Noteringar från London

Ett snabbesök i London gav mig tre insikter.

Den första är att hur intensivt man än bevakar ett lands politik på distans så behöver man komplettera med att tala med människor på plats och – inte minst – följa de nationella radio- och TV-nyheterna.

Den andra insikten handlade om det som förbryllat mig mycket, nämligen varför det är ett sådant oerhört upphetsat, uppskruvat tonläge i debatten kring arbetskraftens fria rörlighet inom EU. En insiktsfull person påpekade för mig att debatten i själva verket handlar om missnöje med invandrare från det gamla imperiet som kommit för bra länge sedan. Men det vill ingen tala om av (befogad) rädsla för att bli kallade rasister. British National Party var ett sådant rasistparti men dess väljare finns nu hos UKIP som elegant undviker denna fälla och fokuserar på EU-migranter trots att dessa i allt väsentligt utgör ett välkommet och positivt bidrag till den brittiska ekonomin.

Den tredje insikten handlade om vilken fullständigt hänsynslös och (i mina ögon) oseriös politiker David Cameron är. När jag satte på TVn handlade allt om utredningen kring två terroristers mord på den brittiske soldaten Lee Rigby. Cameron riktade allt fokus på Facebook som nu efteråt kunnat konstatera att en av mördarna haft kontakt via Facebook med en terrorist i Jemen. Cameron hävdade att Facebook och andra nätsajter borde ligga öppna för brittiska säkerhetsorganisationer.

Ur mitt perspektiv är detta helt oseriöst. Statlig spaning riktad mot alla brittiska invånare skulle alltså rättfärdigas. Men att man i efterhand kan upptäcka ett sådant utbyte av meddelanden betyder ju inte att någon – vare sig Facebook eller statliga brittiska säkerhetstjänster – skulle upptäcka sådant i den enorma volym av meddelanden som utväxlas.

Kan Trafikverket i efterhand göras ansvarigt för alla olyckor som händer på svenska vägar ?