Jag tycker givetvis det är mycket trevligt att blogga på svd.se men djupt i mitt hjärta finns en stark kärlek till papperstidningar. Det kan ju bero på min ålder – jag har fyllt 70 – och många av mina jämnåriga talar med stor entusiasm om hur de trivs med att läsa tidningar och tidskrifter på sin ”padda”.

Men jag tycker att papperstidningen erbjuder de överraskande upplevelser som åtminstone jag har svårt att göra i den digitala världen. Man läser en helsida i New York Times (jag är i USA just nu) och upptäcker en hel, okänd värld i en artikel där den verkliga nyheten döljs i en parentes.

Artikeln handlar om en japansk-amerikansk fotograf  Chie Nishio som just öppnat en fotoutställning på Brooklyn Public Library.

She is 84 now, a widow, living by preference without a cellphone or email account. Yet an extraordinary collection of her visual art is now receiving its belated recognition.

Där finns 43 fotografier av den judiska Lubavitch församlingen.  I artikeln (se länken) berättas den fantastiska historien om hur det kom sig att hon dokumenterat medlemmar av denna församling. Det berodde på att hon av en tillfällighet mötte en församlingsmedlem,Shimon Goldman som kände stor tacksamhet till japanerna:

Mr. Goldman’s father had escaped Lithuania — and almost certain death during the Holocaust — thanks to a transit visa issued by a sympathetic Japanese diplomat, Chiune Sugihara. (By some scholarly estimates, Sugihara saved as many as 10,000 Jews from the Nazis.)

Det var här jag fastnade. I parentesen. En historia jag aldrig hört talas om. En japansk Raoul Wallenberg.

 (By some scholarly estimates, Sugihara saved as many as 10,000 Jews from the Nazis.)

Visst kan man läsa detta på nätet. Men hade jag upptäckt artikeln utan papperstidningen ? Knappast.

Brooklyn