra här misströstar.

– De unga får inte jobb, bor kvar hemma, utbildar sig och får stora studieskulder…

– En överutbildad barista är trevlig att tala med men ….

– Den ekonomiska tillväxten är den helt avgörande frågan.

Galston tror att presidentvalrörelsen 2016 inte kommer att bli som den tråkiga valrörelsen 2012. Nu kommer det att behövas intressanta, vitala idéer och förslag – annars kommer valdeltagandet att minska ytterligare från sin redan jämfört med Europa låga nivå.